– Det bästa med Sverige är att jag kan vara fri här och hålla min pojkvän i handen på stan, säger José Mauricio Martínez.

Annons
Annons

Han är 32 år, från Honduras och kom till Sverige 2015. Idag bor han i Göteborg med sin pojkvän.
– Jag fick ett stipendium på Chalmers i Göteborg där jag tog en masters i fotonik, året efter att jag kom hit träffade jag min svenska pojkvän via grindr.

Hur var det första tiden när du kom till Göteborg?
– Jag kom hit i augusti och det var soligt, varmt och väldigt lite folk i stan då alla var på semester. Och jag tänkte, ”åh va skönt att det är så ljust så länge”, men sen kom ju hösten och mörkret (skrattar).
– Sen minns jag första gången jag var och handlade och försökte köpa mjölk, men det fanns så många olika sorter – lättmjölk, mellanmjölk, filmjölk… Jag tog filmjölk och när jag kom hem och smakade kände jag ”usch vad är det här..” (skrattar).

Hur var det att komma in i språket?
– Det var ganska svårt för alla här pratar engelska. Jag gick en kurs för nybörjare på Universitetet, men enda gången jag verkligen kunde öva svenska var när jag åkte med min pojkvän till hans familj i Norrland. Varje gång jag är där är det som en intensivkurs i svenska i en vecka, det är toppen. Och jag älskar att prata med hans farmor, jag förstår allt hon säger.

Hjälper inte din kille dig med språket?
– Jo, men han rättar mig hela tiden, och ibland tror jag att han låtsas att han inte förstår trots att jag tycker att jag uttalar orden rätt (skrattar).

Vad är svårast?
– Vokalerna, och sen försöker jag utveckla mitt ordförråd.

Hur är det att lära sig ”en” och ”ett”?
– Dem bryr jag mig inte om (skrattar), det får komma senare.

 ”Jag älskar att prata med min pojkväns farmor, jag förstår allt hon säger”

Vilka svenska traditioner har du fått uppleva?
– Många. Men min favorit är Lucia, det är så vackert, men också så himla tidigt på morgonen bara… Och nu har jag lärt mig tycka om lussebullar. Sen har jag så klart firat midsommar, men jag har ännu inte dansat kring någon midsommarstång.

Vad är det bästa med Sverige tycker du?
– Att jag kan känna mig fri och säker här. Hemma i Honduras kunde jag inte vara öppen med min läggning eller ens dejta någon. Min farbror mördades för ett par år sedan hemma i byn där vi bor och vi vet fortfarande inte varför, men min familj tvingades flytta till en större stad för de var för rädda att bo kvar. Du kan bli dödad av så många olika skäl i Honduras. Så det bästa med Sverige är helt klart att jag känner mig säker.

Vet din familj om att du är gay?
– Ja, jag kom ut 2016 för dem när jag hade träffat min kille. De accepterar det, men pratar aldrig om det och de kallar fortfarande honom för min room mate.

Har de varit här och hälsat på?
– Ja, två gånger. Även min farmor som är 89 var här. Jag visade dem Göteborg och Stockholm. Där gick vi på ABBA-muséet eftersom det är min pappas favoritgrupp. Det var det enda vi lyssnade på i bilen när jag var liten.

Vad är favoritmaten i Sverige?
– Jag är ju vegetarian men min pojkväns farmor lagar den godaste vegetariska tacopajen. Och så älskar jag kålpudding.

Melodifestivalen är ju otroligt populärt i Sverige, tittar du på det?
– Nej… När finalen gick tittade jag och min pojkvän på en serie på Netflix istället…

Vad är det för pojkvän som inte ser Mello?
– A bad one (skrattar). Vi är två ’bad gays’.

Vad är det svenskaste som finns?
– Att köa.. (skrattar). Här köar man överallt. Jag skulle aldrig köa för att få komma in på en restaurang till exempel, men det gör man här.

Saknar du något från Honduras?
– Maten och solen. Sen kan jag sakna att vara spontan. Hemma i Honduras kunde någon ringa vid 18 en fredag och fråga om vi ska hitta på något, här ska man helst planera två veckor i förväg att man ska ses. Men som sagt, den frihet och trygghet som finns här är viktigare än något annat.