I april kom den självbiografiska berättelsen Hur man möter en mamma ut. I den skriver den finländske författaren/poddaren/komikern Kaj Korkea-aho personligt om längtan efter att bli pappa och hur han och hans partner Niko bildade familj med hjälp av ”medföräldraskap”.
Kaj och Niko träffades 2012 och den omedelbara förälskelsen höll i sig, och 2019 gifte de sig. Att en dag bli pappa var ett tydligt mål för Niko. Men för Kaj, som är sju år äldre, uppvuxen i en religiös miljö i Österbotten och hade haft svårt att acceptera att han är homosexuell, hade tanken på barn aldrig riktigt funnits.
– Det var först 2017, när manliga par fick laglig rätt till adoption i Finland, som jag insåg att bli pappa inte var en omöjlighet. Där och då blev min barnlängtan konkret.
– Men bara Sydafrika och Colombia tillåter adoptioner till samkönade par. Och sedan vi fick adoptionsrätt i Finland har endast två adoptioner verkställts och det har handlat om barn som fötts innanför Finlands gränser. Och surrogatmödraskap är olagligt i Finland. Så det är verkligen ingen enkel process.
I Hur man möter en mamma skriver Kaj Korkea-aho självbiografiskt om resan mot att bli pappa genom medföräldraskap till sin idag åtta månaders son. Kaj och Niko träffade 26 kvinnor innan de mötte Emmi som är sonens mor. Allt i boken har hänt på riktigt, men namnen är fingerade, yrken och ursprung påhittade för att man inte ska kunna identifiera kvinnorna.
– Det var en oerhört jobbig process som vi inte visste hur den skulle sluta. Det kändes aldrig som att vi träffade rätt person och när det var som svårast och mörkast två tredjedelar in tänkte jag att det skulle bli bättre om jag skrev om det, även om det kanske bara skulle bli för mig själv och inte för publicering.
Hur menar du med mörkast?
– Det kändes som en omöjlighet att metoden skulle funka. Att lägga så mycket tid och energi under så många möten som inte resulterade i något. Som en kvinna vi träffade i nio månader innan hon insåg att hon inte ville ha ett tvåspråkigt barn, eller ett samkönat kvinnligt par som insåg att de inte ville vara ifrån sitt barn så mycket som hälften av tiden. Det var jobbiga bakslag. Vi hade ju tre konkreta önskemål som vi inte ville kompromissa med: Delad vårdnad, 50/50, att barnet framöver skulle gå i en svenskspråkig skola och att mamman skulle bo i Helsingfors.
Till slut hittade de Emmi och då blev det plötsligt en roligare känsla kring boken och viljan att ge ut berättelsen växte.
– Där fanns en tydligt dramaturgi och ett slut med hopp. Och det fanns ju ingen litteratur om ämnet. Fanns det något skrivet så handlade det inte om att leta efter en främling att bli mamma till ett samkönat pars efterlängtade barn. De flesta samkönade par får barn med en vän eller någon de känt ett bra tag. Det var även vår tanke från början men det ville sig inte. En nära vän erbjöd sig till exempel på fyllan, men ångrade sig och andra vi frågade var inte redo eller kände att det inte var deras grej.
Begreppet ”medföräldraskap” var nytt för för Kaj och Niko. Det innebär att två, eller fler, skaffar barn tillsammans och delar på vårdnaden. De hittade de en Facebook-grupp med 300 personer som var ute efter just den här familjeformen.
– En viktig sak vi insåg längs vägen var också att det inte var vi som letade efter en bästis eller livskamrat, utan att vi skulle se det från barnets perspektiv. Detta är någon barnet ska leva med, inte vi. Men sen måste man såklart dela värderingar, känslor och känna förtroende.
Under två år ”dejtade” de alltså 26 kvinnor innan de träffade Emmi. Kaj, Niko och Emmi ingick flera överenskommelser innan sonen var född. En av dessa var att så länge barnet är bebis och ammas så bor han hos mamman. Men Kaj och Niko ser sin son dagligen och ibland sover han hos dem.
– I framtiden är tanken att röra oss mot ett varannan veckas -system. Just nu är vi tre väldigt glada över hur bra allt gått. Vår son sover och verkar nöjd. Han är väldigt lättskött (skrattar).
Idag möjliggör den finska lagstiftningen bara två juridiska föräldrar. Däremot kan man ha tre vårdnadshavare som prövas från fall till fall, och för detta beviljades Kaj, Niko och Emelie.
– Så idag är vi jämställda vårdnadshavare. Men det pågår en utredning kring att vara juridisk förälder så vi hoppas att det sker en förändring även där. Och för att vi ska nå dit är det viktigt att synliggöra och prata om ämnet.
Alla tre drömmer om fler barn och målet är att ge sonen ett eller flera syskon. Då blir även den andre av dem biologisk pappa. Kaj understryker att de inte berättat för någon, inte ens de närmaste, om vem som är biologisk far till deras förstfödda.
– Föräldraskap är mer än det biologiska och vi är måna om att inte göra skillnad på oss som pappor. Men vi vill båda bli biologiska föräldrar i längden.
Kaj Korkea-aho är välkänd i Finland och driver sedan 2015 en av Finlands största podcasts, Ted & Kaj. Det är en samtalsbaserad podd om livet där Kaj och hans äldsta vän Ted en gång i veckan luftar allt de är med om.
– Så när idén om barn blev aktuell inkluderades självklart de också. Och efter att vår son föddes har mycket handlat om föräldraskap, eftersom Ted också har barn. Lustigt nog visade det sig att när vi blev gravida så kom det fram att Ted och hans sambo också skulle få barn. På exakt samma nedkomstdatum! Våra prostator måste ha blivit synkade efter alla år (skrattar).
Hur är reaktionerna när ni pratar om föräldraskap?
– Uteslutande positivt. Vi har alltid en peak i lyssnarreaktioner när vi talar om barn. Därför blir det extra intressant nu när jag släpper min första självbiografiska bok. Det blir både spännande och skrämmande hur min berättelse kommer att tas emot.
– Men jag vill också understryka att boken också handlar om mina föräldrar och framförallt förhållandet till min egen mamma. Under den här processen såg jag på den relationen på ett nytt sätt. Så, det finns en dubbeltydlighet i titeln.
Hur förändrades relationen till din mamma?
– Jag beskriver en uppväxt som var trygg, men när det handlade om min homosexualitet så upplevde jag mig missförstådd. Det tog tid innan jag själv accepterade och vågade berätta. Och när barnprocessen inleddes upplevde jag mina föräldrar ointresserade och avmätta. Det väckte liv i frågor om varför jag bryr mig så mycket om vad de tycker om mitt liv. Jag tänkte på vad det innebär att ha barn och började att se aspekter av mina föräldrar i ett nytt ljus. Och när vi blev gravida blev de glada och rörda vilket gjorde att jag insåg att de aldrig hade stött på det här sättet att skaffa barn förut. De förstod helt enkelt inte vad det innebar. Men idag är de förtjusta och lyckliga farföräldrar.
Hur upplever du det att vara samkönad förälder i Finland?
– Jag tror att klimatet lite mer öppet och inkluderande i Helsingfors, än i övriga Finland. Vi har bemötts väldigt bra och all rådgivning och alla läkarbesök har förlöpt positivt. Så om det har jag inget negativt att säga.
Är medföräldraskap något du skulle rekommendera?
– Manliga par i Finland har ju inte några andra alternativ. Det är det enda realistiska alternativet. Och jag rekommenderar föräldraskapet, det har varit en underbar omställning i livet.
Hur man möter en mamma är ute nu på Förlaget.
Uppdaterad 2024-04-11
