Nervöst gick jag Sveavägen fram och tillbaka. Jag kände hur hjärtat slog allt hårdare ju närmare entrén till gayklubben Hus1 jag kom. Men i sista stund svek modet mig, jag fortsatte att gå, förbi entrén, jag vågade inte gå in. Inte den här gången heller…
På QX-galan i februari delades priset Årets Ställe ut av två par som träffat varandra på olika gayställen, Sanna och Helena träffades i baren på Bitch Girl Club kvart i tre för 22 år sedan och är idag gifta. Petter och Micke sprang på varandra på Tip Top 2002 och är även de gifta idag.
Vad vore vi utan våra älskade gayställen? Minns ni Patricias storhetsdagar när kön ringlade sig lång vid Slussen när det var Super-Söndag? Eller Oz vid St Eriksbron, Lino på Riddarholmen och Connection i Gamla Stan. Vi har alla tagit våra första nervösa steg till ett gayställe, spända, lite skräckslagna men väldigt nyfikna. Och med en förhoppning att kanske träffa någon.
Så är det även idag, jag är säker på att det varje lördag är någons första gång på ett gayställe.
När jag kom ut fanns det inga andra ställen att träffas på, man var hänvisad till gayställen för att möta andra gaykillar. Appar fanns inte. Inte nätet heller. Och jag var alldeles för blyg för att våga ragga eller flörta med nån på stan.
Jag fick höra en massa knasiga tips på hur och var man kunde träffa andra, bland annat att man skulle åka i sista vagnen i tunnelbanan, för där hade man chans att träffa andra homosar(!). Eller så skulle man handla sent på ICA på vardagskvällar eller stanna kvar sist på gymmet.
Men allt kändes bara märkligt och var aldrig något jag testade.
Idag finns det hur många olika hbtq-mötesplatser som helst. Två av dem uppmärksammar vi nu här på qx.se. Löpargruppen Frontrunners och Fikus-Fys.
Två ställen där kan man träffas utanför krogen och appar. Och faktiskt vara lite sund samtidigt.
Stockholm Frontrunners har precis firat 10 år och har idag 180 medlemmar. En av dem är Peter:
– Ärligt talat hade jag nog gett upp tanken på att det i min ålder var möjligt att träffa nya människor på något annat sätt än via apparna eller möjligen på krogen. Mina fördomar kom på skam direkt. Ganska snabbt kände jag mig hemma och nu snart åtta år senare är det en stor del av mitt liv.
Fikus-Fys är något som den personlige tränaren Mattias Jakobsson drog igång förra året när han startade en crossfit-klass för åtta personer. Den blev fullsatt direkt och i mars ska han utöka klasserna.
– Det är fullt fokus på träningen, sen om de ger sängkammarblickar eller slängkyssar under vilan så har coach förståelse för det, säger Mattias och skrattar.
Men det finns ju inte bara särskilda hbtq-organisationer och klubbar för löpning och crossfit. Det finns inom simning, fotboll, badminton, amerikansk fotboll, handboll, bowling…
Ja, och Facebook-gruppen ”HBTQ vandring och friluftsliv” har över 1500 medlemmar. Kolla in deras sida och alla fantastiska bilder de publicerar från vandringarna.
Tillbaka till Sveavägen. En kväll gick jag med bestämda steg mot Hus1. Och den här gången svek inte modet mig när jag närmade mig entrén, jag gick in, hängde av mig jackan och ställde mig i baren. Och där stod jag. Nervös som sjutton, men glad och nöjd att jag äntligen var inne.
Och det var där på Hus1 jag senare träffade min första kille, Christian. Men till skillnad från Petter och Micke som träffades på krogen och idag, 22 år senare fortfarande är tillsammans, tog det slut mellan mig och Christian efter bara ett halvår. Men vi är vänner än idag. Och han kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Tack Hus1 och alla andra gayställen för att ni funnits, finns och förhoppningsvis alltid kommer finnas.
Uppdaterad 2024-03-10
