– Det går bra nu Mathias.
Det är våren 2003 och Annika Jankell ringer och gratulerar till förstaplatsen på Svensktoppen med låten Något som kan hända. Mathias är ny sångare i Barbados som just direktkvalificerat sig till finalen i Melodifestivalen med låten Bye Bye via tredje deltävlingen i Luleå. Där fick Mathias dessutom ta emot en guldskiva av Bert Karlsson. Och så hade han precis fått priset Årets Homo på QX-galan. Mathias var på toppen av sin karriär.
Som sagt. ”Det går bra nu”.
Men det var även nu som det började gå utför.
Jag träffar Mathias på ett kafé i Stockholm. Mellan oss ligger hans bok som släpptes i dagarna. En självbiografi med namnet Nåt som kan hända vem som helst. Titeln är självklart en blinkning till låten han alltid kommer att förknippas med, men det är även en påminnelse om att det snabbt kan gå utför i livet och att det faktiskt kan hända vem som helst.
Det är en öppenhjärtig och utlämnande bok. Om fester, alkohol, droger, sex, våld och att känna sig sviken av en hel musikbransch. Men det är också tänkt att vara en peppande bok om att ta sig ur ett missbruk och ta sig tillbaka, för som Mathias själv säger:
– Även om jag var på toppen av min karriär 2003, så är det nu jag peakar i livet.
Nu ligger boken här och folk ska läsa den, hur känner du?
– Det känns förlösande och jag känner en stolthet. Jag tycker den blev så fin. Den är ju inte så tjock, 170 sidor, och inatt hade jag en mardröm om att jag satt i Nyhetsmorgon hos Jenny Strömstedt och hon höll upp boken och sa, ”Jaha, Mathias, här har det inte hänt så mycket” (skrattar). Men som en kompis till mig sa, ”Man vill inte läsa en bok på 400 sidor om Mathias Holmgren” (skrattar).
Du berättar saker du inte pratat om förut, bland annat om din pappa som slog dig när du var liten, om bråken i Barbados och så en Lisbeth som inte verkar så schyst.
– Ja, i helgen fick jag lite panik och ville ringa till tryckeriet och be dem bränna upp alla ex av boken, ”jag stoppar allt” tänkte jag, så det är lite blandade känslor. Men det är mest kul.
Mathias medverkan i Barbados höll bara ett par år, en dag fick han plötsligt sparken av killarna i bandet utan anledning. Hans egen solokarriär ville inte ta fart trots ett försök i Melodifestivalen 2005 där han var segertippad i sin deltävling men åkte ut i Andra chansen. Han hittade nån slags tillflykt i festandet och började dricka mer än han kunde hantera. Han separerade från sin man. Det blev sena nätter och ett liv av lögner, festande, oskyddat sex på sexfester, droger och bakfulla mornar med ångest. Han tappade som han själv beskriver ”sin moraliska kompass”
”Fan va jag dricker mycket” sa Mathias till sig själv 2013.
– Det var första gången jag insåg själv att jag hade ett problem. Men jag förstod inte hur illa det var och jag kunde absolut inte tänka mig att sluta dricka helt, det skulle kännas som världens tråkigaste liv. Så det rullade på några år till.
Mathias hade släppt en popplatta som inte sålde i några större mängder, han gav ut några visskivor och började jobba som nöjesvärd på Finlandsbåtarna. Det var fest och alkohol.
– Du vet, det är gratis öl och ibland får man det som gage så alkohol finns tillgängligt hela tiden.
Du skriver i boken om när du var karaoke:dj på Gröne Jägaren, ”man dricker för att varva upp och dricker för att varva ner”.
– Jag får ångest och en klump i magen bara jag pratar om Gröne Jägaren. Men jag var tvungen att ta det jobbet, jag behövde pengar. Jag kunde ju ingenting annat än att underhålla och att gå på en anställningsintervju i det skick jag befann mig i var uteslutet.
Han beskriver i boken att han inte ville att någon skulle se honom där i båset på Gröne Jägaren. Och att stället låg mittemot Göta Lejon var extra jobbigt.
– Jag minns att det gick nån föreställning med Pernilla Wahlgren där och jag var rädd att ensemblen skulle få för sig att komma dit efter showen och se mig stå där.
Och när du jobbade på båtarna sa gästerna: ”Men vad gör du här, du borde ju vara med i Mello?”
– Ja, nu vill jag inte att folk ska tro att jag är förmer än de som jobbar på båtarna. För så är det inte, men det är det här bakvända som blir intressant för mig. Det där är något jag borde gjort för 20 år sedan, inte nu. Där kan man jobba när man är på väg upp, men min karriär var ju på väg ner. Folk sa ”du måste vara med i Mello igen” i all välmening, men till slut blev jag bara irriterad, ”ja, det kanske jag måste, men jag får ju inte, vad fan ska jag göra?”. Det var verkligen jättetufft. När man en gång varit där uppe och nosat på framgången blir fallet väldigt hårt.
Om du tittar lite i backspegeln, är det något du ångrar?
– Det låter klyschigt, men jag sitter inte här och ångrar saker, men det är klart att jag funderat ganska många gånger på vad som skulle hänt om jag inte tackat ja till Barbados. Sen önskar jag att vi pratat mer i min familj. Min mamma hade svårt att acceptera att jag är gay, och idag är hon tyvärr för gammal för att vi ska kunna prata om det.
Idag har Mathias varit nykter i fem år, han har tagit hjälp av kuratorer, beroendeakuten, akupunktur, gått i terapi och han gick på några AA-möten men följde aldrig något 12 stegs-program som många gör. Istället har han tagit sig tillbaka på egen hand, på ren vilja, han ändrade sina kostvanor, började träna och lyckades ta sig ur sitt destruktiva leverne.
– Jag älskar det nyktra vuxenlivet. Jag uppträder fortfarande lite här och där, jag är schlager-dj när det passar, jag är ’personal shopper’ på Åhlens, och jag jobbar med EMS-träning (träning med elektriska impulser), sen skulle jag väldigt gärna vilja ut och föreläsa och prata om boken och allt jag gått igenom. Jag både hoppas och tror att min berättelse kan inspirera andra.
