Många förknippar Michael med tidningen Revolt, som haft stor betydelse för många homosexuella under 70- och 80-talen. Mindre känt är kanske att Michael även spelade en viktig roll i omvandlingen av RFSL under 70-talets första år. I egenskap av redaktör för Revolt publicerade han också artiklar och debattinlägg om RFSL, som då upplevdes av många som ålderstigen och alltför räddhågset i kampen mot fördomar. Härigenom blev han ett rött skynke för den dåvarande RFSL-ledningen. Men Michael betonade alltid vikten av en stark hbt-organisation i arbetet för likabehandling. Och just för hans självständiga ställning – och ett rikt kontaktnät – blev han en viktig mentor för förvandlingen av RFSL till den aktiva organisation vi känner i dag.
Efter ett ibland hetsigt möte i Uppsala i maj 1971 mellan ”de gamla” och ”de nya” tillsattes en stadgerevideringskommitté som skulle komma med förslag till ett nytt RFSL. Michael ingick inte i den kommittén men stödde dess arbete på olika sätt. Vid en inspirerande helg på Revolts dåvarande redaktionslokaler i Teckomatorp slutfördes arbetet och i september samma år kunde de avgörande besluten tas. Michaels stöd till förnyarna i den tidvis smärtsamma processen kan inte nog betonas.
Även om Michael inte ingick i förbundets ledning – han ville inte utan prioriterade tidningsarbetet – utsågs han till förbundets internationella sekreterare. Det var en roll som passade honom perfekt. Han hade redan många kontakter utomlands som han kunde använda för att sprida information till aktivisterna i Sverige. Han skickade regelbundet ut ett internationellt nyhetsbrev till lokalavdelningarna. Genom sitt internationella engagemang la han grunden till det solidaritetsarbete som alltid har präglat RFSL:s internationella arbete.
Michaels arbetsbörda med Revolt tog allt mer tid och han trappade därför ner sitt RFSL-engagemang. Han förblev dock alltid en stark anhängare av förbundet och upplät sina tidningsskriverier för en viktig nyhetsrapportering om RFSL:s aktiviteter.
Men Michael hade också ett varmt hjärta för alla som ibland kunde ha det jobbigt i sin komma ut-process. Jag minns en händelse på 80-talet som är en bra illustration till hans engagemang också för den som behövde stöd och hjälp. Jag är född och uppvuxen i Virserum, tre mil från Åseda där Revolt då hade sitt kontor. En dag blev han uppringd av en man från just Virserum som önskade köpa ett exemplar av Revolt. Men det gick inte att skicka tidningen per post, mannen som ringde var alltför rädd för att bli avslöjad som bög. Istället lovade Michael att ta bilen till parkeringsplatsen i Massamåla (mittemellan Åseda och Virserum) och överlämna tidningen där vid ett bestämt klockslag. Mannen kom på utsatt klockslag, Michael vevade ner fönsterrutan i sin bil och sträckte ut det senaste numret av Revolt som mannen i den andra bilen snabbt tog och sedan med en rivstart försvann. Utan att betala tidningen!
Man kan berätta många liknande händelser. Michael fanns alltid där, både i stort och smått. Hans betydelse som en av de verkliga homopionjärerna i svensk hbt-historia kan inte överskattas.
Uppdaterad 2020-12-14
