Anders Högström var ledare för organisationen Nationalsocialistisk front innan han i december 1999 hoppade av posten och senare tog avstånd från nazismen.
Högström har levt ett minst sagt turbulent liv. Det är en historia om våld, lögner och svek, om en inbyggd oro och rastlöshet. Om att lockas till det extrema. Det är nazistparti och pingstkyrka, förbjudna höghöjdsklättringar, extrema dykningar och tjänstgörande i Irak. Att hyllas i Globen av tusentals antirasister och få hederspris på QX-galan, för att sedan göra sig skyldig till en kupp som chockade världen: stölden av »Arbeit macht frei«-skylten i Auschwitz. Men Högströms liv innefattar även kärlek, längtan efter gemenskap och en Gud värd att tro på.
I ”Extremisten” av Bosse Gustafsson berättar han för första gången om sitt omtumlande liv, boken skildrar även den moderna svenska extremhögerns framväxt.
Idag har Anders landat i en vardag som han tidigare inte trodde var möjlig.
– Jag tillhör en församling, har en fin familj och behöver inte längre vara orolig över att synas och ta nya kontakter på sociala medier. Ingen blir längre anklagad för att vara nynazist för att jag är deras vän. Att jag en gång såg ner på mörkhyade, homosexuella, judar och muslimer känns fullständigt overkligt, säger Anders i boken.
Anders Högström tog emot QX Hederspris 2001 för EXIT, en organisation för avhoppade nazister.
Uppdaterad 2020-08-30
