Patrik Selling, 38 och Igor Arboleda, 40, har varit ett par i sex år och gifta i fyra, redan från början var drömmen att bilda familj.
– Det har varit en väldigt lång längtan. Vi har sparat pengar och gjort justeringar i våra liv. Har vi rest har det varit sparsamt, allt för att ha råd att skaffa barn, säger Patrik.
QX har rapporterat på qx.se i flera omgångar om killarnas barnlängtan och om deras oerhört kritiska månader i Mexiko då de blev pappor till prematurt födda tvillingar efter att surrogatmamman drabbats av havandeskapsförgiftning.
Igor berättar.
– Värdmamman hade oregelbundet blodtryck, berättar Igor. Vi satt på helspänn hemma och inväntade provresultaten, vi var jätteoroliga för hennes och barnens hälsa. Efter några timmar kom samtalet som bekräftade att det var havandeskapsförgiftning och att mamman lagts in akut på sjukhus.
Igor slängde sig på ett plan till Mexiko och måndag den 4 november föddes tvillingarna Erik och Inez i vecka 29 genom ett akut kejsarsnitt. Erik vägde 1,1 kg och Inez vägde 1,4 kg och de behövde livsuppehållande vård 24 timmar om dygnet.
– Det var extremt känslosamt att se dem. De är så små och inkopplade till massa maskiner som piper och låter hela tiden. Jag såg direkt att de verkligen kämpade för sina liv. De ville leva.
Men på den privata mexikanska kliniken, som var deras enda alternativ, kostade vården upp till 40 000 kronor per dygn, pengar som Patrik och Igor behövde få fram utan hjälp från svenska myndigheter eller sina försäkringsbolag.
Igor och Patrik hade tecknat alla försäkringar som fanns tillgängliga inför ett surrogatarrangemang, men eftersom barnen ännu inte har fått svenskt medborgarskap och sina svenska personnummer så gällde det inte. Av samma anledning fick de heller inte hjälp av svenska myndigheter.
– Skatteverket krävde att vi fysiskt skulle visa upp dem på plats för att de skulle kunna få sina personnummer, och det gick ju inte.
För att rädda sina barns liv startade de en insamling på Facebook som skulle hjälpa att betala de hisnande intensivvårdskostnaderna, det kom in 50 000 direkt, och efter artikeln i QX tog insamlingen fart och paret har berörts av främlingars engagemang för deras familj.
– Omedelbart efter artikeln i QX rasade donationerna in, det kom in minst 250 000 kronor dagarna efter, berättar Igor.
– Men samtidigt infann sig en hopplöshet, och det gick inte att planera mer än en dag i taget då vi fick betala dag för dag på sjukhuset i takt med att vi hade pengar. De ger ju ingen vård om man inte kan betala för sig
Men nyheten om Igor och Patriks öde i Mexiko spred sig och det kom donationer från hela världen.
– Vi fick bidrag från Taiwan, Thailand, Colombia, Australien, berättar Patrik.
– Det var otroligt många personer som engagerade sig i vår kamp för barnen och vi har fått så oerhört mycket känslomässigt stöd. Inte minst från andra regnbågsfamiljer. Många har delat med sig av sina egna historier och gett oss hopp och rört oss till tårar, berättar Igor.
Insamlingen drog sammanlagt in 1,6 miljoner kronor vilket möjliggjorde att Inez och Erik kunde vara kvar på sjukhuset och få den vård de behövde för att överleva.
– Vi vill verkligen tacka QX-läsare för allt stöd vi fått.
Dottern Inez som varit större än sonen Erik skrevs ut från sjukhuset den 1 januari och tre veckor senare skrevs även Erik ut, med en vikt på dryga två kilo efter nästan 80 dagar på neonatalintensiven.
Nu var hela familjen hemma från sjukhuset och kunde vila ut i huset de hyrt i Mexiko. Nu väntade en månad av pappersarbete och planerande för att få hem barnen till Sverige.
– Det var svårt att få pass och Erik var tvungen att vara stabil nog för att klara den långa flygresan på 10 000 meters höjd, vi kunde ju inte gå ner nånstans om något hände. Han hade fortsatt blodbrist och fick transfusioner. Men så sa läkaren en dag, ”ska ni åka så ska ni åka nu”, berättar Patrik.
– Vi kollade med UD och försäkringsbolag om de kunde hjälpa oss med sjuktransport, men vi fick nej. Men så kom det ett mail från en privatperson där det stod ”Oroa er inte för resan hem, jag fixar det” och så satte personen in mer än 100 000 på vårt konto och vi kunde åka hem på det säkraste sättet med två sköterskor och syrgasmaskiner, säger Igor. Helt fantastiskt. Jag kommer aldrig tvivla på människors godhet.
Efter en lång resa landade familjen tryggt och säkert på Arlanda den 13 februari och hämtades i en stor taxi som deras kompis Josefine hade fixat.
Hur var de första dagarna hemma?
– Overkliga. Vi var hemma i lägenheten hela tiden, bara tanken på att inte ha några stora kostnader var så skön, säger Igor. Vi höll oss isolerade och vågade knappt ta hem någon eftersom barnen fortfarande var sköra. Eriks hälsotillstånd var ju fortfarande osäkert. Sen väntade ny kontakt med sjukvården i Sverige, alla tester skulle tas om på nytt och vi skulle bedömas av den svenska sjukvården. Och det blev ju ett projekt varje gång vi skulle lämna lägenheten i kylan och in i taxi med barnen.
– En gång när vi åkte taxi till sjukhuset för en rutinkontroll så började vi prata med chauffören och när hon fick veta vad barnen hette utbrast hon. ”Va? Är det Inez och Erik? Jag har ju läst om er på Facebook”.
– Då kände vi att deras story verkligen nått ut, säger Igor.
Men knappt hade Patrik och Igor landat i vardagen innan coronapandemin bröt ut, något som gjorde dem extra försiktiga.
– Vi är oroliga för Eriks lungstatus, berättar Patrik. Han fick syrgas i två månader i Mexiko vilket resulterade i att han har nedsatt lungförmåga, så minsta infektion kan vara allvarlig. Det är självklart stressande och vi undviker folksamlingar så gott det går och har mest hållit oss hemma.
Igor har suttit i köket och jobbat hemifrån, medan Patrik varit tjänstledig och lekt med barnen i vardagsrummet. Men nu har Patrik äntligen blivit föräldraledig.
– Och nu när solen kommit har vi vågat oss ut lite grann, vi tar små bakvägar, säger Igor och skrattar.
– Vi har landat lite mer i att man är förälder och att de här två små liven ska stanna hos oss, de är kvar här nu, säger Igor. Det var en traumatisk upplevelse att få barn utomlands och att vara borta i tre månader, men nu känns det rätt fantastiskt att vi har klarat av det här och att båda barnen är hemma, att de mår bra och att de är glada och utvecklas som de ska.
– Vi har haft lite hjälp och går i samtalsterapi för att prata om våra upplevelser så vi kan arkivera dem rätt. Det är så mycket känslor som kommer upp när vi går igenom räkningar, och tittar på bilderna vi tog på sjukhuset. Det är oerhört känslosamt.
– Vi vill även säga att barnens mamma mår bra idag och är helt återställd, säger Patrik. Havandeskapsförgiftning är ett allvarligt tillstånd och traumatiskt på många sätt. Barnen var ju inte beräknade att komma förrän i januari.
– Vi har tät kontakt och hoppas kunna åka och hälsa på henne och hennes familj redan nästa år kanske. Under tiden skriver vi till varandra och skickar bilder fram och tillbaka med ett par veckors mellanrum
– Men just nu tar vi en dag i taget, om några veckor går även jag på föräldraledighet. Just nu är vi ju lite låsta i Stockholm, men när coronahistorien släpper hoppas vi att vi kan åka ner och hälsa på våra föräldrar så barnen får knyta band till sina farföräldrar. De är ju alla fyra i riskgrupp så just nu facetimar vi varje dag. Inez tror att farmor och farfar bor där ipaden (skrattar).
