Under tisdagen kom det sorgliga beskedet att Jean Skarstedt avlidit i en allt för tidig ålder av 58 år. Skarstedt fick sin sista tid i sitt älskade Frankrike, ett land där hans många projekt med slott och herrgårdar under samlingsnamnen ”Chateau de Livres” var tänkt som – och blev – samlingsplats för författare och tänkare från hela världen samt plats för samtal men även för fest och bröllop. Han älskade antika böcker och drev en ”Libraire” med bland annat antika 1500-talsböcker om mystik på en av Paris kajer vid Notre Dame.
Här hemma minns många under regnbågen Jean Skarstedt som en ivrigt visionär konstnärssjäl och en förespråkare för skönheten i hela dess bredd och inte minst en klubbkreatör som påverkade en hel generations syn på fest, dekadensens lockelse och frihet.
Även om antalet klubbkoncept och installationer var näst intill oräkneliga i det flöde av idéer och drömmar som Jean förverkligade är det nog ändå när X-Tract öppnade på Norrtullsgatan som stockholmarna fick upp ögonen för Jean Skarstedts kreativitet och öppna hjärta!
I Borgerskapets Enkehus källare, i gångar och skrymmen samlades fetischister och fria själar till den vackraste av technomusik man kan tänka sig. Jean Skarstedt såg nattens fest just som ett levande konstverk där kärleksfull råhet blandades med Cole Porter, vackert framfört med sång och pianospel.
Klubbsatsningarna i en för just denna scen lika hopplösa stad då som nu fick Jean Skarstedt att då och då bli lätt uppgiven, men han gav inte upp. Kanske orkade han med, trots att han periodvis hade det fysiskt tufft med njurtransplantationer, tack vare att han alltid bar en kontakt med det sköna i livet. Det sköna i konsten, i det intellektuella samtalet, i design, mode och antikvitet och i den ständigt närvarande kontakten med det franska. Det franska, det parisiska där han kunde experimentera mer fritt, andas och testa de koncept som han med sån iver ville få oss här hemma i det blåfrusna nord att omfamna.
Och Jean, det gjorde vi. Så intensivt, även om inte vare sig myndigheter, lokalägare eller klubbkonkurrenter alltid var enkla att ha att göra med och även om vi i vår iver att älska dina projekt inte alltid hann med.
Eller som han själv skriver i en fantastisk post på sin Facebooksida: ”Men tillvaron, detta rullande expresstâg som bara ville framåt lät sig inte stoppas. Livet ville vidare.”
Hos sin lillebror Per arbetade Jean periodvis med Galleriverksamhet där flera av queerkulturens främsta tidigt visades, bland dem Keith Haring, Pär Broman och Robert Mapphlethorpe. Med sin lillebror Sven delade han engagemanget för antikviteter, konsten och musiken och världen över, åtminstone i de bästa metropolerna, rörde sig Jean Skarstedt med de mest depraverade, de mest glimrande, mest levnadsglada och de som mest av allt sökte livet.
Nu är det så med livet att det tar slut. Men det Jean Skarstedt bidragit med till vår tid har inte slutat att påverka oss, inspirera oss och få oss att vilja sätta oss på expresståget och fortsätta den resa där Jean varit en så otroligt älskvärd konduktör!
Uppdaterad 2020-05-12
