På tv i kväll: John & Andreas vill bli pappor

Vilka är ni?
– Vi har varit tillsammans i elva år och är nu gifta. Vi bor just nu i Norrköping och jag, Andreas, jobbar som AT-läkare i Norrköping och John är projektledare. Vi kommer från Norrköping båda två, med bodde i Stockholm innan jag fick jobb som AT-läkare här.

Hur länge har ni funderat på att skaffa barn?
– Vi har funderat under många år, i flera omgångar. Första gången på allvar för ungefär sex-sju år sedan, då funderade vi på om man kunde hitta något lesbiskt par att skaffa barn med, men vi kände inte något par och det kändes svårt att hitta något par som man ville bilda familj med ihop. En annan sak var att vi tyckte att det skulle kännas jobbigt att inte ha barnet hos oss hela tiden utan att man måste ha delat föräldraskap. Sen var vi inne på tanken att adoptera men eftersom det i praktiken var omöjligt så lade vi dom planerna på hyllan. Vi kom nog fram till att vi skulle få leva ett liv utan egna barn och lade barnlängtan på hyllan. Men när vi sen för tre år sedan fick vi höra att det var möjligt att få hjälp av en surrogatmamma infann sig helt plötsligt en möjlig väg till en egen familj.

Har ni båda alltid velat ha barn?
– Ja men längtan har gått i perioder och varit olika stark för oss. Under en tid när vi inte trodde att det skulle kunna bli något barn försökte vi nog skjuta det ifrån oss och tränga undan barnlängtan. När vi dock hittade ett sätt som skulle göra det möjligt så väcktes hoppet och vi insåg att vi verkligen ville ha familj och barn.

Andreas & John.

Foto: SVT

Ni anlitar en surrogatmamma i Indien. Varför just där?
– När vi började undersöka möjligheterna att få hjälp av en surrogatmamma så kände vi bara till två länder där det var möjligt, USA och Indien. Spontant kändes USA som det bästa alternativet, men när vi tittade vidare på alternativen kom vi fram till att ekonomin skulle begränsa oss, kostnaden för surrogat i USA skulle vi inte klara av. Efter det började vi titta på Indien, där kostnaden är mindre men det kändes mycket längre bort och helt okänd mark för oss. Dessutom måste vi nog erkänna att vi hade en jäkla massa fördommar om Indien och om sjukvården och de som arbetade med surrogatmödrar i Indien. Vi tog kontakt med flera olika kliniker och valde den klinik som vi tyckte hade ett bra arbetssätt och som kändes seriös. Vi valde en klinik där vi skulle kunna ha kontakt och lära känna surrogatmamman och hennes familj under graviditeten, och där det kändes som man hade en bra attityd gentemot de kvinnor som ställer upp som surrogatmödrar. Vi åkte ner första gången till Mumbai förra sommaren för att påbörja vår resa och träffa vår surrogatmamma och hennes familj samt de läkare vi haft kontakt med. Det var en enorm kontrast mot Sverige. Samtidigt som det finns många fattiga i landet så fanns det den allra senaste ”hightech”-tekniken på sjukhusen och standarden och vården skulle imponera på de flesta svenska sjukhus. Kontrasterna i Mumbai är riktigt stora så det är svårt att säga att det är på ett visst sätt. Det finns kliniker som arbetar med surrogatmödraskap i Mumbai på ett sätt som är minst lika bra som i USA eller Europa och det finns säkert kliniker som är mindre bra också. Det ligger mycket i vad man väljer för klinik och vad man själv ställer för krav.

Varför ställer ni upp i Barn till varje pris?
– Vi visste att sättet vi kommer skaffa barn på kommer att vara kontroversiellt. Framförallt genom det som kommit fram i media kring ”surrogatindustrin” i Indien som visat fram en bild av fattiga indiska kvinnor som tvingas till detta och sen kommer själviska rika västerlänningar och rövar bort deras barn. En sån bild går givetvis aldrig att försvara. Vi gick med på att vara med i serien för att det kändes seriöst, dels för att man faktiskt tar upp de svåra frågor som det innebär med surrogatmödraskap för pengar, men också för att vi hoppas att det skulle kunna ge en annan bild av hur det ser ut för de svenska barnlösa par som fått hjälp av en surrogatmamma i Indien.

En annan bild?
– Ja, för tyvärr så har allt som kommit fram i svensk media om de ”indiska Babyfabrikerna” varit från en och samma klinik. Akashanka kliniken i Anand som är en småstad med ungefär 200 000 invånare. Den kliniken drivs av en doktor Patel och den drivs på ett ganska tvivelaktigt sätt. Många läkare har öppet gått ut och tagit avstånd från den kliniken och från doktor Patel och hennes sätt att driva den.Från den kliniken kommer de dokumentärer som visats i TV, Google Baby och Barnfabriken i Indien. Det är dock inte ett enda svensk par som använt sig av denna klinik, tyvärr så är det dock bara denna klinik det har rapporterats om. Vi kände att bilden som kommit fram i media inte alls stämmer överens med det som mötte oss när vi åkte till Indien för att påbörja vår resa och när vi besökte sjukhus och vår surrogatmamma. Därför hoppas vi att Barn till varje pris kan hjälpa till att ge en lite mer nyanserad bild av surrogatmödraskap i Indien.

Hur långt har ni kommit i er process?
– Det kan vi inte svara på… inte förrän det sista programmet har sänts…

Kan ni se några fördelar/nackdelar med att vara ett samkönat par som är föräldrar jämfört med ett straight par?
– Barn behöver kärleksfulla föräldrar som ger dom närhet och trygghet, vilket kön föräldrarna har tror jag spelar mindre roll. En fördel tror jag kan vara att det blir en jämnare fördelning av föräldraskapet i ett samkönat par jämfört med ett straight par. Det finns inga tydliga normer för hur ett samkönat föräldrapar ska vara så det blir nog mer jämlikt och mer fritt. Ett hetropar kan nog kanske lätt falla in i stereotypa roller i att en mamma ska vara på ett visst sätt och en pappa på ett annat. Det finns lite intressant forskning kring barn som kommit till via surrogatmödraskap och som har två pappor som föräldrar, där man jämfört surrogatbarn med barn som kommit till på gammalt hederligt sätt.
Den visade på att det var en mer jämlik fördelning av föräldraskapet hos killpar, men också att barn som kommit till via surrogatmödraskap mådde precis lika bra som andra barn och faktiskt lite bättre till och med. Man var exempelvis mer känslomässigt engagerad i barnen i de familjer då barnen kommit till via surrogatmödraskap jämfört med barn som kommit till på ”naturlig” väg. En förklaring till detta tror man var att barnen är mycket efterlängtade och planerade och det blir lite svårt att jämföra med en kontrollgrupp från snittbefolkningen.
Dock tror jag säkert att barn kan trivas även om dom råkar få heterosexuella föräldrar (skrattar).

Spelar det någon roll vad det blir för kön på barnet?
– Nej, det spelar absolut ingen roll alls, vi vill bara att det ska bli ett barn.

Har ni redan bestämt namn?
– Vi tog fram lite arbetsnamn under resans gång, sen vet man ju aldrig om namnet kommer passa eller hur det går…

Barn till varje pris, SVT1, kl. 20.00 i kväll.

Barn till varje pris avsnitt 1