Till minne av Nisse Olofsson

Länge liknade Nisse Olofssons historia många bögars i samma generation: född i en stockholmsk arbetarfamilj i en tid när öppen homosexualitet var något onämnbart, tonåring på 40-talet, medveten om sin dragning till killar, men livrädd för att omgivningen skulle förstå – homosexualitet var straffbart till 1944. Gifte sig heterosexuellt, blev en duktig familjefar som stängde in sina verkliga känslor.

Men så småningom förstod han att det inte gick längre. Han kom fram till att livet är värt att levas fullt ut även om man inte vågat det i många årtionden, blivit gråhårig och lite rundmagad. Med nyfikenhet sökte han sig ut. Först till 70-talets mansrörelse där de flesta han lärde känna ordentligt visade sig vara bögar. Sedan till homorörelsen med Homosexuella Socialister och RFSL, även om också hans första steg på dåvarande Klubb Timmy i Stockholm tidstypiskt föregicks av tre kvällars väntan utanför, utan att våga gå in.

Den före detta bankkamreren i grått helskägg klev ur kostym och slips och utbildade sig till socionom. Stadgad och stadig till sitt yttre var han en nyfiken student, fast i övre medelåldern, och samtidigt sökte han sig fram i sitt nya bögliv. Att på 70-talet höra honom förtjust berätta om sin upptäckt att han gick igång på doften av män i läder var en upplevelse. Så brukade varken medelålders bankkamrerer eller socionomer uttrycka sig. Svårare var att höra hur relationen till hans tidigare familj fullständigt gått i kras efter att Nisse kommit ut som bög.

I början av 80-talet klev en ung lärare in på Klubb Timmy, också han lite darrig och nervös första gången. Både hans och Nisses liv förändrades den kvällen. Nisse Olofsson och Pelle Jansson blev snart ett par. I trettio år varade deras kärleksförhållande. Förra året gifte de sig – ett bevis för att bli betraktad som fullvärdig medborgare, som Nisse uttryckte det.

Både yrkesmässigt och ideellt kom Nisse Olofsson att arbeta med det som låg honom närmast hjärtat, homofrågor ur medelålders och äldres perspektiv. Länge var han seniorkurator hos RFSL och i många år verkade han för ett värdigt bemötande av HBT-personer inom äldrevården. En av sina hjärtefrågor, äldreboende för HBT-personer, fick han tyvärr aldrig se förverkligat. När han så drabbades av prostatacancer engagerade Nisse sig lika i den frågan, men varken styrkan i hans aktivism eller behandlingarna räckte slutligen fullt ut.
För dem som kommer efter honom har Nisse Olofssons arbete flyttat fram positionerna. Själv är jag stolt och glad över att ha känt honom och att ha sett honom och Pelle finna varandra.

Lyssna till P4-dokumentären Livslögnen om Nisse Olofssons liv av frilansjournalisten Martin Johnson