Hasse föddes i Danmark. Han hade en svår uppväxt. Familjens fattigdom och problem bidrog till plågsamt utanförskap i den lilla byn. Hasses mor var tyska och när Danmark ockuperades 1940 såg flera bybor till att utanförskapet förvärrades.
Som mycket ung började Hasse arbeta som dräng inom jordbruket, något han aldrig trivdes med.
I 20-årsåldern kom han till Sverige och industrijobb i Värmland. Efter några (äventyrliga!) år på sjön och häftigt bögliv i Köpenhamn (”som pisshushora”), slog han sig ner i Stockholm.
Hasse fick snabbt många vänner (väninnor, som han vanligen sade). Han träffade så småningom Nisse som han delade omkring 30 år med.
Vi som känner Hasse minns tacksamt och med glädje hans insatser inom RFSL under de Homosexuella frigörelseveckorna, senare ”Pride”. Han släpade ut fanatiker som störde Kärlekens mässa i Storkyrkan. Han deltog med stor lust och kreativa idéer i demonstrationer mot olika länders homoförtryck.
Som Margaret Thatcher demonstrerade han 1988 mot antihomosexuell lagstiftning i Storbritannien.
Vi minns honom som Fidel Castro med helskägg, cigarr och nätstrumpor och plakatet ”Sluta Castrera Cubas kultur”, som ayatollah Khomeini med huvudet under armen och texten ”Huvudlös regim, huvudlös politik” i protestaktionen mot mord på bögar i Iran. Han var 1992 magnifik som Selma Lagerlöf i sällskap med H C Andersen med temat ”Homosexuella och barn”.. Vem kommer inte ihåg hans paraply vid en protest mot det finska uppmaningsförbudet: ”Finlands lag är svår – Finlands sak är vår” eller ett annat år devisen ”Happy Gays are here again”? Han var stolt över hedersuppdraget att som Drottning Silvia få klippa bandet vid invigningen av RFSL-huset på Sveavägen.
Under många år som mycket uppskattat hemvårdsbiträde kom han i kontakt med gamla. Det var inte vanligt med manliga biträden på den tiden. Han tog del i och berördes av många äldres liv. 1990 säger han i en intervju i hemserviceverksamhetens personaltidning att detta jobb är det enda han riktigt trivts med och att han alltid hållit arbetet för mer än ett städjobb: ”att t ex lägga makeup på en 90-åring utgör en krydda i tillvaron.”
Jag tror att Hasses mentala styrka grundlades under hans mycket tuffa uppväxt. Han utsattes senare i 50-60-talets Danmark och Sverige för polistrakasserier i bögparker och pissoarer. I motsats till de flesta skrämdes han inte utan var snarare uppkäftig. Två poliser som överraskade honom med en nyss uppraggad kille i Kronobergsparken frågade vad han gjorde där. ”Det såg ni väl – och ni borde skämmas som har förstört det hela och skrämt bort den kille jag lyckats ragga upp”. Poliserna var inte vana vid sådana repliker från ertappade bögar.
Hasse stod utåt, stolt och rakryggad för sin homosexualitet och såg den som en ljuvlig tillgång – han levde ut med liv och lust i hela världen – han älskade och berättade entusiastiskt om de många och saftiga äventyren i olika arabländer.
Under senare år mötte vi Hasse i Parken sedan han blivit aktiv i PositHiva gruppen. Han vevade ett riktigt positiv, klädd i helt fantastiska, på väninnornas syjuntor egenhändigt tillverkade kreationer.
Med värme och saknad tänker vi på honom och hans konsekventa styrka att stå för den han var – såväl bög som HIV-positiv. Han har inspirerat – och imponerat – många av oss. Orden i Hasses dödsannons påminner oss starkt om hans kreativitet, självironi och underbara humor: ”Positivhalerskan har dragit sin sista vals”
Hans Fassbinder fick otroligt stor uppmärksamhet när han i skepnad av Drottning Kristina och damer i sverigedräkt ledde den svenska gruppen vid World Pride i Rom 2000.
Uppdaterad 2018-04-11
