ÅSAS FÖRSTA SYNVILLOR
Alldeles nyligen gjordes det barn i min lägenhet. Ett antal bögar och lesbiska var inblandade. Själv var jag inte involverad, men om grannarna får veta kanske jag åker fast för koppleriverksamhet.
Att själv inseminera hemma, utan professionell hjälp, kan ju ingen hindra någon ifrån. Men insemination på sjukhus går inte för sig och inte adoption heller. Vi känner alla till dubbelmoralen kring de teoretiska bestämmelserna om vem som får skaffa barn och hur.
Men faktum kvarstår att allt fler homosexuella väljer att skaffa barn. En kultur för homosexuella barnfamiljer börjar ta form.
Flera av årets lesbiska romaner har nosat på ämnet och när nu Åsa Hedman Pihls roman Synvillor, om ett lesbiskt par på väg mot föräldraskap, kommer ut känns den väldigt aktuell.
– Ett debattinlägg, säger Åsa, men ändå en historia att läsa för dess egen skull.
Det är Sasha som vill ha ett barn, som ska vara bara hennes och Miras, så det är hon som tar saken i egna händer. Mira blir lite brutalt lämnad utanför på en gång, men följer hennes steg på håll.
För henne känns det ändå inte riktigt bra att en tredje person kommer in i bilden. Som läsare får man följa ömsom Sashas och ömsom Miras historia, var för sig. De har väldigt olika utgångsläge. Sasha har bestämt sig; hon vill ha barn. Mira är inte lika säker. Båda har problem med hur det ska gå till.
Åsa menar att om man tar bort alla lagliga medel, som ju inte står öppna för lesbiska kvinnor som vill skaffa barn, finns det bara detta alternativ kvar.
Boken berör många tankar och reflexioner kring att bli förälder.
Längtan efter barn, om den finns, försvinner inte för att man är homosexuell. Likaså rädslan inför en sådan stor förändring i livet.
– Jag vill visa hur starka lesbiska kvinnor är, säger Åsa. Trots att Sasha och Mira har samhället emot sig finner de en väg. Och det är inte den väg som kanske faller först i tanke. Det hela blir till en ganska omstörtande resa.
Jag uppskattar verkligen en bok på svenska som har fokus på en annan del av livet än komma-ut-processen. Synvillor är Åsa Hedman-Pihls debutroman och när ni har läst den är det bara att vänta på nästa bok som redan ligger färdigskriven.
Olu Jenzén
BENJAMIN FÖR BÖGIG
Nu får världen huka sig. Benjamin från Stockholm lanserar sig själv och försöker nu utvidga sin karriär till hela världen. Nu har han startat en betalsite där man kan köpa hans skivor, musikvideos, e-mail och få råd från Benjamin och från laserkirurgen Britt-Marie Toregard. I pressreleasen står det att Benjamin i och med detta blir ”oberoende av svenska radiokanalers superkommersiella spellistor, fega inköpare i skivbutikerna som bara köper in smurfhits och Hjalle & Heavy och enspåriga Tv-producenter”.
– Åhléns och andra stora skivkedjor vågade inte köpa in min singel eftersom de tyckte att omslaget var för bögigt, menar Benjamin.
Han har inte lyckats sälja in sig själv som artist till varken radio, Tv eller till skivförsäljare så nu är det alltså upp till oss om vi gillar hans produkter och tjänster eller ej…
Benjamin, som kallar sig för modell och popartist, har nu även lagt till skådespelare och skribent på visitkortet. Och när QX träffar honom på klubb berättar han att han precis varit i USA och redan fått jobb som modell i stora kampanjer.
– Det är USA och England jag satsar mest på. Både som artist och modell, säger Benjamin som berättar att han står i valet och kvalet om han ska skriva skivkontrakt med London Records eller satsa helt på sin egen website. Benjamins hemsida hittar du på www.benjaminofsweden.com
Anders Öhrman
HOMO-TV I LODALENS TAPPNING
Den 4 september får Sverige återigen Gay-TV. Denna gång är det TV Nu, som kan nå ca 200 000 tittare i stora delar av Södertörn
Varje fredag vid 22.00-tiden leder Täppas Fogelberg ett nöjesprogram ≤Passvägen 17≤ och ett av inslagen är det av Mian Lodalen ledda Gay-TV programmet.
Det blir korta nedslag i Stockholms och förorternas gaynöjesliv, berättar hon för QX.
– Naturligtvis blir det förortsvinkel på inslagen, säger hon innan hon skall iväg på sin första intervju för programmet, med en tjej med invandrarbakgrund som lämnat Botkyrka på grund av homofobin i området.
– Det skall bli evenemangstips, berättar hon vidare. Det av gayintresse som visas på scenen, bio eller sker på klubbarna.
Programmet, där Gay-TV ingår är direktsänt.
Nu finns CD-rom skivor i kontokorts-storlek. CD Card kostar 15 kronor och rymmer 18 mega-byte. Praktiskt att ha om du skall iväg på en produkt-presentation eller ta med läckra bilder till nya ragget! CD Card kommer från PIR.
Tatuerade
Mannen bakom bland annat Norrköpings tatuerarmässa, Kent Renåker, återfinns även bakom tidningen Scandinavian Tattoo Magazine. Nyligen kom det fjärde numret ut fylld med bilder av tatuerade kroppar, annonser för tatuerare och reportage från tatuerarmässor och studios. Som namnet antyder är man en skandinavisk produkt, och publicerar texter på våra tre språk och på engelska (för den finska marknaden). Du hittar tidningen hos tatuerare och i Press-Stop butikerna.
Försenad till tusen, men mycket efterlängtad kommer ännu en skandinavisk homotidning ut! Lambda Nordica är en vetenskapligt inriktad tidskrift, där språket oftast är helt läsbart för gemene person. I nummer ett 1998, volym fyra, är det Drottning Kristina som står i centrum i en text av Eva Borgström. Även den första mediauppmärksammade homoskandalen i Sverige – Mecklenburgska målet – beskrivs i en text av Göran Söderström. Dessutom finns recensioner och inbjudan till en forskarkonferens i Lund, ≤Sex and Conflict≤ den 9-10 oktober.
Du hittar tidningen hos bland annat Rosa Rummet i Stockholm eller Göteborg.
I nummer tre av skånebaserade kulturmagasinet S.cr.a.m. Charlotte von Mahlsdorf är en av de intervjuvade i tidningen. Du hittar den hos muséer och i välsorterade tidningsaffärer.
NYPREMIÄR FÖR ARMANI
Den 20:e augusti slog Emporio Armani återigen upp dörrarna på Biblioteksgatan 3 i Stockholm. Eftersom ägarna byttes ut höll Armani-butiken stängt ett tag men är nu tillbaka. Och Emporio Armanis nya höst- och vinterkollektion finns i butiken tillsammans med underkläder, klänningar, jackor, sportkläde, den nya jeanskollektionen, accessoarer med mera.
DJ FAVVO
Att vara lesbisk är lättare än att vara tjej och dj och lättare än att spela drum`n´bass på Londons undergrundscen.
DJ Sexy Rubber Sole kom till Sverige för att träffa sina tyska kompisar på båten Stubnitz, men blev kidnappad av tjejerna på filmfestivalen Dykeye, och stannade kvar tills hon med tårar och definitivt utan hemlängtan lämnade Stockholm för att åka tillbaka till England.
Jag började spela i ett kollektiv med en salig blandning av musiker och festarrangörer, det var 1992. Jag tänkte att om killarna kan spela så kan väl jag. Det var inte så många tjejer som spelade, men på festerna som vi arrangerade införde jag en ≤policy≤ som innebar att vi alltid skulle ha tre gäst djs, två tjejer och en kille. mitt jobb blev att åka England upp och ner för att få tag i djs.
Caroline som döljer sig bakom Sexy Rubber Sole är inte bara dj utan även festarrangör och producent.
tt vara lesbisk är lättare än att vara tjej och dj och lättare än att spela drum`n´bass på Londons undergrundscen.
– DJ Sexy Rubber Sole kom till Sverige för att träffa sina tyska kompisar på båten Stubnitz, men blev kidnappad av tjejerna på filmfestivalen Dykeye, och stannade kvar tills hon med tårar och definitivt utan hemlängtan lämnade Stockholm för att åka tillbaka till England.
– Jag började spela i ett kollektiv med en salig blandning av musiker och festarrangörer, det var 1992. Jag tänkte att om killarna kan spela så kan väl jag. Det var inte så många tjejer som spelade, men på festerna som vi arrangerade införde jag en ≤policy≤ som innebar att vi alltid skulle ha tre gäst djs, två tjejer och en kille. mitt jobb blev att åka England upp och ner för att få tag i djs.
Caroline som döljer sig bakom Sexy Rubber Sole är inte bara dj utan även festarrangör och producent.
– Technoscenen i England delade på sig 1993 och jag tillhörde en av dem som föredrog drum`n´bass framför det raka technobeatet. Det som också hände var att drum`n´bassen blev väldigt mörk och hård, så jag kunde inte få tag i de skivor jag var van att spela, det var då jag bestämde mig för att producera musik.
Hon fortsätter att berätta om hur trött hon har blivit på Englands Undergrundscen som bara spelar acidtechno, och inte ger hennes musik en chans att höras.
Efter att ha upplevt Stockholms härliga atomsfär och underbara kvinnor är Caroline helt kär.
– Här dissar ingen flata mig för att jag har dreadlocks, om jag skulle gå in på en bar i soho skulle det inte funka.
– Jag tycker om människorna och speciellt tjejerna som har hjälpt mig att stanna kvar och Katarina Johansson som fixade spelningen på Dykeye. Under de här två veckorna har jag blivit så väl omhändertagen. Jag gillar kulturen här, det är en helt annan renlevnadskultur än den i London där man efter jobbet går till puben och blir full.
Per Ljungkvist
– Technoscenen i England delade på sig 1993 och jag tillhörde en av dem som föredrog drum`n´bass framför det raka technobeatet. Det som också hände var att drum`n´bassen blev väldigt mörk och hård, så jag kunde inte få tag i de skivor jag var van att spela, det var då jag bestämde mig för att producera musik.
Hon fortsätter att berätta om hur trött hon har blivit på Englands Undergrundscen som bara spelar acidtechno, och inte ger hennes musik en chans att höras.
Efter att ha upplevt Stockholms härliga atomsfär och underbara kvinnor är Caroline helt kär.
– Här dissar ingen flata mig för att jag har dreadlocks, om jag skulle gå in på en bar i soho skulle det inte funka.
– Jag tycker om människorna och speciellt tjejerna som har hjälpt mig att stanna kvar och Katarina Johansson som fixade spelningen på Dykeye. Under de här två veckorna har jag blivit så väl omhändertagen. Jag gillar kulturen här, det är en helt annan renlevnadskultur än den i London där man efter jobbet går till puben och blir full.
Per Ljungqvist
Vad fan är homopolitik…?
Snart ska vi till valurnan igen och för första gången har vi personval vilket ger oss möjlighet att kryssa för en bög. Hur viktigt är det att få in öppna homon och finns det några lesbiska att rösta på? Vad är gaypolitik? Hur kommer det sig att bögar tenderar att sympatisera med moderaterna medan lesbiska stöder Gudrun?
Fyra debattglada homos från höger till vänsterdrabbade samman och försökte reda ut begreppen.
Av Mian Lodalen
Vad kommer ni att rösta på och hur viktigt är ert partis ståndpunkt i frågan om homosexuellas rättigheter?
Markus: Jag kommer att rösta på folkpartiet, bland annat därför att jag just tycker att homofrågorna är viktiga.
Christine: Jag röstar på socialdemokraterna och för mig är homofrågor viktiga. Men där ligger sossarna på gränsen. De skulle kunna vara mer progressiva. Partiet har en ideologi som ställer krav på att de borde göra mer.
Oscar: I förra riksdagsvalet röstade jag på folkpartiet. Men egentligen finns det inget parti som överensstämmer med det jag tycker. Jag är ganska libertariansk, vilket i Sverige brukar översättas till nyliberal. Jag är för ekonomiska och individuella friheter på alla plan. Traditionella homofrågor är inte jätteviktiga för mig. Befrielse för homon kan ske på andra sätt. Men i år vet jag inte vad jag ska rösta på.
Anna-Maria: Jag håller med Oscar. Jag har verkligen inte bestämt mig ännu. Tidigare har jag röstat på fp för deras inställning till homosexuella, invandrare och jämställdhet. Men i morse när jag hörde Leijonborg säga att han inte tyckte homosexuella ska få adoptera barn blev jag mycket tveksam.
Markus: Är det inte så att man väljer bort partier? Det är inte med lätthet man hittar ett bra parti.
Anna-Maria: Jo, det är sant. Det var därför det var så tråkigt att höra honom säga så i morse. Det var inget kul att vakna till.
Vad är homopolitik för er?
Oscar: Sverige har ingen levande homokultur på grund av att politiken är starkt inriktad på kollektivet. Socialdemokraterna genomför åtgärder som innebär att de bara stöder en viss levnadsform. Pengarna tas från homosexuella och singlar. Utfallet av detta gör att man blåser upp en levnadsform samtidigt som man trycker ner en annan. Vår kultur skulle bli mer levande om det totala skattetrycket lättade. En mindre offentlig sektor vore till exempel önskvärd.
Christine: Jag delar din syn på att politikerna utgår från ett heterofilt synsätt. Men antalet homosexuella föräldrar ökar och de är också en del av homokulturen. Kvinnor tjänar mindre än män och därför har två lesbiska med barn behov av ett fungerande transfereringssystem. Homopolitik är inte bara lagstiftning utan handlar också om kultur. Som att driva en videoklubb, en bar eller köra gayradio.
Anna-Maria: Det där kallar jag homokultur. Homopolitik är strävan efter allas lika värde. Kulturen är vad vi själva odlar på våra egna villkor.
Christine: Men när Finanstidningen bespottar vår kultur och kallar den sodomitisk då blir vår kultur superpolitisk.
Markus: Är det politik? Det är väl snarare moral som ger upphov till den typen av kommentarer?
Christine: Moral blir politik i det här fallet. Politik är inte enbart att sitta i RFSL:s styrelse eller jobba partipolitiskt. Jag menar att om man bedriver en bar som Häcktet så ägnar man sig åt homopolitik.
Oscar: Det är det jag menar när jag säger att svensk politik hindrar en skapande kultur. Vi har världens största bostadsyta per capita, vilket gör att folk inte har råd att gå på krogen i samma utsträckning som i vissa andra länder. Det blir färre Häcktet på det sättet.
Låt oss lämna pengarna för ett tag. I år har vi personval för första gången. Är det viktigt att rösta på en homopolitiker?
Markus: Man behöver inte rösta på någon bara för han är gay. Men det är viktigt att veta vad en politiker står i frågan. Tänk om man röstar på någon som sedan visar sig vilja korsfästa homos på Medborgarplatsen. Och jag tror att en homopolitiker lättare förstår vidden av gayfrågor.
Anna-Maria: Visst. En gaypolitiker har säkert större förståelse för våra frågor. Men det räcker inte för mig. Homokultur är till exempel inget för en politiker. Det får jag försöka att hitta själv i min värld.
Christine: Kan man inte vända på det och fråga om politikern måste vara homo? Yvonne Ruwaida eller Barbro Westerholm är mycket bra politiker utan att vara homo.
Oscar: Det är klart att man kryssar för ett homo- om det finns någon i det parti man väljer.
Anna-Maria: Då är det viktigare att hon är snygg!
(Ett uppfriskande gapflabb bryter ut.)
Anna-Maria: Allvarligt, jag utgår ifrån att det är män jag har att välja på. Det är skillnaden för mig. Hade det funnits en lesbisk politiker på listan i det parti jag väljer skulle jag rösta på henne. Fast vore jag centerpartist skulle jag kryssa för Carlgren eftersom han är en bra politiker.
Markus: Men skulle han kunna få dig att byta parti? Jag tror att ens ideologi går före. Jag skulle inte förmå mig att rösta på centern bara för att han sitter där.
Anna-Maria: Du ser! Det är svårt att tänka homopolitik i Sverige. För mig är det viktigare att den jag röstar på är feminist.
Christine: Jag kommer att kryssa för en gaypolitiker. Jag vet att det finns lesbiska i landsting och kommun, men de vill inte vara öppna. De tror att öppenhet skulle vara negativt för deras karriär. Där är ytterligare ett skäl till att kryssa för bögarna. Så länge vissa inte vågar vara öppna kan de som vågar vara det puffa fram de andra. Vi behöver också fler öppna politiker för att påverka politiken och hela systemet.
Markus: De behövs för att föra vår talan och för att underlätta för andra politiker att vara öppna. Det tycker jag att de ska belönas med ett kryss för. Fast med tanke på att hela systemet bygger på kärnfamiljstänkande så är det inte konstigt att homon inte känner sig attraherade av politik eller ens känner sig benägna att rösta eftersom de inte får något tillbaka. Det gör det kanske ännu viktigare att få in gaypolitiker.
Så hur viktig har Andreas Carlgrens öppenhet varit?
Oscar: Hans höga position i partiet väger tungt. Han har betytt mycket.
Christine: Centern har tvingats ta tag i homofrågorna och varje gång de kommer upp på dagordningen måste politiker konfronteras med honom. Det har spelat en stor roll.
Anna-Maria: Ja, och han har hjälpt till att höja debattnivån. Varje gång journalister ringer och frågar om till exempel adoption ger han debattklimatet en ökad trovärdighet.
Markus: Ändå känns det konstigt. Centern har ingen anledning med sin historia att engagera sig i homofrågor.
Christine: Tror du att han inte blev partiledare på grund av sin homosexualitet?
Markus: Det är klart att ens konspirationsteorier fick vatten på sin kvarn. Samtidigt var det fantastiskt att han var uppe som förslag. Det tyder på att det finns tolerans inom partiet.
Christine: Fast det fanns personer som inte tyckte att han var lämplig just för att han är bög.
Anna-Maria: Han tackade nej för att han hade för mycket med barnen.
Markus: Det hade blivit djävligt jobbigt om vi fått en partiledare som är bög. Det hade tvingat mig att tänka ett varv till.(Unisont gapflabb)
Markus: Vi gjorde en undersökning i Pride park. Skillnaden mellan bögars och lesbiskas partitillhörighet visade sig vara intressant. Tre gånger så många män sympatiserade med moderaterna jämfört med kvinnorna. Vänstern hade fler än dubbelt så många sympatisörer hos kvinnorna än hos männen.
Christine: Det kan förklaras med att tjejer funderar mer på fördelningsfrågor som vård och omsorg. Gudrun är också en kvinnlig, slagkraftig ledare. Bögar med hög inkomst appelerar naturligtvis till moderaterna.
Oscar: Jag ser det mer som en konflikt mellan heterosexuella män och kvinnor. Män sätter barn till världen och är benägna att inte ta ansvar för det. När han inte gör det behöver så klart kvinnan statens hjälp. Det betyder att bögar betalar för heterosexuella mäns ansvarslöshet.
Anna-Maria: Var kommer lesbiska in i bilden då?
Oscar: Flator tvingas också betala. Men kvinnor överlag är kanske mer familjeorienterade. De tenderar också, oavsett om de är lesbiska eller ej, att vara otillfredsställda om de inte reproducerar sig. Det är bara att fråga Camille Paglia.
Christine: Jag tycker inte att du förklarade varför lesbiska röstar på v och bögar på moderaterna. Själv tror jag att det hänger på vilken ställning man har i samhället. Jag tänker på Boel och Frida. Båda har ägnat all tid åt barnen, de kom ut sent i livet, har en taskig pension och ingår därför inte i partnerskap eftersom det skulle missgynna dem att vara sambeskattade. Två bögar däremot, med eller utan barn, har i regel högre pension. De röstar med plånboken. Och det är inte, som man kan tro, direktörerna i Djursholm som drar det tyngsta lasset. Låginkomsttagare och ensamstående mammor i förorten betalar procentuellt högst skatt i det här landet.
Diskussionen fortsätter om feminism, olikheter och likheter mellan män och kvinnor, bögar och lesbiska, skatter och fördelning för att sedan snabbt gå in på RFSL:s vara eller icke vara. Men man måste ju sluta någonstans, så vi lämnar Oscar, Christine, Markus och Anna-Maria här. Och så vitt vi vet sitter de fortfarande där och diskuterar.
—————————————————————-
Christine Gilljam, ordförande i RFSL
Oscar Swartz, ekonom och skribent
Markus Sterky, journalist
Anna-Maria Sörberg, frilansjournalist
”Jag har alltid haft stil”
[ingress]En tidning för moderna storstadsmänniskor som är intresserade av arkitektur, goda middagar och resor till Belize. För de 250 000 personerna ”som fattar vad det handlar om”.
Roger Wilson har träffat en av de största förespråkarna för Stockholm och Sverige just nu – Tyler Brûlé, 29-årig chefredaktör för det brittiska magasinet Wallpaper.[/ingress]
Jag tror att det största problemet i media just nu är att alla försöker tillfredsställa alla. Det är inte vad tidningar är till för, jag tycker de är till för nischade målgrupper. Eller så borde det i alla fall vara. Jag försöker inte nå alla i världen med Wallpaper. Vi försöker göra tidningen för 250 000 personer som fattar vad det rör sig om.
På kort tid har Wallpaper lyckats etablera sig som den unga, självsäkra och stilmedvetna konkurrenten på marknaden för magasin med glossiga omslag.
I Stockholm upptäckte man Wallpaper snabbt. Räknat per capita så är Sverige det land där man läser tidningen allra mest och redan från början har svensk design och svenska medarbetare förekommit flitigt i tidningen.
Under 1998 har Wallpapers svenska fixering vuxit sig starkare med artiklar om allt från den futuristiska designen i Simon Spies sommarstuga, till matreportaget ”Let´s do lunch Swedie”. Hypen kulminerade för någon månad sedan med en tjock guide till Stockholm som kom som bilaga till tidningen. När det dessutom kom fram att Wallpapers chefredaktör Tyler Brûlé hade en svensk pojkvän och annonserade efter en stuga i Stockholms skärgård att hyra över sommaren -ja, då verkade den totala idyllen vara ett faktum.
När jag träffar Tyler i Stockholm så är det så långt från idyll man kan komma. Han är mitt i förberedelserna för den utställning som Wallpaper satt samman åt nystartade Forum för form på Skeppsholmen i Stockholm.Vi sätter oss i en soffa som är ett av de 25 objekt som redaktionen valt ut som exempel på lyx som gör livet lite lättare att leva. Två hantverkare dunkar högljutt med hammare för att få objekt nr 1 (en dusch med perfekt tryck) på plats. Runt omkring oss finns bland annat en Guccidesignad hundkoja och en uppsättning handväskor – en för varje veckodag. Men pojkvännen är försvunnen.
– Som regel tycker jag att svenska män är otroligt vackra, även om jag egentligen inte är svag för blondiner. Eftersom det just tagit slut med min svenska pojkvän som jag varit tillsammans med i tre månader, är jag kanske lite försiktig med dem.
Martin (jag har aldrig varit i ett land där så många heter Martin) uppförde sig väldigt illa. Han träffade en kvinna samtidigt som han var tillsammans med mig. Jag tror att han till sist blev rädd, att det kanske blev lite väl mycket för en student att hantera och på slutet skötte han det väldigt dåligt och bara försvann. Jag saknar honom fortfarande mycket men jag tror att han har många saker som han måste reda ut – som t. ex. sin sexualitet.
Tyler tittar misstänksamt på fotografen och muttrar något om en bild i Svenska Dagbladet där fotografen tagit en bild av honom medan han pratade. Tydligen är det en dubbelhaka som uppenbarar sig i ogynnsamma vinklar som oroar.
Tyler har inte alltid varit en stilguru. Han började som nyhetsreporter på diverse TV-stationer. Idén till tidningen kom när han blivit skjuten två gånger under en reportageresa i Afghanistan. I sjukhussängen började han tänka efter om det inte var dags lägga om sitt liv, när han faktiskt fick en andra chans. Resultatet blev Wallpaper som till stora delar gjordes hemma hos Tyler under den första tiden. Idag är framgången ett faktum och Tyler, som sålt Wallpaper till mediakoncernen Time – Warner, har ett kontrakt där han får utveckla nya tidningsidéer.
Och omställningen från nyhetsreporter till stilsnobb var inte så svår som man skulle kunna tro.
-Jag har alltid haft stil! Jag var klädd i Cashmere när jag blev skjuten i Kabul, säger Tyler och skrattar.
Även om den svenske pojkvännen försvunnit så är stugan dit han ska bjuda sina vänner över sommaren bokad och han har också hunnit med att vara i Stockholm över EuroPride. Men han är inte imponerad. Inte av Cunigunda på QX-festen i alla fall.
-Jag gick på en fest på Söder och den var fruktansvärd. Alla dessa techno-dragqueens som dansade i fruktansvärda kläder! Som regel så går jag inte ut på gayklubbar särskilt ofta. Jag går aldrig ut i London, går aldrig ut i New York. Visst gillar jag en good boogie då och då, helst på obskyra platser som Beirut och Tokyo.
Inte heller gaypressen är något som gör Tyler förtjust.
-Jag tycker att gaytidningarna behöver skakas om ordentligt. Jag tycker att den omdesignade Out ser bra ut men artiklarna är fruktansvärda. Jag tycker också att det mesta av gaymedia inte känns särskilt angeläget eftersom så mycket är så otroligt argt, och det är ganska tråkigt.
Men om du skulle göra en gay Wallpaper. Hur skulle den se ut då?
– Är inte Wallpaper gay nog redan? Allvarligt talat skulle man aldrig kunna göra en gay Wallpaper. Wallpaper handlar om att skildra modernt liv som handlar om att ha homosexuella vänner, straighta vänner och inte om att skapa ghetton.
Roger Wilson
Tyler Brûlé om:
Svenska sommaren: Vilken sommar?
EuroPride: ”Not my scene”.
Vad får man inte missa när man besöker Stockholm? Middag varje kväll på PA & Co, kaffe och massor av tidningar på Waynes på Kungsgatan, moderna möbler på Bo! och på Jacksons, handla mat på Östermalmshallen och Fritt fall på Gröna Lund.
Lyx: Du kan aldrig få tillräckligt.
Dana International: What?
Europride 98
Stockholm EuroPride 98 blev den största gayfestivalen i Nordens historia. Och fortsättning följer. Föreningen Stockholm EuroPride ’98 kommer – med all sannolikthet – ombildas och framöver driva Stockholm Pride. Det ser just nu ut som om Stockholm EuroPride ’98, gjort ett överskott på ca 100 000 kronor, vilket blir basen för fortsatt verksamhet. Vinsten är beräknad på en omsättning av ca 5 miljoner kronor, (inkluderat sponsring). Att ett EuroPride-arrangemang går med vinst – om än blygsamt, är närmast ett under! Flera tidigare festivaler, bland annat den i Köpenhamn, gick med stor förlust.
Totalt beräknar arrangörerna av EuroPride att EuroPride och dess del-arrangörer, typ RFSL och QX-Party Factory, omsatte 12 miljoner kronor.
15 000 personer köpte DogTags och dagpass till PridePark.
Av de som svarade på den enkät som delades ut i Pride Park till DogTag-köpare var 50% Stockholmare, 17% kom från utlandet och 33% från övriga Sverige.
De största utländska grupperna var norrmän och finnar, medan antalet från Danmark var litet. Utanför Norden var de tre största grupperna från Tyskland, USA och Storbritannien.
Fördelningen kvinnor och män var i det närmaste 50/50.
Av 1 500 avlästa enkäter visar det sig att besökarna planerade rösta i höstens val på följande sätt:
M 17,4%
C 2,1%
Fp 14.1%
Kd 0,5%
Mp 8,6%
S 17,3%
V 38,5%
Övr 1,5%
31,8 % hade inte bestämt sig eller kommer rösta blankt.
Paraden lockade totalt ca 45 000 personer, vara ca 15 000 gick i själva paraden. Tidigare år har rekordet för Homosexuella Frigörelseveckans och Homofestivalens parader legat på ca 3 000 personer.
På Skansen såg 10 000 personer artistuppträdanden.
Samarbetet med olika kommunala instanser blev till slut mycket gott, efter en viss misstänksamhet i starten. Inte minst polisen ställde upp till 100%. Polisen kunde även konstatera att inga ingripanden för störande av ordning eller fylla behövde göras i PridePark – jämför Vattenfestivalen!
Två misshandelsincidenter känner vi på QX till. En tysk medborgare misshandlades utanför Münchenbryggeriet, och tre finska medborgare misshandlades vid Hornstull på väg till SLM-festen. En grupp störande ungdom kom första helgen till Pride Park och vid hörnet Torkel Knutssonsgatan/Hornsgatan, mellan Häcktet och Münchenbryggeriet, samlades på måndagen en grupp nynazister. Bägge incidenterna avstyrdes av polisen.
QX Party Factory gick runt och gav en liten vinst. Pengar som QX kommer använda som en grundplåt för att utveckla gaymedia i Sverige.
Totalt besökte ca 10 000 personer QX fester under veckan.
EuroPride -99 hålls i London. Den tilltänkta arrangören har dock gått i konkurs, så just nu pågår ett intensivt arbete för att hitta någon ny arrangör. QX kommer rapportera om utvecklingen.
Eva & Eva i lustgården…
Den 4:e september har After Dark premiär på sin Sverige-turné After Dark 20 +.
20 plus talar sitt tydliga språk. Christer har fyllt fyrtiofem. Hur länge kommer han att palla?
– Jag pallar inte längre, säger han och bränner av sitt personliga garv. Jorå, så länge det är kul och så länge publik- och biljett trycket är så stort som det är kommer jag att orka. Turnén är utsåld i hela Sverige, berättar han märkbart nöjd.
Sedan drygt två år tillbaka har After Dark fått ett nytt, ungt och inte så lite fräscht tillskott i Rikard Engfors. Christer känner sig inte utkonkurrerad utan är glad över att han hittade killen som stod och mimade med Babette i OZ:s källare för tre år sedan.
– Vi har alltid hållit hög nivå och vill ge publiken det bästa. Jag såg direkt att Rikard hade en artistisk ådra och inte bara tyckte att det var kul att ha en klänning på sig.
Rikard föddes samma år som After Dark började showa på Davidbagares gata för drygt tjugo år sedan. För honom var det naturligtvis en dröm att bli tillfrågad om att bli en del av gruppen.
– After Dark är den största showgruppen i Sveriges historia. Jag trodde inte det var sant att jag skulle få vara med där. Sedan kom ångesten snabbt. Det var mycket att leva upp till och jag hade en del problem med koreografin i början, säger han och skrattar.
– Och jag höll på att få ett nervsammanbrott när jag insåg hur mycket jobb det är, men alla har hjälpt mig oerhört mycket.
Vad är då skillnaden på hur showerna såg ut när Rikard låg och diade och hur de är idag?
– Det går inte att jämföra hur det är att stå på en klubb mot att som idag ha mer än en dubbelt så stor publik, svarar Christer. I början var vi mer experimentella. Det var en skola för oss. Idag är vi mer professionella, men har ändå lyckats behålla den intima kontakten med publiken. Ibland träffar jag folk som säger: `´Tänk vad roligt det var förr´. Men det där handlar mest om att vi har åldrats, tror Christer.
– Fast det är klart att det var mer spännande och tabu på den tiden, fortsätter Christer. Och för många homosexuella var det första gången de gläntade på garderobsdörren utan att behöva gå på en riktig gayklubb. Jag tror att många kom ut utan att behöva komma ut. `Jag är bara här för att kolla på showen´, kunde man höra. Vi fyllde en viktig social funktion.
Ja, under 70- och 80-talen hade After Dark definitivt en bred gaypublik. Men hur är det idag?
– De senaste åren har jag varit tveksam, svarar Christer. Vi undrade om vi hade dem med oss eller om de vände oss ryggen när vi lämnade klubbscenen för en mycket större publik. Med tanke på det var det extra kul att uppträda under Europride. Vi fick en enorm respons. Där stod unga killar och tjejer som har inställningen att After Dark är sådant morsan gillar. De har aldrig sett oss och blev nog lite snopna över att vi var både balla och läckra, säger Christer.
– Vi diskuterade det där bakom scen. Men när man kom ut på scen stod femton tusen och bara sjöng med. Det, och hela veckan överhuvudtaget, var en enorm kick. Fast hur kul tror du att det var för mig att behöva göra entré som Ace of Bace och
Under hela hösten kommer svenskar från Luleå till Helsingborg kunna njuta av glittrande dansnummer, ofattbart snabba klädbyten och en djävla massa bitchigheter,
specialskrivna av Calle Norlén.
– Publiken kommer att få Las Vegas i sin egen hemstad, säger Christer och avslöjar att systrarna Graf kommer att få en släng av sleven. Liksom megastjärnan Dana International.
– Nanne Grönwall är avundsjuk på Dana och kan inte begripa hur hon kunde klippa av det som Nanne alltid velat ha. Du vet, avundsjuk är ett tacksamt ord eftersom det rimmar på …., säger Christer, formar munnen till ett ooops och fnissar.
Mian Lodalen
Rickard Engfors och Christer Lindarw-bilden är en av de som ingår i klädmärket Fruit of the Looms kalender för 1999. Den och posters hittar du i modebutikerna JC och skivaffärena Mega runt om i Sverige. Modellerna ställer upp gratis och överskottet går till Världs-naturfondens kampanj för regnskogarna. Fruit of the Loom garanterar genom projektet WWF minst 250 000 kronor!se ful ut, säger Rikard och flabbar.
Jessica Folcker – upptäckt av Dr Alban, lanserad av Bindefeld.
Medan systrarna Graaf försöker lägga Sverige för sina fötter kliver skivdebutanten Jessica Folcker,23, rakt ut på världsscenen.
Jag tror det är svårt att lyckas här i Sverige – det är så litet. Jag hoppas det går bra här också, men jag är lite mer inriktad på utlandet, säger Jessica.
Om det ändå går bra för Jessica i Sverige får Micael Bindefeld ta åt sig lite av äran – han håller i fröken Folckers nationella lansering. I höst lär vi hur som helst inte se så mycket av henne.
– Jag kommer att åka på en PR-resa i Asien och Europa, berättar Jessica.
– Det är kul att resa, se nya länder och uppleva nya kulturer.
Med på resan följer välbekante Andreas Lundstedt som körar. Du missade väl inte det vackra paret på scenen i Pride Park under Europride?
I så fall så får du väl trösta dig med Jessica Folckers självbetitlade album som kommer ut i slutet av september. Singeln ”Tell Me Why” släpptes i slutet av juli och spelas flitigt i radio.
Även om du inte har hört hennes namn förr, så har du garanterat hört Jessica Folckers röst – hon har körat åt såväl Papa Dee som E-Type. Fast det började med Dr Alban.
– Jag jobbade som expedit i Dr Albans klädaffär 1991, och en dag frågade han mig om jag ville lägga på lite kör på hans skiva.
Självklart tackade Jessica ”ja” till erbjudandet, och sedan har det bara rullat på. Kanske behöver hon aldrig mer gå tillbaka till något av sina tidigare jobb – som servitris, hotellstäderska, expedit och modell.
– Jag tar dagen som den kommer, men jag vill fortsätta med musiken. Och hur det än går nu tänker jag spela in ett album till, säger Jessica självsäkert.
– Det handlar inte om att jag vill bli berömd, utan att jag vill stå på scenen och sjunga i första hand.
– Fast rik vill jag också bli.
Du kanske har anat att Jessica Folcker har en och annan bögkompis, och det är inget hon förnekar.
– Det har jag. Jag har absolut inga fördomar mot något, jag är öppen för allt. Trångsynta människor är det värsta jag vet.
– Jag tycker det är kul att gå på gayställen – det är bra musik och schysst stämning. Folk är lite mer öppna och man kan prata om det mesta.
– Men jag råkar aldrig ut för tjejer som stöter på mig, jag vet inte varför…
Pär Jonasson
Jessica Folcker om…
RFSL – Jag tänker på kondomer…
SLM – Har jag aldrig hört.(Efter att ha fått förklaringen – Stockholm Leather Men:)– Kul!
AIDS – Det är en tragisk sjukdom, för djävligt att den finns.
Regnbågsflaggan – Ska man känna till den? Vad står den för? Partnerskap.– Positivt och bra. Eva Dahlgren – En bra kvinna, jag gillar henne.
Micael Bindefeld – Det är kul att jobba med honom. Han är speciell och rolig.
Andreas Lundstedt – Han är så goπ – en riktig liten godbit.
Systrarna Graaf – Det är väl kul att de tar tillfället i akt och rider på den våg de kan…
”Jag blir avundsjuk på den familjära känslan i homovärlden”
[ingress]Han gick i tåget under EuroPride, han trivs på gayklubbar, är bästa kompis med Mark Levengood och hade Dana International som favorit i schlagerfinalen. I somras gifte han sig med Alice Bah och i höst blir han programledare på TV för Diggi-Loo, en frågesport om Melodifestivalen. Gissa om Henrik kommer att bli ännu populärare i gaysamhället.[/ingress]
Av Anders Öhrman Foto Magnus Ragnvid
En kvart efter att vi bestämt träff på ett café i Stockholm kommer Henrik cyklande på sin gröna militär- cykel längs Sveavägen.
– Ursäkta att jag är sen, men jag körde tydligen lite för långt, säger han och ser lite vimsig ut.
Blev det sent i går?
– Nej, inte alls. Jag och Alice hade kräftskiva. Bara hon och jag. Vi insåg att vi inte blivit bjudna på någon kräftskiva i år så vi sprang och köpte kräftor och Spice Girls-hattar och fixade lite fest själva. Jag tror jag tog fyra nubbar, medan Alice knappt fick i sig en halv, skrattar han.
– Sedan somnade jag i soffan halv tio.
Han är lika söt som i TV-rutan. Håret är lite lagom spretigt och han ser så förbaskat snäll ut.
Under de senaste åren har Henrik blivit ett känt ansikte för den trogne ZTV-tittaren. I våras fick han däremot nog och passade på att lämna ZTV då kanalen skulle göras om.
– Jag kommer inte att sakna ZTV. När jag sade upp mig kände jag mig vuxen för första gången.
-– Men jag hoppas jag tar med mig den attityd som fanns på ZTV. Att det inte är så allvarligt – det är liksom inte så blodigt, det är ju trots allt bara TV.
Du var bland annat programledare för Biocheck, kommer du inte sakna att gå lika ofta på bio?
– Jo, jag får lite panik av att missa alla filmer. Det kändes ju rätt skönt att slå upp DN en fredag och ha sett allihopa. Jag hade full koll, säger han och tillägger att han aldrig gått på en och samma bio två gånger.
– Men jag ska hyra ”Allt eller inget” och ”Titanic” så fort de kommer på video.
På ZTV hade du även ett eget soffprogram där du bjöd in gäster varje vecka som Jonas Gardell och Lars Wallin. Har du jobbat som ”Stina Dabrowski-journalist” tidigare?
– Nej, jag hade mest gjort barnprogram och lite grejer för TV-sporten, men anledningen till att det gick så bra med soff- programmen tror jag var att jag hade valt gästerna själv. Det var människor som jag såg upp till och som jag ville träffa. Det var kanske inte något idolmöte direkt, men det kändes liksom ”wow, undrar hur den här personen tänker och är”.
Intervjun med Lars Wallin var ju helt underbar.
– Ja, den var vi nöjda med. Han är ju så passionerad. Jag är ju inte intresserad av klänningar på det sättet men det är alltid intressant med folk som har så stor passion till det de jobbar med. Jag vet att Lars sydde upp en kostym till Rikard Wolff inför hans turné och så skulle Rikard ha ett par skor till kostymen och då gnuggade Lars tinningarna lite och sade ”På 47:e gatan i New York, där finns det ett par som skulle passa”. Han bara bläddrade igenom arkivet.
Och så intervjuade du Peter Jöback.
– Ja, då höll faxen på att gå sönder på jobbet. Småtjejer från hela Norden faxade. Då förstod jag hur stor han är.
– Det är ju någonting med blicken, man är ju på gång och börja gråta bara man frågar honom hur läget är och han svarar ”jo, det är bra”, och så ser man hur det gnistrar till i ögonen på honom. Då vill man ju bara krama honom.
– Han är lite lagom mystisk också, även om han ställer upp på mycket så känns det ändå inte som om man vet vem han är.
I gayvärlden är du ju mest känd för att du setts ute med både Mark Levengood och Lars-Åke Wilhelmsson. Och så hamnade du på QX Topp 20 lista över Sveriges sexigaste män. Är det inte någon som frågat dig om du inte är lite gay i alla fall.
– Nja, det är ingen som kommit fram och sagt åt mig liksom ”öh, hörrödu, kom ut nu”. Men en del skvallertidningar har ju försökt antyda det.
Och det finns säkert många bögar som gärna tror att en kille som umgås mycket med bögar nog är lite gay i alla fall. Har du känt av det?
– Inte direkt, det är ingen som varit på mig, och skulle det vara så skulle jag inte bry mig. Det rör mig inte det minsta om vad människor tror.
– Däremot om det var någon som skulle misstänka att jag sålde knark så skulle jag bli jävligt förbannad och försöka reda ut det och ta reda på vem som sagt det och var fan det här ryktet kommer ifrån. Det gör mig ingenting om folk tror att jag är intresserad av killar eller tjejer eller både och. Folk får tro vad de vill.
Hur kan man vara så cool och inte bry sig? Andra grabbar går ju i taket om någon tror att de är gay.
– Men jag har aldrig haft homofobi. Jag lärde känna Stockholms homovärld tack vare att jag lärde känna Mark på gymet på SVT. Vi var de enda som tränade och det var aldrig något märkligt med det. En del killar hade kanske sagt att ”det är lugnt, du kan duscha här – men ge fan i mig”. Sånt förstår inte jag.
– Det är som när man läser artiklar om manlig identitet. Gamla gubbar som börjar tveka huruvida de är manliga eller ej… Det har jag aldrig fattat, säger han och ser helt oförstående ut.
– Det är som om man måste ha en man i sig som man måste försvara. För vem undrar jag?
Men tycker du att det finns manliga kläder då? Tjejer kan ha alla kläder som en grabb kan, men vi kan ju inte ha många av deras kläder.
– Nej, det är sant, men jag kan tycka att Lindeberg gör manliga kläder, även om det är mycket rosa och smetiga färger så är det jäkligt male. Skjortan ska liksom knäppas upp och det ska vara hår på bröstet.
Och vilket är det kvinnligaste plagget du har?
– En rosa kråsskjorta i glittertyg, jag har haft den nån gång – en gång i TV vet jag.
Och då måste jag bara fråga om du har transat någon gång?
– Nej, det har jag inte. Jo, förresten, en gång när Larsa (Babsan) hade en visning på Börsen. Det var meningen att jag skulle vara en kass transa – och jag tror jag lyckades rätt bra.
Var Mark den första gaykillen du kom i kontakt med?
– Ja, tidigare hade det bara varit ”hörde du att han som känner han som känner han kanske hade pussat en kille i Köpenhamn för två år sedan…” (Skratt!)
Vad har Mark betytt för dig?
– Han har betytt väldigt mycket, han är min allra bästa vän. Mark och jag kommer ju från helt skilda världar – han är ju dessutom lite äldre – men vi är väldigt lika i mångt och mycket. Vi är lite smått förvirrade båda två.
– Mark sa en bra grej när han höll tal på bröllopet – att om vi bestämmer att vi ska ses klockan två på Stureplan så kan det betyda fyra på Globen. Det bara blir så. Jag vet inte hur många gånger vi bestämt tid och så har det blivit två timmar senare någon annanstans.
– Vi pratas vid flera gånger varje dag. Vi ringer och berättar om småsaker som hänt och så.
– Vi skrattar åt samma saker och är lite småtråkiga båda två. Det behöver inte hända en massa saker hela tiden när vi är på semester eller liknande ihop.
Hade du en massa frågor om homovärlden när du lärde känna Mark?
– Inte direkt, det är klart att jag frågat en del, men jag har ju fått följa med. Det är mer kulturen som är intressant i homovärlden och det här med att prata om ”familjen”. Det finns en tillhörighet som jag är avundsjuk på. Man har något gemensamt när man är homo.
Men har man så mycket gemensamt egentligen, man är ju bara homo?
– Jo, men jag tror att bögar har en slags djupare insikt om sig själva än vad andra killar har. Jag tror det ger ett djup på ett annat sätt, man har fått kämpa lite mer. De flesta har ju till exempel gått igenom processen att komma ut.
– Och så är det här med gay-ikoner så kul. Alla som är ensamma och utsatta uppskattas alltid mer. Det tycker jag är väldigt fint. Som Lady Diana till exempel.
– Det finns en stolthet, som är väldigt avundsvärd och som jag saknar.
Har du själv aldrig haft en kris eller stora problem?
– Nej, jag har tagit ett stort beslut i hela mitt liv och det var om jag skulle börja studera juridik i Lund eller börja som receptionist på TV-sporten i Stockholm. Alla i familjen är akademiker, så föräldrarna tyckte naturligtvis att jag skulle följa deras fotspår, men jag valde receptionistjobbet. Och nu efteråt vet jag inte riktigt varför jag valde det. Men jag har aldrig ångrat mig.
(Han rör om lite i kaffekoppen, är tyst ett tag och säger sedan:)
– Usch, jag är så jävla vanlig. Jag tillhör liksom ingen minoritet. Jag har inget handikapp, jag har inga konstiga ursprung och inga knasiga läggningar. Jag har inget som kan göra mig lite speciell på papperet. Men det kanske kommer…
– Vad jag även upptäckt med homovärlden är att det finns en sådan jäkla glädje, säger han och det riktigt lyser om honom.
– Jag tänker på paraden under EuroPride-veckan som vi gick med i – jag har aldrig varit med om att så många bara har skrikit ja! ja! ja! Och det handlade om att säga ja till kärleken. Det handlade liksom inte om att nu ska vi passa på att säga nej till kärnkraft eller till löntagarfonder – utan det var liksom bara ja till kärlek – till något som är så självklart.
– Jag och Alice bestämde oss en timme innan att vi skulle gå med. Och det var skitkul. Det var verkligen jävligt roligt! Alice var i gasen och hördes mest – hon fick alla längst fram att skrika:
”We´re here, we´re queer – so let´s go shopping”.
Jag har även sett dig på gayklubb några gånger, hur är det då?
– Det är kul, även om jag inte varit ute så mycket. Men det finns ett lugn på gayklubbar som jag gillar och jag känner inte samma spänningar som jag gör när jag till exempel går på East i Stockholm. Även om jag är gift och jag älskar min fru så känner jag av spänningarna när jag går på straighta klubbar. Det är ju inte så att tjejerna raggar på mig, men det finns där i luften. På gayklubb blir det nån slags frizon. Och det är skönt.
Att straighta tjejer gillar att gå på gayklubb där det är mycket bögar förstår jag. De får vara ifred från tafsan-de män, men hur är det med dig, låter bögarna dig vara ifred?
– Ja, verkligen. Det har aldrig hänt att någon har kommit fram. Någon kanske har sagt att de sett mig på TV, men ingen har nypt mig i rumpan eller så. En gång kom det fram en kille och sa ”jag tycker att du är snygg, men det skiter väl du i” och så gick han. Det tyckte jag var kul gjort.
Var det som du trodde att gå på gayklubb?
– Första gången jag gick ut var på 4:an i Malmö. Jag tyckte det var så konstigt att det var så många vanliga killar där, ”fan va konstigt, är han bög?” Jag kände mig lite fördomsfull, ”åh wow, kan en neger köra bil, liksom”, skrattar han.
– Och jag minns att jag kom på mig själv med att stirra rätt rejält första gången jag såg två killar hångla med varandra. Jag tyckte det var intressant att se vem som tog initiativet och så. Annars brukar det ju vara killen som liksom – kom hit med dig lilla gumman. Men här var det mer jämnt.
Jag vet att du är väldigt populär hos bögarna. Och nu ska du bli programledare för den första frågesporten någonsin om Melodifestivalen. Du kommer ju att bli bögikon!
– Jag hoppas verkligen att det blir mycket fjollor som tittar. Jag vill göra ett glatt program, där gästerna sjunger refrängerna och så. Dessutom jobbade jag hårt för att få in en kristallkrona i studion.
Berätta lite om programmet?
– Det kommer att visas en gång i veckan. Och varje gång tävlar två lag mot varandra. Och de som är med och tävlar har på något sätt varit med i Melodifestivalen. Lasse Holm, Py Bäckman, Ingela ”Pling” Forsman och Bert Karlsson är redan klara. Alla gästerna sitter ju inne med oerhörda kunskaper. Och de kommer säkert kunna berätta lite roliga berättelser och minnen.
Christer Björkman och Björn Kjellman då?
– Nej, de är överkvalificerade. Vi låtsas helt enkelt om att de inte finns, säger han och skrattar.
– Men Richard Herrey är med.
Och det kommer att visas klipp från gamla festivaler?
– Massor! Både från svenska och utländska. Jag tror det kommer att bli ett hemtrevligt program där man får se och höra mycket musik. Hoppas att folk sitter hemma och gissar och att det kan kännas som Trivial Pursuit i sina bästa stunder.
Och du har själv bestämt namnet på programmet?
– Ja, det ska heta Diggi-Loo. Det står liksom för allt som Melodifestivalen egentligen handlar om – det betyder ingenting, men det funkar jävligt bra!
Är du själv en trogen schlageranhängare?
– Jag har sett det varje år utom när jag var 17-18 för då tyckte man ju att det var töntigt, men annars var jag som besatt. När jag var liten satt jag och mina syrror framför tv:n med bandspelarna och spelade in. Sedan skrev jag ner texterna och satte in i pärmen.
– Den första singeln jag köpte var ”Just nu” med Tomas Ledin. Jag tyckte den var så jäkla bra. Men det första schlagerminnet var nog Forbes.
Tittade du i år också?
– Jajaämän, det var fullt hus hemma, både under den svenska och internationella finalen. Jag hade Nanne som vinnare i den svenska.
Och vem höll du på i den internationella då?
– Det var Dana, inget snack! Hon var så cool när hon skulle få priset, hon bara ställde sig på scenen och sket fullständigt i Katrina & the Waves. Så jävla coolt!
KD uttrycker sig i homo-frågan
” Vad tycker du om homosexualitet?
– Homosexualitet är ingenting naturligt.”
Åke Carnerö, riksdagsledamot
Bohusläningen 21/7 1998
”Vi tror på ett samhälle grundat i naturliga förhållanden. Sedan får man på ett barmhärtigt sätt hantera dem som är avvikande, men det kommer aldrig att bli norm. En viss restriktiv hållning till att i alla lägen leva ut sitt personliga sexualliv får man nog vara öppen för.”
Rolf Åbjörnsson, riksdagsledamot
Svenska Dagbladet 21/7 1998
” Det handlar om vigsel av homosexuella och om adoption av barn. Men är det verkligen legitima krav? Har en minoritet, i demokratins namn, alltid rätt att få igenom sina krav? Har nynazister rätt att vara rasister? Är det rimligt att pedofiler talar om rätten till barns sexualitet? Får satanister bygga kyrkor?”
Håkan Sunnliden, riksdagskandidat för kd i Jönköpings län
Dagen 20/8 1998
”Och just därför säger kds nej till homoäktenskap, incest även mellan vuxna, och månggifte i olika former. Samhället får inte sanktionera dessa samlevnadsformer – dels för dess egen sammanhållning, styrka och fortlevnad, men främst för individernas egen lycka och välgång, och för det uppväxande släktet. De är tecken på en kultur i nedgång, i dekadens och söndevittring, som antikens Rom eller Tredje Rikets orgier.”
Tuve Skånberg, riksdagsledamot
Ystads Allehanda 16 augusti 1993
”Ska homosexuella få gifta sig? Ska vi ha legaliserade partnerskap? Ska homosexuella par få adoptera barn? Frågeställningarna och den livliga debatten därom har antagit rent groteska former. Accepterar och godkänner vi ytterlighetsivrarnas krav, var ska vi då dra gränsen? Vilka perversioner ska vi då godkänna härnäst?”
Phär Stefansson, kds i Hörby.
Helsingborgs Dagblad 16 april 1993
”Det kan vara spelmani, homosexualitet eller kleptomani som är avvikande handlingar. Just det avvikande beteendet försöker man nu baka in och jämställa med det normala beteendet.”
Bernt Boström, ledamot av kyrkorådet i Själevad-Mo församlingar
Örnsköldsviks Allehanda 12 december 1992
”Hur kan en statlig utredning förklara en steril livsform som likvärdig samlevnaden mellan man och kvinna? Tänker du som riksdagsman att bli en lögnernas, dödens och pedofilernas företrädare?”
Egon Brodin, kommunpolitiker Kristianstad
Kristianstads-Bladet 1/6 1994
”När det onormala normaliseras, när det sjuka friskförklaras, när orättvisorna blir det rätta – då är rättssamhället satt ur spel.” (angående lagen om registrerat partnerskap)
Bernt Flodin, kds-avdelningen i Katrineholm
Katrineholms Kuriren 6/7 1994
”Staten skall under inga omständigheter sanktionera ett så onormalt levnadsmönster. Det kan få unga människor att tro att den här livsstilen är acceptabel, vilket skulle vara förödande för landet i sin helhet.”
Herrmy Denckert, kd-politiker Värnamo
Värnamo Nyheter 2/6 1994
”Moderna undersökningar antyder att antalet homosexuella är relativt litet, betydligt mindre än vad man tidigare antagit. Av dessa lever ett betydande i s k promiskuitet, dvs partnerbyte tillhör vanligheterna, speciellt tycks det gälla män. Hur många det är som vill och verkligen
lever i stabila långvariga förhållanden är alltså oklart. Det är ganska fantastiskt att man vill stifta lagar på så lösa boliner.”
Ingvar Svensson, partisekreterare.
Dagens Nyheter 30 maj 1994
”Hur kan en förtroendevald göra en jämförelse mellan det vi alla avskyr mest; en pedofil som förgriper sig på barn, och en homosexuell? Min avsikt med debattinlägget i kommunfullmäktige i Borås var att göra klart att homosexualitet är en avvikande läggning som inte bör sanktioneras av det allmänna.”
Olle Hermansson, kommunfullmäktigledamot i Borås
Boråd Tidning 11/5 1994
”Homosexualitet är destruktivt och ska inte stöttas av samhället.”
Erling Wäälivara, gruppledare för kd i Luleå kommun
Norrländska Socialdemokraten 7/8 1996
”Alf Svenssons tidigare partisekreterare sade en gång att det nästa är inne att vara bög och att homosexualitet är vämjeligt. Delar du hans åsikter?
-Ja”
Daniel Forsberg, kd-politiker Linköping
Östgöta Correspondenten 27/5 1994
”Jag anser att homosexualitet är en djupt omänsklig företeelse och som strider mot den normala människan. Hur skulle det gå om hela vårt lands befolkning skulle bli homofiler?”
Folke Holmberg, ledamot (kd) av förtroendenämnden i Örebro läns landsting.
”Jag betraktar homosexualitet som en sjukdom och som en sådan finns det anledning att idka forskning på området. ”
Folke Holmberg i brev den 18 augusti 1993 till RFSL:s tidning Kom ut!
”Lyssnade på ett kvällsprogram i TV där man fick det att låta självklart att allmänheten bör sympatisera med de homosexuellas roll, denna liberaliserande syn ska vi inte ha i kds.”
Kds-styrelsen i Markaryd
Insändare i tidningen Kristdemokraten nr 47/95
”Kds strategi är något helt annat än homosexmaffians! Kds står för grundläggande värderingar, medan homosexmaffian vill bryta ner vårt samhälle!”
”Efter att partnerskapslagen togs har vi sett de värsta våldsbrotten någonsin i vårt land!”
Roland Nelson, kandidat till Europaparlamentet
Jönköpings-Posten 16/9 1995
”Vi ser dagligen i massmedier hur alltför många vuxna inte kan styra sina sexuella relationer. Något som drabbar såväl vuxna kvinnor som barn, ofta i våldssituationer. Kds i Skaraborg tar därmed avstånd från kravet på registrerat partnerskap för homosexuella par.”
Ulla-Britt Hagström, sedermera ordförande i kristdemokratiska
kvinnoförbundet
Skövde Nyheter 1/12 1993
”Partnerskap mellan exempelvis två män går absolut inte att jämföra med en vanlig familj. Det är snuskigt och i Bibeln står det klart och tydligt att det är synd.”
Thore Löwström, kommunpolitiker Tidaholm
Västgöta-Bladet 16/6 1994
”Det borde vara skottpengar på sånna som genomgår operation på detta sätt”(apropå transsexuella schlagerstjärnan Dana International)
Markus G Mattsson, kandidat till kommunfullmäktige i Uddevalla
Inlägg på BBS Crossnet maj 1998
Personvalet 1988
Den 20 september går vi till val. I år ställer ett rekordantal öppet gay politiker upp i valet. Genom personval kan du kryssa för dem på din valsedel, och få fler öppet homosexuella i politiken. Med hjälp av politikerna själva och med kompletteringar från RFSL, presenterar vi här listorna.
Centerpartiet:
CENTERPARTIET
Andreas Carlgren, 34
2.a plats riksdagen, c.
Stockholms Län.
Obs: med nuvarande Gallup-siffror riskerar Andreas åka ur riksdagen. Så glöm inte att kryssa!
Dick Erixon, 36
5.e plats riksdagen, c,
Stockholms stad.
En av två som aktivt drivit personvalskampanj riktad gentemot gaysamhället.
www.erixon.com
Gustav Andersson
4.e plats riksdagen, c
Uppsala län.
www.centerpartiet.se/gustav.andersson
Stefan Bergström
1.a plats kommunfullmäktige, c.
Sundbybergs kommun.
Sitter idag i fullmäktige där c har två mandat.
www.centerpartiet.se/stefan.bergstrom
Robin Grams, c
Kommunlistan, Göteborg, 3:e kretsen, 9:e plats
Thomas Andersson
5.e plats Landstinget, c Jämtland (Östersunds valkrets), och 15.e plats kommunfullmäktige, c Östersund.
Mikael Börjesson
15:e plats riksdagen, c
Göteborg
FOLKPARTIET
Carl Michael Gräns, 28
3.e plats Stockholms kommunfullmäktige, fp.
Valkrets 3.
Aktiv inom Liberala Studenters stockholmsförening.
Bengt Held, 32
Kandiderar till regionfullmäktige Malmö, fp.
Malmö valkrets.
Ordförande Homosexuella Liberaler i Skåne.
Stellan Spetz, 29
Kandiderat till Stockholms läns landsting, fp.
Valkrets 2
Sergio Flores,40
Kandiderar till Stockholms kommunfullmäktige, fp.
Valkrets 1.
John Tornander, 32
Kandiderar till kommunfullmäktige, fp Borlänge.
och till Dalaranas län. Borlängelistan.
Ordförande i Homosexuella Liberaler, ersättare i landstinget.
Henrik Torehammar, 18
Kandiderar till kommunfullmäktige Kristinehamn, fp. Och till riksdagen på Värmlandslistan 1.
Ordförande i LUF-Värmland.
Jan-Olov Jerrestål, 31
1:a plats kommunlistan i Uppsala, fp.
Kommunalpolitiker i Uppsala sedan 1985. Blir troligen kommunalråd efter valet.
Per Höjeberg, 42
Kandiderar till stockholms landsting och Stockholms kommunfullmäktige, fp.
Valkrets 1.
Ordförande fp-Maria Gamla Stan
Jonas Noréus, 36
Kandiderar till kommunfullmäktige Varberg, fp och riksdagen.
Halland.
Hemsida: west.folkpartiet.se/varberg/jonas_noreus.html
Max Igerud, 24
Kandiderar till riksdagen, fp.
Göteborg.
Sitter i LUFs förbundsstyrelse.
Mats Sahlin, 30
Kandiderar till Stockholms kummonfullmäktige, fp
Alla Stockholms valkretsar.
riksdagslistan, fp
Stockholms stad.
Sitter idag i kommunfullmäktige.
Mark Tingvall, 25
Kandiderar till Stockholms landsting, fp.
Valkrets 3.
Styrelsemedlem RFSL-Stockholm.
Sofia Scherman
Kandiderar till Stockholms kommunfullmäktige, fp. Valkrets 3
Daniel Andersson, fp
Kommunlistan, Solna, 7:e plats
KRISTDEMOKRATERNA
Carl Henric Bramelid
Kandiderar i Ekerö kommun
Sitter idag som ersättare i kommunfullmäktige. Aktiv inom partiet och ungdomsförbundet och nätverket Gomorra, för homosexuella inom kristdemokraterna.
STOCKHOLMSPARTIET
Stefan Jansson
Kommunlistan 5:e kretsen, 1:a plats
Kommunlistan 4:e kretsen, 10:e plats
MILJÖPARTIET
Suzanne Eriksson, mp
Kommunlistan, Uppsala, 18:e plats
Landstingslistan, Uppsala läns mellersta krets, 17:e plats
Riksdagslistan, Uppsala län, 25:e plats.
Jan Demuth, mp
Kommunlistan, 2:a kretsen, 4:e plats
Kommunlistan, 3:e kretsen, 23:e plats
Landstingslistan, 3:e kretsen, 5:e plats
Landstingslistan, 2:a kretsen, 14:e plats
Landstingslistan, 1:a kretsen, 17:e plats
Landstingslistan, 4:e kretsen, 13:e plats
Landstingslistan, 5:e kretsen, 16:e plats
Landstingslistan, 6:e kresten, 15:e plats.
Christer Öhgren
Kandiderar till kommunfullmäktige Stockholm, mp
Valkrets 2
Var tidigare ”borgmästare” på Kungsholmen.
Christoffer Ödman
Kandiderar för landstinget, mp
Stockholms stad.
VÄNSTERPARTIET
Jan Hammarlund
12.e plats till Stockholms kommunfullmäktige, v.
Valkrets 5
Meddelar QX att han denna val-period inte önskar att man kryssar för hans namn, men att man lägger sin röst på Vänsterpartiet.
Håkan Jörnehed, 33
3:e plats Stockholms landstingslista, valkrets 2.Presenterar sig själv på
www.vansterpartiet.sll.se
AnnaKarin Granberg, v
Kommunlistan, Ekerö, 3:e plats
Tasso Stafilidis, v
Riksdagen, 1:a plats Skåne läns västra valkrets
Kommunlistan Hallands län, 12:e plats.
Kerstin Lenander, v
Kommunlistan, Ljungby, 11:e plats
Jan-Erik Hübinette, v
Kommunlistan, Göteborg, 1:a kretsen , 5:e plats
Gunnel Claesson Rönn, v
Kommunlistan, Växjö, 25:e plats
David Hagman, v
Kommunlistan samtliga valkretsar Örebro, 14:e plats
Riksdagslistan Örebro län, 31:a plats
Reine Carlströmer, v
Kommunlistan samtliga valkretsar Örebro, 3:e plats
Mikael Andersson, v
Kommunlistan, 9:e plats
Landstingslistan, sydvästra kretsen 10:e plats
Charlotta Andersson, v
Kommunlistan, samtliga kretsar Norrköping, 4:e plats
Landstingslistan, samtliga valkretsar, 14:e plats
SOCIALDEMOKRATERNA
Bengt-Urban Fransson, 29.
7:e plats kommunfullmäktige, s Arjeplogs kommun
7:e plats Norrbottens landsting, s Pite Älvdals valkrets.
Sitter idag i Arjeplogs kommunfullmäktige, före detta ordförande i kommunen.
Börje Vestlund, 38
5:e plats Stockholms kommunfullmäktige, s,
Valkrets 6.
Är idag ”borgmästare” för Kista och sitter i Stockholms kommunfullmäktige
Daniel Schützer, 24
Kandiderar till Uppsala landsting, s.
Uppsala län.
Sitter i Homosexuella Socialdemokraters styrelse och i RFSLs förbundsstyrelses VU.
Christine Gilljam, 43
15:e plats på kommunlistan, s, valkrets 3.
RFSLs nuvarande förbundsordförande och aktiv inom Homosexuella Socialdemokrater.
Håkan Andersson, 34
Kandiderar till riksdagen, och Stockholms landsting, s.
Stockholms stad
Före detta förbundsorförande i RFSL. En av de få som profilerat sig som homokandidat gentemot gaysamhället.
www.sap.se/hss/hakanandersson/
Michael Silkesjöö, 33
Kandiderar till Nacka kommunfullmäktige, s, där han sitter idag.
surf.to/silkesjoo
Hans Boskär,
Kommunlistan samtliga valkretsar Örebro, 13:e plats
Göran Söderström
Kommunlistan, Vadstena, 31:a plats
Christer Jonasson, 36
4.e plats Gävleborgs landsting, s.
Västra Gästriklands valkrets
Sitter idag i landstinget.
MODERATA SAMLINGSPARTIET
Arto Savinainen
Kommunlistan, Storfors, 14:e plats
Louise har hittat sin park
Louise Boije af Gennäs skänker med den nya romanen ”Rent hus” ännu en berättelse om en kvinna som går från självförnekelse till att bejaka den inre viljan. Stjärnor utan svindel tog läsarna med storm, vilket Louise själv tror bottnar i att många känner igen sig i komma”ut” historien som skildras.
– Många lider av att inte känna sig fria i sina liv. Symboliken för processen att leva det liv man vill blir så tydlig i att komma ut. Därför känner folk igen sig, säger författarinnan.
Med debuten Ta vad man vill ha, 1991, inledde hon sin bana om kvinnor som å ena sidan lider av känslan av ofrihet, medan de å andra sidan innehar en inre styrka som i slutet av romanen ger dem befrielse.
– Att vara kvinna innebär automatiskt att befinna sig i ett underläge, vilket medför en dubbelhet. Man är svagare än normen och styrkan infinner sig till följd av att man måste kämpa för att lyckas förändra sitt liv.
– Men underlägen bidrar till ett intressantare liv, påpekar hon.
Handlingen i romanen ”Rent hus” utspelar sig i Riksdagshuset där den finska städerskan Siri mellan städpassen smyger sig in i plenisalen för att följa debatterna. Också hon befinner sig i ett underläge, i skuggan av de styrande.
– Jag vill ingjuta politisk handlingskraft i den som läser boken. Alla har rätt att lägga sig i politiken.
Siri symboliserar den lilla människan. Hennes vapen blir att se mer än andra. Inget parti undgår hennes kritik. Här menar Louise att hon inte är ute efter något speciellt parti, utan hela apparaten.
Siri går från handlingsförlamning till handlingskraft. Men till skillnad från de kvinnor som vi är vana vid att läsa om i Boije af Gennäs böcker blir Siri förgjord. Efter en städrunda går hon bärsärkargång i Riksdagshuset med ett maskingevär.
– På sätt och vis förgör hon sig själv, men hennes styrka ligger just i handlingskraften. Hennes agerande kan fördömas, naturligtvis, eftersom hon är extremexemplet på en handling. Men hon blir aldrig ett offer i vanlig mening eftersom hon vägrar förbli passiv.
– ”Rent hus” är en politisk roman. Förlorar du dina homosexuella läsare nu?
– Nej, politik rör ju de homosexuella i allra högsta grad, fastslår Louise.
I ”Rent hus” hävdar städerskan Siri att hon varken tycker illa eller bra om homon, men att sexuallivet är vars och ens angelägenhet.
Samtidigt kritiserar Siri Chatrine Pålssons och kd:s särbehandling av homosexuella, särskilt det faktum att dessa inte får adoptera barn. Siri berättar också känslosamt om sin vän Petrus som var bög och sjutton år gammal hängde sig.
– ”Stjärnor utan svindel” var tydligt homopolitisk. I den här boken finns andra viktiga politiska teman. Men jag kunde inte låta bli att ta upp en viktig politisk homofråga: rätten att skaffa barn, säger Louise som under Europrideveckan syntes till i både PridePark och på festerna.
Louise önskade att veckan aldrig skulle ta slut. Samtidigt upplevde hon som bisexuell ett slags sorg och undrade var ”hennes” park fanns.
– Homovärlden har verkligen behandlat mig schysst och veckan var ljuvlig, men det finns fortfarande en outtalad misstänksamhet mot bisexuella. Och vi syns nästan inte alls.
Louise ser det politiskt starka i att homosexuella samlar sina skaror och kör på en linje för att åstadkomma förändringar i lagstiftningar och attityder.
– Men nästa viktiga steg för homorörelsen är att frigöra och synliggöra bisexuella. En stor del av befolkningen är bisexuell. Det har jag fått hundratals brev om, säger hon.
Intentionen med ”Rent hus”, betonar Louise, har inte varit att lyfta fram homofrågan, även om den också tas upp. Istället vill hon skapa politisk debatt, få människor att bråka, ifrågasätta och förbättra samhället. Men den tematiska likheten med tidigare böcker kvarstår. ”Stjärnornas” Sophie befrias från sina bojor. När handklovarna två år senare istället befinner sig kring städerskan Siris gestalt är det som att mördarfan själv flyger i henne. Vad kommer nästa bok att handla om? En färd genom underjorden eller ”livslyckans ljuvaste honung”, för att citera Fröding – som Louise gör i ”Rent hus” med en dikt om att gå från självförnekelse till viljestyrka.
Åsa Hedman Pihl
Mian Lodalen krönika: ”Vi är inte bara världsbäst på att parta utan också överlägsna i justehet”
[ingress]I Friendship Village, samlingsplatsen under Gay Games i Amsterdam, slår jag mig i slang med en dansk som undrade hur vi hade det under EuroPride. För ett ögonblick hamnar jag i Köpenhamns Europride 1996 och minnesbilder av plaststolar, pizzaslises, oorganisering och ett charmlöst kaos är vad som dyker upp i huvudet. [/ingress]
Detta sa jag naturligtvis inte till dansken. Man slår inte ur ett uppenbart överläge. Istället berättade jag att vår dogtag var dödssnygg, tjejfesterna roligare än Clit Club i New York, Pride Magazine imponerade, Paraden var hysto-gala, Pride Park höll med lika gott käk som Ulla Winblad och att galan på Skansen fick varenda deltagare att se ut som om de gick på uppåttjack utan att ens vara på fyllan. Jag berättade att jag för första gången i hela mitt liv varit stolt över att vara svensk. Ja, att vi alla är så malliga att vi svämmar över eftersom vi lät heterosamhället få en insyn i vilken mångfald gaykulturen rymmer samtidigt som vi visade världen att även ett litet land kan.
Nu trängs jag på Amsterdams gator med dansken och minst sextio tusen andra homos, drag-queens, transvestiter och transsexuella. Överallt och dygnet runt är det trångt, långa köer och allt tar dubbelt så lång tid som det normalt brukar. Men inte ett taskigt ord fälls och inte en sur min så långt ögat når. Inser redan efter en dag att min vanliga skitattityd ”jag-är-stenhård-och-ascool” inte fyller någon som helst funktion här och sällar mig istället till att le mot dem jag möter. Det visar sig bli mycket roligare så. Tjejerna flirtar mitt på blanka eftermiddagen och jag blinkar tillbaka.
Holland har naturligtvis lika svinaktiga snutar som hemma, men när två poliser i full mundering omfamnar varandra och möts i en lång kyss utanför flatbaren, mjuknar till och med en gammal snuthatare som jag. På gatan framför samma bar freakar en heterosnubbe loss i en exalterad dans, omringad av en handfull flator som hoppar upp och ner till någon holländsk schlagerlåt. Vadan denna förtjusning över en heterokarl? Det visar sig att han är tillsammans med en tjej vars morsa är lesbisk och överkucku på baren. På hans armar har han låtsastatueringar med dubbla kvinnomärken. Man bara smälter.
En timme senare har ytterligare femhundra lesbianer anslutit sig. De fyller upp hela gatan och partyt bara sväller och fortsätter på gatan trots att trafiken blockeras. När spårvagnen kommer skingras dock massorna. Chauffören tutar och tjoar ut genom fönstret och passagerarna dansar så att vagnen gungar.
”Fy faaaan va kul de e å va homåå”, vrålar en svensk tennistjej in i mitt öra. För första gången i mitt tjugoåriga liv som flata känner jag, utöver stoltheten att vara svensk, också på allvar att vi är så himla bra. Vi är inte bara världsbäst på att parta utan också överlägsna i justehet. Vilka heterofiler skulle klara att kröka tillsammans med tusentals andra natt efter natt utan att sätta igång ett enda bråk?
Jag har alltid gillat utanförskapet. Det passar min personlighet att slå ur underläge och odla det udda. Eller som jag sa till min terapeut häromsistens: ”Hade jag inte blivit homo hade jag pressat mig in i judiska församlingen bara för att få tillhöra en minoritet”. Det skulle säkert förbättrat min andligt outvecklade ådra, men några veckolånga galapartyn hade det garanterat inte blivit?
Mian Lodalen
Foto: Elisabeth Ohlson
PS: Jag hinner inte ens få av mig jackan innan den första kvinnan burdust kastats ut. En annan kvinna, som liksom jag precis kommit innanför dörren, råkar stå i vägen får en så kraftig smäll att hon far in i en glasruta och rasar i golvet. Nej, jag var inte på polisstation utan på RFSL:s tjejfest i Heavens lokaler under EuroPride.
Vakterna fortsatte i samma stil. Sexuella anspelningar, kränkande yttringar som ”passar du dig inte så kommer du ut härifrån i flera delar” och överlag en mycket taskig attityd. En polare till mig som varit ute och tagit en nypa luft och hade stämpel kom inte in igen om hon inte visade sitt leg. När lamporna så tänds och det är dags att gå fotar, utan anledning, en av vakterna till min vän i ryggen.
Det var inget snack om att merparterna av Heavens vakter var mycket störda över att behöva jobba i en lokal med tusentals lesbiska.
Ingen gayarrangör med självaktning och respekt för sina gäster bör hyra in sig på Heaven, eller åtminstone i fortsättningen kräva ett eget vaktklientel.
Skandal bakom Pedros fond
Pedro Zamora blev världs-kändis och hjälte för många homosexuella världen över när han var en av stjärnorna i MTV:s The Real World San Francisco. Dagen efter att det sista programmet i serien visats i USA avled Pedro i aids. Tidigt efter hans död startades The Pedro Zamora Foundation som skulle se till att Pedros arbete som aids-aktivist skulle kunna fortsätta.
Fonden skulle se till att skolor runt om i USA fortfarande fick information och att aktivister skulle kunna resa runt i skolor och församlingar och ge eleverna kunskap om hiv och aids. Fonden drog snabbt in närmare en miljon kronor tack vare olika välgörenhetsgalor och tack vare Pedros namn.
Idag finns inte ett öre kvar i fonden. Pengar har försvunnit och chefen för fonden anklagas för att ha använt pengarna för att bland annat ha betalt sina rättegångskostnader då han åtalats för sexuellt utnyttjande av en annan kille.
Pamela och Judd som även de var med i Real World fanns med i styrelsen för fonden och är i dag helt förkrossade.
– Vi kräver att fonden stängs och att det görs en ordentlig utredning, säger de till tidningen Advocate.
– Att någon kan göra så här med Pedros namn och stjäla pengar som andra människor skänkt, är helt osannolikt.
En undersökning har påbörjats och advokater har kopplats in.
Anders Öhrman
Uppdaterad 2023-03-19
