Med kära vänner och en och annan skål lämnade fäbodjäntan ännu ett år därhän.
För mig personligen var 2024 ett mycket bra år. Till och med ett av de bästaste.
Till att börja med vet jag inte hur många gånger jag hade sex. Eller med hur många. Men utan att skryta (okej, lite) så är det i alla fall över trettio män som tagit mig så väl bakifrån, framifrån som upp-och-ner-ifrån – jodå, det går alla tiders – under det gångna året. Och otaliga liter sperma har därmed passerat denna vackra kropp. Halleluja!
Knullat på förbjudna platser har jag också gjort. I en kyrka, exempelvis. Närmare bestämt i sakristian. ”DET KAN DU BARA INTE SKRIVA!” sa min vän Filip mycket bestämt när jag yppade att jag tänkt göra så. Filip menade att jag skulle kunna få en mobb av frireligiösa efter mig. ”Joho!” sa jag som en vrång treåring.
Ja, kom ni bara!
2024 träffade jag visserligen en och annan galenpanna, men det hör också livet till. En ville jag inte dejta. I stället för att acceptera mitt nej ville han i sann idiotanda döda mig. Nä, rädd blev jag inte. Så pass länge har jag varit med att jag vet att det oftast är tomma ord när killar blir kränkta. Men hur tänkte han? Att jag skulle bli kåt och nu vilja ha honom? Jag gillar visserligen hårda tag i sängen, men det är något annat.
Ordagrant redogjorde han för hur han skulle komma hem till mig och skära upp mig i sömnen. Eftersom han läst mina QX-krönikor visste han även var jag förvarade nyckeln, meddelade han. Men vet ni? Tji fick han. Jag gömmer den numera i andra blomkrukan! Ha! Ha!
Återstår att se om de frireligiösa kommer efter mig för att jag nu öppet erkänt att jag besudlat ett heligt rum. Men om man tänker ett varv extra – varför skulle de? Jag är säker på att även de gillar att knulla, suga, slicka eller på andra sätt nå orgasmen. Och vet ni vad? Jag tar ju även deras Gud i mun rätt ofta, så det så. I synnerhet när jag sprutar.
2024 bjöd även på annat än fantastiskt sex med otaliga sprut och en och annan förbjuden plats. Några exempel kommer här:
Jag lärde känna en uppsjö av fina människor (oändligt många fler än mordhotande knäppisar). Snälla, roliga och alldeles underbara sådana. Jag började skriva krönikor för QX – tack Jon för att du trodde på mig! Jag skrev ledare för dagspress om så väl parkeringsplatser, jäv, döden och skilsmässor, bara för att nämna några av ämnena. Jag släppte inte mindre än sju romaner: sex delar i min serie om Silje och min egen biografi: Att älska är att gå sönder. Finns på streamingtjänsterna! Tips till er alla: lyssna!
Dels för att böckerna är bra. Dels för att ni i sådana fall bidrar till finansierandet av min skyhöga konsumtion av glidmedel. Och det vill ni väl?
Jag är både glad och stolt över Att älska är att gå sönder. I mitt tyckte det bästa jag skrivit. Och viktigaste. Därför är det en lättnad att veta att historien nu finns där ute. För alla. Boken är min berättelse. En om att brottas med min sexualitet och rädsla inför att inte bli godkänd av min omgivning. Om självmordsförsök och självmordstankar. Att så småningom våga leva. Att bestämma mig för att stå upp för mig själv. Och att aldrig, aldrig skämmas eller be om ursäkt för den jag är.
Och releasen på Kompani Kolibri i Gamla stan var minst sagt ett minne för livet. Tack Peter och mina vänner på Lava förlag (vilka för övrigt inte alls förtjänar den snedvridna och högst vinklade kritik SVT försökt lyfta) för allt ni gjort – och gör för mig!
Året har även bjudit på mycket annat. En del kan jag inte skriva här. I sådana fall skulle jag inte bara få de frireligiösa efter mig utan även en och annan gift kvinna som inte har samma överenskommelse med maken som han uppenbarligen haft med Gud. Men, men. I stället summerar jag 2024 som ett år som bjudit mig på så mycket kärlek, så många möten, erfarenheter, upplevelser, minnen och skratt. Jag har följt mitt hjärta. Jag har slagits för det jag tror på. Jag har bara haft klamydia en enda gång. Och jag har knullat. Återigen. Som har jag knullat!
Låt oss nu omfamna 2025 som en första sexträff – förväntansfulla, litet nervösa och med chans till något stort, hårt och kladdigt under täcket (eller kanske i predikstolen)!
Skål, kära läsare! Med önskan om välfyllda hål!
