Torbjörn Bergström var tidigare chef för ateljén på Malmö Opera och gick sedan till De Konglige i Köpenhamn. Sedan i våras har han jobbat heltid med Joyride The Musical.
– Jag har alltid älskat Roxettes musik. Jag är 51 år och var med från början, så detta var någonting jag ville göra. Så jag uppvaktade teatern trots att jag inte jobbat som designer tidigare.
Och jobbet blev efter ett par turer hans. Manuset beskrev att Joyride skulle utspela sig i Storbritannien omkring 1994, så med det i huvudet började Torbjörn att förbereda ett upplägg med skisser och moodboard.
– Vid det laget visste jag hur många roller och ombyten som väntade, så när jag fick klartecken var det bara att börja med skissarbetet.
Ledåren för stilen blev 1989-94, en period som präglades av supermodeller och stora designers.
– Det var en kreativ blomstringstid och då storyn till stora delar utspelar sig i Londons modevärld hade jag en bra grund. En musikal förhöjer ju ofta verkligheten och med människor som jobbar i ett modehus kunde jag tänka att de nästan syntes på catwalken själva i de extravaganta kostymerna.
– Men för den sakens skull har jag inte haft ambitionen att designa elitistiska eller svårtillgängliga kostymer. Även när det är extravagant är min ambition att det ska vara inbjudande, lekfullt och ”ofarligt”. Faktiskt nästan så som jag beskriver Roxette: Tillgängligt, fast ändå inte ”folkligt” i den bemärkelsen.
Genom hela processen lyssnade Torbjörn mycket på Roxettes musik.
– Den är så otroligt uttrycksfull, full av känslor och håller inte någonting tillbaka, vare sig om det är sorgligt eller glatt. Och det gjorde att jag släpptes fri att inte själv hålla tillbaka.
Uppsättningen innehåller mycket mönster och färg, hur gör man för att det inte ska bli för mycket?
– Det kan ju slå fel och bli tacky när det är många på en stor scen. Så man måste hitta en balans. Man får inte jobba för fint, för då blurras det helt ihop för de som sitter på 22:a raden. Men heller inte jobba för grovt så att det ser illa ut på nära håll.
Finns det någon silhuett som du har återbesökt extra mycket och som är frekvent förekommande i musikalen?
– En klassiker är en skjorta med upprullade armar och ett knyt i midjan. Det fanns ju på alla från Cindy Crawford till någon på landet. Just den grejen hänger med under hela föreställningen.
Vem var du i början av 90-talet, den här perioden som vi pratar om?
– Det var mycket uteliv, och många outfits. Jag jobbade som make-up-artist och Malmö var ganska roligt. Nu har ju Malmö ett helt obefintligt gayliv, men det var ju något helt annat då. Det fanns två stadiga klubbar som alltid var kul, Fyran och Indigo, och sen WONK. Och vi hade ju Köpenhamn. Så, det har varit väldigt kul för mig att återuppleva den här tiden utan allt elände med hjärtesorg.
När jag läser om den här tiden så känns den ganska svart ur bögsynpunkt, AIDS hade fortfarande en ganska stor inverkan?
– Ja, men den kändes inte svart för mig. Jag som kom ut 1991 och visste ju liksom inget annat. Det var ju den världen man kom ut till, och man hade ingenting att jämföra med. Det var en jättekul tid, men vi var ju inte så frisläppta. För det fanns ju en väldigt stor oro, och säkert sex var viktigt, det visste man från dag ett.
Jag har en bild av att Roxette är rätt straight…
– Ah, så känner inte jag. Jag tycker nog att de står för något väldigt öppet och välkomnande. Det är liksom inte apart, men inte folkligt heller. Hela deras succé gjorde allt så kittlande, stort och glamoröst.
Hur hittar man lusten att lägga lika mycket kraft på varje design när man ska göra så många?
– Design är blodigt allvarligt i sådana här sammanhang. Det är nästan 80 föreställningar som ska säljas, en världspremiär. Inget får lämnas åt slumpen. Regissören sa då och då ”Be Brave” i vissa scener och det har varit en dröm som designer.
När Torbjörn inte designar kläder för Roxette-musikal är han på gården på landet med maken Emil som har varit tillsammans med sedan 90-talet.
– Vi har renoverat under många år och jag är väldigt intresserad av gamla miljöer och byggnadsvård. Det är ett intressant avbrott i all nittiotalsglamour som präglat mitt liv de senaste åren (skrattar).
Joyride The Musical går på Malmö Opera nu.
