Jag älskar verkligen sperma. Jag tar den gärna till frukost, lunch och middag. Och som mellis! Aldrig tröttnar jag. Det gäller förresten andras sperma. Jag har aldrig smuttat på min egen. Något som för övrigt verkar poppis bland framförallt ”straighta” män att göra.
Och vem är jag att döma?
En gång satt jag med sperma över hela mitt ansikte när jag åkte tåg i två timmar. Personen i fråga som jag haft sex med, en mycket känd person för övrigt, ville att jag skulle resa med hans sats över mina kinder. Jag som gillar att både lyssna och lyda gjorde glatt som jag blev tillsagd.
Där satt jag och mina knastrande kinder med en okänd farbror från Varberg vid min sida.
Så busigt!
Jag tycker det här med fetischer är intressant. Frågar hellre om en persons fetisch än favoritfärg eller hur gamla katterna är. Fetischen öppnar upp för följdfrågor och man lär känna personen. Och det finns ju så många. Både människor och fetischer.
En intressant aspekt i frågan är att den enes isch kan vara den andres fetisch!
Exempelvis:
Kan man bli kåt av trånga utrymmen – klaustrofobi? Ja, tydligen finns det de som gillar att vacuumförpackas mellan gummilakan. Kan man bli kåt av nålar – trypanofobi? Jodå, det finns de som går i gång på att sticka och stickas. Samtidigt som en del får hjärtklappning vid blotta åsynen av en nål. Och för all del, kan man bli kåt av stora föremål – megalofobi? Givet min läsarkrets – och mina egna preferenser – tänker jag att detta är helt uppenbart.
En av mina egna fobier är en kroppsvätska, vilket i sig är litet ironiskt då en av mina fetischer också är en sådan. Min stora isch är snor!
Jag får ilningar i hela kroppen när snor förs på tal. Ännu värre blir det när jag ser någon hålla för den ena näsborren och fnysa ut loskan mitt på trottoaren! ”Du borde spärras in!” vill jag ropa men är förstås alldeles för svensk för att göra så. I stället knyter jag min näve i fickan, ler vänligt och säger: ”Hej, hej.”
Nu kan man ju undra hur jag själv gör när jag är snorig? Svaret är att jag låter det vara. ”I så fall sväljer du det”, envisas min vän Jon att säga, när han inte är fullt upptagen med att dela snorvideos med mig (jodå, det finns en uppsjö även av dessa).
Och det kanske jag gör. Men jag föredrar ändå det alternativet.
Jag har även en annan fobi. En som också har med kroppens materia att göra. Men här är jag så fjantig att jag inte ens tar ordet i min mun. Aldrig någonsin! Det börjar på b och resten får ni räkna ut själva.
En del har verkligen inga problem att prata om detta. Själv får jag tvångstankar bara jag behöver låna toaletten hos en vän. Jag behöver spola i kranen på max för att inte minsta ljud ska läcka ut genom dörren. Tvångsmässigt rengöra med borsten för att inte riskera att lämna något spår. Därefter duscha mig med parfym (hårspray funkar också om jag inte vill rota allt för mycket i badrumsskåpet) och i nödfall tvåla in handfatet. Allt för att inte avslöja vad jag haft för mig! Gud förbjude om någon kunde ana!
Den totala ironin är ändå denna:
Min första erotiska novell, Lasarus, klättrade upp på andra plats på Storytels stora topplista för e-böcker, när den släpptes. Jag svävade på moln när jag fick veta. Glad i hågen och helt oförskämt stolt klickade jag fram listan.
Kan ni gissa vilken titel som låg på första plats? Av alla tänkbara?
Bajsboken!
Jodå. Genast rök alla mina chanser att med en skärmbild stoltsera i sociala medier. Nog för att jag är frispråkig – men även jag har mina gränser. Jag skrek i stället rakt ut. Och inte med samma lustfyllda känsla som när orgasmen når mig.
Stor isch för mig, det där. Men säkerligen en fetisch för någon annan!
Och vem jag att döma, när jag själv sitter på tåget med ett knastrande lager sperma över hela ansiktet – och ler?
