Anna Högkil står bakom Moxy-festerna tillsammans med dj Fride Moksnes och har på senare tid även startat klädsatsningen So Damn Gay med vännen Maria Lamke. Hon är så sant som sagt “så jävla gay” och har i över 15 år anordnat klubb till andra brudar som är “så jävla gay”.
Förra veckan publicerade den viktiga hbtqi-profilen ett inlägg på sina sociala medier, där det står: ”I slutet av oktober opererade jag bort en bröstcancer och enligt uppgift har de fått bort allt och som tur var ingen spridning i körtlarna. Jag kämpar på med cellgifter just nu och har tappat nästan allt mitt hår. Till våren blir det strålning. Prognosen är god”. Hon uppmanar även alla att gå på sina mammografier.
Visa detta inlägg på Instagram
QX pratar med Anna om beskedet.
Hur och när upptäcktes cancern?
– Den upptäcktes i september 2023 vid en vanlig rutinmässig mammografi på Karolinska. Jag mådde jättebra och kunde inte känna tumören själv.
Hur kändes det när du fick diagnosen?
– Det var mycket att ta in. Allt gick så fort från biopsi, till magnetröntgen och sen själva operationen. Det var otroligt skrämmande och jag kunde knappt prata om det, säger Anna och fortsätter:
– Men vårdapparaten på Bröstcentrum på Karolinska har fungerat fantastiskt fint och jag har fin dialog med min kontaktsköterska där.
Hur reagerade dina anhöriga?
– Jag har fått jättefint stöd av min tjej Donna. Hon har tagit sig an mammarollen och ger mig sprutor och sånt som jag behöver just nu. Jag är för skraj och kan inte ta dem själv – hon blev nog lika rädd som jag tror jag. Mina vänner och min familj är en otrolig kraft. Min mamma har det nog jobbigast men jag har lovat henne att jag kommer vara en av dem som klarar sig.
Vad har varit tuffast?
– Att mentalt fatta att jag inte nödvändigtvis fått en dödsdom. Såklart snuddar jag vid tanken då och då som ”tänk om behandlingen inte funkar”. Det är värst.
Vad har du för inställning till det här nu?
– Jag försöker ta hand om och vara snäll mot mig själv.
Du är halvvägs i dina cellgifter snart – hur går allt?
– Jag var jätterädd att jag skulle må pyton av cellgifterna och visst är det tufft – men det går. Mellan varven mår jag nästan som vanligt.
Hur har ditt vardagliga liv påverkats?
– Jag skrotar runt här hemma och hänger med min lilla tax Kitty. Jag har en PICC-line i armen som gör att alla mina favorit-hobbyer tyvärr inte går att göra just nu – som att bada bastu, spela padel och golf eller simma. Men vad fasiken! Snart kan jag göra det igen. Jag har det förhållandevis jättebra.
I inlägget skriver du ”Jag är glad att min kirurg sa att det här är som att vinna cancerlotteriet. Samma lotteri jag förlorade så enormt hårt på för några år sedan”. Vill du berätta lite om det?
– Min förra flickvän Gunilla fick cancer och dog 2017. Det är mitt trauma i allt det här. Det är ett öppet sår med en massa rädslor – som att vara i samma sjukhuskorridor som jag var med henne. Det var så fruktansvärt att förlora henne, jag kan inte ens beskriva det mer än just så.
Vi säger som Anna – ”Gå på era mammografier, det räddar”.
