Hon är rädd och bekymrad över den värld hennes son nu har valt att pröva sina vingar i och önskar av hela sitt hjärta att allt bara kunde återgå till det vanliga igen… innan orden yttrats och innan hon med gott samvete fortfarande kunde låtsas som ingenting.
Hon minns, och tänker tillbaka på tiden då hennes son lågt tryggt i hennes famn, hon ler inombords, men avbryter sig snabbt då tanken på att hennes son nu ligger i famnen på en annan man får henne att förträra inombords. Motstridiga känslor av tillgivenhet och avsmak som blandas med känslor av oro och funderingar kring framtiden i ett enda virrvarr som sköljer över henne i samma takt som vinet ner i hennes hals gör.
Hon hatar det hon ser i sina tankar, samtidigt som hon innerst inne vet att hon borde stötta sin son med hela sitt hjärta. Hon fäller en tår, som förklarar hur hon mår.
Vad tänker egentligen en till synes oförstånde förälder till ett homosexuellt barn? Och varför?
Ångest. Vad ska alla säga?
Oro. Hur kommer mitt barn att bli behandlat av samhället? Tänk om han far illa?
Stereotyper. Tjuren Ferdinand. Musse Pigg.
Fördomar. Betyder det min son har hiv också?
Skuld. Har jag varit en dålig förälder?
Beroende på under vilket årtionde vi växt upp så präglas vi självklart av hur vi ser på saker och ting. Saker som idag är självklart var kanske inte det när våra föräldrar var unga och innebörden av respektive HBTQ-bokstav var kanske även den något helt annat. Så till den grad att vägen till ”Stolta föräldrar till HBTQ-barn” i Prideparaden för många föräldrar är svår – men alla riktiga föräldrar står där en dag, fysiskt eller i sinnet.
För ofta är det bara en tidsfråga innan de inser att de inte länge kan förneka det allra finaste de någonsin gjort, vidare förstå att våra barn är det sista vi klarar oss utan. Men för att de ska kunna göra detta måste vi ibland förklara för dem hur saker och ting fungerar.
Självklart borde det vara så att alla föräldrar ska älska sina barn ovillkorligt rakt av, men ibland behöver de lite tid på sig. Jag menar själv tog det mig 22 år att nå ett stadium av: ”Jag är bög och jag älskar det” – så för alla er som i dagsläget inte har 100% tillmötesgående föräldrar, ge dem lite tid, men kompromissa aldrig på vilka ni är!
Andreas skriver krönikor för QX.se och vill du läsa tidigare krönikor och texter kan du besöka bloggen på Qruiser
Uppdaterad 2024-09-03
