Robert & Malla startar beroende-vård för HBTQI+personer

I rapporten ”Psykisk ohälsa bland personer i samkönade äktenskap” har Socialstyrelsen visat att diskriminering skapar stress och ökad psykisk ohälsa för hbtqi+-personer. Det i sin tur gör det vanligare med depressioner, psykoser och riskbruk av alkohol och psykofarmaka, och en ökad risk för självmord.

The House har specialiserat sig på att hjälpa personer som på ytan har ett ordnat liv men utvecklat ett missbruk eller beroende av alkohol, tabletter, narkotika eller spel. De lägger stor fokus de anhöriga, och bedriver idag sin verksamhet i Stockholm och Berlin.
Robert Bohman, grundare av The House, tyckte att det saknades bra beroendevård för hbtqi+ personer och vill därför tillsammans med Malla Ström arbeta med gruppens specifika missbruksproblematik. Han grundade The House i Berlin hösten 2018 och på fyra år har verksamheten vuxit till närmare 20 anställda med en öppenvårdsmottagning på Skeppsbron i Stockholm. The House öppnar snart även en kursgård, The House Mansion utanför Norrköping, och parallellt startas alltså HBTQI+-verksamheten.

Här ska HBTQI+personer få stöd och hjälp genom en öppen och välkomnande personalstyrka.
– De HBTQI+-personer som vi arbetat med innan vi öppnade den här enheten har uttryckt att The House är en plats där man känner att man kan vara sig själv. Vi skiljer oss också rejält i vårt sätt att kommunicera – både i egna kanaler men även med vår egen podd, En Beroendepodd. Miljöerna på våra enheter är designade enligt EBD (Evidenced based design) och även här är vi tämligen unika vågar jag nog påstå. Sen har vi ju även Malla Ström och det är vi helt ensamma om, säger Robert Bohman.
Malla Ström, utbildad behandlingsterapeut, föreläsare i beroendefrågor och själv icke binär transperson.

– Hbtqi+ personers känsla av utanförskap ökar riskerna för både psykisk och fysisk ohälsa. Det i sin tur ökar riskerna för att utveckla ett missbruk och beroende. Det skapar ett utanförskap, en minoritetsstress, i den behandling som erbjuds idag  och de vågar ofta inte vara helt ärliga med sina erfarenheter, trauman och sexuella läggning. För mig är det så viktigt att alla ska kunna känna sig trygga och välkomna, oavsett sexuell läggning eller livsstil.

Vilken typ av beroende och missbruk upplever ni som vanligast inom HBTQI+?
– I den här världen finns generellt en hög alkoholkonsumtion, men framför allt en väldigt liberal syn på droger. Kokain, amfetamin och internetdroger förekommer i stor utsträckning i såväl uteliv som i sexuella möten. Där finns en risk att man gör saker i ett påverkat rus som man sedan kanske inte känner att man kan stå för. Att bryta sina moraliska värderingar under ett rus är något som jag också gjort och jag vet hur tufft det kan vara, säger Malla och fortätter:

– Det finns forskning som pekar på att den här HBTQI+-gruppen löper större risk att utveckla psykisk ohälsa, något som i sin tur gör en mer sårbar för att fastna i ett missbruk. Att vilja döva känslor som utanförskap och ensamhet med sinnesförändrande substanser är kanske den enda lösningen som man har, vilket i sin tur gör en mer sårbar för att fastna i ett missbruk.

– Kemsex-delen inom den här gruppen är väldigt stor, där det lätt kan slå över och utvecklas till något otroligt destruktivt. Att det är något som Malla själv har erfarenhet av ser vi som en stor styrka, menar Robert.

Båda två har personlig erfarenhet av missbruk och beroende. Robert är tillfrisknad beroende med över 20 års nykterhet, och Malla är tillfrisknad beroende med sju års nykterhet. Som nyinflyttad i Stockholm öppnades plötsligt en helt ny värld för Malla av fest, en klubbscen där kokain och amfetamin flödade fritt.
-Vad som började med lite festknarkande på helgerna utvecklades så småningom till ett tjugoårigt missbruk, en mörk tid i hennes liv med trauman som misshandel, våldtäkt och klammeri med rättvisan.

För sju år sedan svävade Malla mellan liv och död och fick hjälp att ta sig till ett tolvstegsmöte, det första klivet mot nykterhet:
– Jag vet hur det känns att leva i utanförskap med en rädsla för att aldrig passa in. Alla extrema medel man kan ta till för att uppleva någon slags samhörighet. Att bli mobbad, utsatt för sexuella trauman och den där känslan av att inte bli hörd i samhället. Det är just därför som många av oss tar till droger.

Har ni själva varit utsatta för diskriminering inom beroendevård?
– När jag blev nykter så började jag gå till en beroendeterapeut som i grunden var kompetent, men som inte hade någon aning om hur hon skulle nå fram till mig på grund av min könsidentitet, berättar Malla.

– Det var ren okunskap från hennes sida, men det påverkade såklart behandlingen eftersom jag inte kände att det var ett forum där jag till hundra procent kunde berätta om vissa händelser i mitt liv. När jag sedan besökte en beroendeläkare och gjorde min spektrumautistiska utredning så kunde de tilltala mig med helt fel pronomen eller till och med använda det manliga namnet som jag fick när jag föddes. Där fanns noll förståelse för min person, vilket inte bara var respektlöst utan även en form av diskriminering.

Många som har ett beroende söker sällan själv hjälp, hur jobbar ni för att få in klienter?
–Vårt främsta verktyg har varit word of mouth, där vi fått så pass många och nöjda tillfrisknade klienter att man velat berätta om oss för sin omgivning och rekommenderat andra in i behandling. Givetvis är även våra digitala kanaler viktiga bitar av vår verksamhet. Vi är aktiva för att sprida information och öka medvetenheten om den här sjukdomen, avslutar Robert.