Det råder ingen tvekan kring vem hon är och vad hon står för. Caroline tar emot mig iklädd en härlig regnbågsklänning för att prata om sitt arbete som sexologisk kurator. På högstadieskolan i centrala Stockholm där hon jobbar möts jag av färgglada affischer med budskap om inkludering. Kontoret pryds av glittrande paljettkuddar och mjukis-vaginor i alla hörn – ett säkert sätt att bryta isen och avdramatisera samtal om sex och identitet.
– Mitt sätt att arbeta är ganska ovanligt och inte så traditionellt, vilket jag får mycket fin uppskattning för. Jag vet också att mitt sätt att arbeta på, att synas, höras och klä ut mig, det stör vissa. Jag har jämt massa konstiga outfits på jobbet. Det kanske provocerar och det kan skrämma emellanåt, att tänka nytt utanför boxen. Men jag vill förmedla till barnen att det är okej! Du kan vara lite knasig, skrattar Caroline.
I arbetet som sexologisk skolkurator jobbar Caroline främst med att utveckla värdegrundsfrågor och sex- och samlevnads-undervisningen. Eller som det nya ämnet heter: Sexualitet, samtycke och relationer.
– Ett av skälen att vi gör detta var att elever hade påtalat att kompetensen inte var så hög. Rektorn tog det på allvar och hela personalen har fått en utbildning av RFSL. Vi jobbar nu mycket med jämställdhet och hbtqi-frågor men även med frågor som antirasism.
Hur har det tagits emot av eleverna och personalen?
– Jag tror det har förändrat skolan mycket. Ett jättefint exempel jag har är när vi hade en teaterföreställning i skolan. Efteråt kom en kille i 9:an fram till mig: ”Du Caroline, hur var det egentligen med hbtq-perspektivet i den här teatern?” Jag fick gåshud, det var så fint att en kille i nian säger en sådan sak. Då har vi kommit en bit på väg.
Caroline berättar att de även gästats av flera föreläsare, som Oskar Sternulf med monologen Komma ut som årligen spelas för årskurs 8. Och Peter och Nina Rung har pratat om jämställdhet och machonormer.
– Dessutom har Linnéa Claeson har varit hos oss, och Frida Boisen pratade om sociala medier.
Hur står ni i jämförelse med andra skolor ute i landet?
– Jag tror vi är i framkant på många saker. Jag brukar säga till eleverna att saker jag berättar för dem, till exempel hur hela klitoris ser ut, eller hur olika man kan se på kön – vi är en av de få skolorna i hela världen där man får den kunskapen. För det är helt ny kunskap.
Idag känns det som att ungdomar blir betydligt mer öppna. Samtidigt som de har allt fler etiketter på sin könsidentitet och sexualitet…
– Allt har väl alltid funnits, men det kanske är först nu vi börjar definiera det? Dels för att vi pratar mer om de här frågorna, och dels tack vare internet. Man kan lättare hitta likasinnade. Elever med transidentitet lär mig saker vid varje möte. Jag ser att det finns så många olika sätt att vara trans på. Men också hur enkelt och självklart det kan vara!
– Det är häftigt, när man ser en person som går i klänning men ser sig som kille. Eller att killar vågar komma in till mig och prova glitter och nagellack. Man blir ju inte bög av lite färg på naglarna.
Du har en boxningssäck och nagellackssamling på kontoret… Ett ganska okonventionellt sätt att arbeta på?
– Absolut, men jag har alltid stöd i forskning. Det är viktigt med relationer för att lära sig och för att må bra i skolan. Jag är kampsportare själv så det var min önskan att få ha en boxningssäck på rummet. Och det fick jag! Tanken var att utåtagerande elever kunde komma in och slå av sig. Men det är också skithäftigt att se hur lite mer tillbakadragna elever kan växa för varje slag.
Vad har du för tips till andra som jobbar med barn, eller har barn?
– Tre saker: att försöka bemöta ungdomarna där de är och inte komma med förutfattade meningar. Det andra är att läsa på. Du ska ha belägg för det du säger. Och sist att inte skamma någon. Det är det viktigaste. Jag försöker hålla en lustbejakande attityd, både i livet men också på jobbet. Vi får inte glömma bort allt det som är roligt, fint och härligt med sexualitet och relationer.
Läs mer om Caroline och hennes arbete på Instagram-kontot @sexochsam.
