Sedan det offentliga genombrottet i ett av Sveriges största tv-program har Aaron genomgått en personlig resa med en transition han är väldigt öppen med i sina sociala kanaler.
– Den har varit fantastisk och tuff på samma gång. Det har varit många parallella känslor som har fått ta plats samtidigt – men i det stora hela skulle jag beskriva de senaste åren av min transition som lärorika, fantastiska, och överväldigande.
Vad har varit den största utmaningen?
– Den största utmaningen var till en början att inte jämföra mig med andra transpersoner och deras resor. Jag kunde sitta i timmar och kolla upp andra transkonton och se deras uppdateringar och förändringar som de hade upplevt på testosteron, och om jag själv inte hade upplevt samma sak, lika snabbt, så blev jag jättebesviken och mådde dåligt. Jag tror nästan jag använde det som någon form av självskadebeteende där i början av min resa.
Att jämföra sig med andra är aldrig svaret.
Idag är den stora utmaningen för Aaron att våga vara precis som han är. Att inte försöka vara på något visst sätt bara för att jag han nu passerar som man i samhället.
– Jag vill fortsätta att vara den mjuka, blödiga, poesiskrivande människan jag är – för att det är något jävligt fint med det.
Han berättar att han fått kärlek, mer än han väntat sig, i sina sociala medier under sin resa.
– Jag trodde nog inte att jag skulle bli så uppmärksammad och uppskattad av omvärlden. Det har varit otroligt fint.
Men det finns också en baksida av transitionen. Med långa väntetider och en vård som inte kan hantera.
– Transvården har i stort sett alltid varit under all kritik. Köerna är inte humana och det som är så jäkla skrämmande med det är att det i väldigt stor utsträckning rör sig om människor som mår fruktansvärt dåligt i sina kroppar, och väntan på hjälp blir då väldigt snabbt outhärdlig i ett redan desperat tillstånd.
Aaron minns hur han för 4-5 år sedan skickade sin remiss till Anova (enheten för Andrologi, Sexualmedicin & Transmedicin på Karolinska sjukhuset i Stockholm) och fick tillbaka ett brev där det stod att väntetiden för att ens få komma på ett första möte med en läkare var 12 månader.
– Min första tanke då var ”hur fan ska jag orka det?” Alltså verkligen orka ta mig igenom livet fram tills jag får hjälp? Och enligt vad jag har hört från transpersoner omkring mig så är köerna ännu längre idag för en första kontakt. Något måste göras för att främja resurserna inom transvården. Det är ohållbart.
Din utsida har förändrats de senaste åren, har din insida genomgått samma resa?
– Jag brukar säga att om jag hade kunnat gå tillbaka i tiden och förändra någonting under den här resan så skulle det vara att inte lägga allt mitt fokus på fysiska förändringar. Jag blev nästintill besatt av att förändras, av att passera som man. Det var det enda som betydde någonting. Och då var jag inte närvarande för att snappa upp vad som hände med mig emotionellt. För visst händer det saker. Min själ är densamma som den var innan min transition, men saker i mig känns på ett helt annat sätt än vad det gjorde tidigare.
Som att känslospannet byttes ut och blev något annat. Det är ganska häftigt egentligen – men väldigt svårt att förklara (skrattar).
Du pratar öppet om din transition på bland annat TikTok, hur mycket reaktioner från andra i samma situation får du?
– Väldigt mycket! Jag har ett dagligt utbyte och konversationer med de som följer mig på TikTok. Det är fint.
Aaron de Aguiar berättar att han ganska snabbt bestämde sig för att vara öppen med sin personliga resa i sociala medier.
– Det kändes instinktivt som att det var viktigt att göra det. Jag såg inga transpersoner prata om de svåra stunderna och utmaningarna som uppstår när man går igenom en transition, så jag bestämde mig själv för att vara den personen. Att dela med mig av toppar och dalar.
Sen så tror jag verkligen att trans-representation är superviktigt på alla sätt och vis.
Att synas, att höras, att bara existera egentligen – och att människor får ta del av det.
Jag tror framförallt att en sån här öppenhet är livsnödvändig för unga transpersoner, att de får se en vuxen man, som är trans, leva sitt liv.
Aaron känner sig oerhört ödmjuk inför att han påverkar människor genom att vara öppen. Och dom är många berättar han.
– Hade det inte varit för att jag faktiskt får väldigt många meddelanden från både transpersoner och cis-perssoner där de beskriver hur jag påverkat deras liv eller deras förståelse för hbtq+ personer så hade jag nog sagt att jag snarare hoppas att jag kanske har påverkat en eller annan själ därute.
Vad stör dig i folks fördomar eller frågor om transpersoner?
– Oj, vad svårt… Jag tror det som stör mig mest är att människor tror att de kan fråga en transperson precis vad de vill ”för att de bara vill lära sig” oavsett hur privat eller påträngande den frågan än är. Men faktum är ju att du inte behöver veta vad jag har mellan benen eller vad jag har gjort för operationer för att kunna lära dig om transpersoner. Just den frågan är väldigt populär från totala främlingar jag träffar ute.
– Jag har även upplevt att det framförallt på sociala medier ligger ett enormt tryck på att man som transman ska vara så maskulin som möjligt – gärna ännu mer än cis-män, gärna den manligaste mannen som någonsin existerat – vad nu det innebär? (skrattar).
Vill du lägga transepitetet bakom dig och bara vara Aaron, man?
– Oavsett vad jag pratar om i sociala medier, och oavsett min transidentitet, så är jag ju fortfarande bara Aaron – man. Att jag är trans är egentligen en väldigt liten del av vem jag är – det är bara det jag har kretsat mina kanaler kring, i hopp om att kunna hjälpa andra genom min öppenhet.
Loui Sand, sa nyligen i en intervju med QX ”Jag kommer aldrig älska min kropp eller mig själv”, hur känns det resonemanget för dig?
– Åh. Det smärtar mig att höra det. Jag har nog också absolut känt så tidigare, men jag känner ändå att jag finner mer och mer kärlek och acceptans för min kropp. Framförallt efter att jag slutade sörja att jag inte föddes i en cis-mans kropp. Det här ÄR liksom min kropp. Det är den jag har.
-Och ibland känner jag mig som världens mest magiska man i den kroppen jag är i, just för att den är något eget. Och då kan jag verkligen känna ”shit, jag är fan ett jävla unikum, ett jävla tivoli. Så jäkla värd att älskas och bli åtrådd.”
Men jag har givetvis också stunder då det känns mindre bra och jag tvivlar på allt, men jag är på en god väg.
Finns det någon del i din transition som betytt extra mycket?
– Ett minne jag kommer bära med mig för alltid är när jag hade fått mitt nya, manliga personnummer, och gick för att skaffa ett nytt id-kort. När jag då efter fototagningen blev ombedd att kolla på skärmen och de frågade ”Stämmer all information?” Det var första gången jag på riktigt kunde säga ”ja.” För det stod inte ”Kön: Kvinna” det stod ”Kön:Man”
Det var ett av de lyckligaste stunderna i mitt liv. Jag stod och låtsades läsa jättelänge, bara för att få njuta av den stunden.
Du släpper ju musik nu också. Singeln Hush Baby Hush finns ute på alla plattformar. Har lusten att släppa och skapa musik funnits med dig hela tiden?
– Det har den absolut! Och jag har skapat otroligt mycket musik som bara har fått ligga och vänta. Jag ville ju att min röst skulle hinna i kapp och låta som jag innan jag släppte musik igen – så det var verkligen en otroligt lång väntan, men lusten dog aldrig! Jag hade ju också möjligheten att finna mitt sound längs vägen. Och jag kände jag direkt ”Det här är min första singel som Aaron”. Det här är mitt sound.
Hush Baby Hush kom till i Aarons lilla hemmastudio på Södermalm efter att han haft en textrad i huvudet under några dagar.
– För mig handlar den om en ”forbidden fruit” kind of love, om att bli helt uppslukad och totalt berusad av en annan människa. Om hemligheter, åtrå och skamlösa intentioner.
Är man kinkster på något sätt, kommer man nog att uppskatta den (skrattar).
Är det bra eller dåligt att din sångröst förändrats?
– Eftersom att jag hade så mycket dysfori över min tidigare röst så är det något jag är väldigt glad över. Men det fina är att jag känner att karaktären i rösten är ungefär densamma, bara ett annat register.
Under 2023 väntar mer musik och han är taggad på nästa låt, som har lite mer organiska inslag. Men Aaron har ju släppt egen musik tidigare, och jag frågar hur han ser på den.
– Den är fin, väldigt oskyldig och vacker, aningen mer mainstream. Men det var en del av resan det också. Alla tidigare släpp spelades in innan min transition och det är jäkligt fint att mitt ex-skivbolag varit väldigt snälla med att hjälpa mig att byta omslag på samtliga singlar så att jag inte behövde se mitt ”dödnamn” på omslagen. Det är jag otroligt tacksam för.
Det står också ”pre transition” på alla omslag – vilket gör att det till och med känns lite fint att ha de samlade där på min Spotify-sida.
Du uppmärksammades i Aftonbladet 2020 med en artikel om din könskorrigering. Du sa där att Idol var startskottet på din resa och att du är tacksam för det. Är det inte dubbelt att se tillbaka på den tiden då du utåt sett uppfattades och kallades för en person du inte var?
– Jo, det är absolut lite dubbelt. Jag är, precis som jag sa då – väldigt tacksam för själva resan i sig – men det kan vara lite smärtsamt ibland att veta att det är så tillgängligt online för människor att söka upp och kolla på, men det är till största del just för att mitt ”dödnamn” både sägs verbalt och står med i bild. Utöver det så gör det mig inte så mycket att det funnits en annan version av mig tidigare i livet.
Vad drömmer du om?
– Åh. Mycket. Det jag fokuserar på just nu är att fortsätta att expandera mina sociala medier, nå ut till fler människor, vara närvarande i livet, och dela med mig av min musik och konst.
Sedan drömmer jag nog om det som alla independent artister eller entreprenörer drömmer om: Att kunna livnära mig helt på det man älskar.
Slutligen, du har hundratusentals följare, vad är den vanligaste frågan du får?
– Hur stöttar jag bäst min familjemedlem/vän/kollega som kommit ut som trans, och om jag är singel.
Och hur svarar du då?
– Det blir ju lite olika beroende på hur specifika frågorna är, men något jag alltid brukar få med är att det absolut bästa man kan göra är att prata med personen det gäller, ha samtalet på ett så neutralt sätt som möjligt. Ställ frågor som ”Hur kan jag stötta dig?” eller ”Hur kan jag underlätta för dig?” så att personen i fråga själv kan tala om vad som funkar bäst för den, framförallt när det handlar om familjemedlemmar eller vänner. Vad man behöver i form av stöttning när man kommit ut som trans är högst individuellt egentligen. Något som kändes bra för mig, kanske inte känns bra för en annan.
– Och på frågan om jag är singel, så var svaret under många år ”Nej”, eller så lät jag mest bli att svara egentligen. Men sedan en ganska kort tid tillbaka så har jag behövt svara ”ja” på den frågan på ett eller annat sätt, vilket känns lite (mycket) ovant helt klart.
Instagram: @aaron.deaguiar
TikTok: aarondeaguiar
