Den som är den

Men allt som oftast fick man trots allt ändå stå där ensam med svansen mellan bena, utan att någon egentligen förstod varför.

Jag vet inte hur många gånger i mitt liv jag har tvingats att se mina polare hångla upp, massera eller mysa tillsammans med diverse damer i min närvaro. Värst är dock att höra hur killen man är hemligt kär i ligger och pirrar tillsammans med någon tjej i sängen bredvid, för att sedan tvingas gör en high five med honom just därför när fröken ifråga gått… brudar kommer och går men polare består, ni vet.

Visst är det kul att umgås med sina polare men i en viss ålder går ens umgänge till stor del bara ut på att festa, supa och slicka fitta… vilket plötsligt sådär runt sjutton/arton ofta fick mig att gå bredvid men halka efter de jag en gång utgjort en så enad och stark front tillsammans med.

När jag väl accepterat att jag var bög och inte bara i form av att jag tillät mig att njuta en bögporrfilm utan att vilja ta livet av mig efteråt, fann jag det fortfarande som väldigt viktigt att ta avstånd från bögvärlden.
Bögklubbar – inte min grej.
Pridefestivalen – aldrig livet.
Allt för att undvika att bli en stereotyp. Allt för att undvika att bli en bög, definition bög, då de generellt sett värderas mindre, både av bögar själva och av samhället som helhet. Ju mer hetero man är, ju coolare är man. Alla bögars drömkille är en heterosexuell sådan.

Det blir bara hälften så spännande att gå ut om man med all säkerhet vet att man får gå hem själv. Därför blev till slut min nyfikenhet större än min stolthet och jag gick på stället där folk står i baren dricker cider och väntar på bättre tider – nämligen en bögklubb. För en kväll ville jag i alla fall känna spänningen av att det för en gång skull skulle kunna vara jag som fick vara den som vara den. Den som fick vara med någon han var attraherad av.

Första gången jag gick på bögklubb var sommaren 2009 i Köpenhamn. Det kändes helt sjukt samtidigt som det var väldigt spännande. Alla mina värsta mardrömmar och fördomar besannades samtidigt som de krossades i lika många bitar som det var olika typer av killar på klubben i fråga.
Där fanns verkligen alla typer av killar och vad som helst kunde hända… att vara vältränad och bög är nämligen som att vara blond med stora bröst.
Likt Harrison Ford jagad, inte likt ett lejon jaga.
Plötsligt var det man själv tyckte var fulast på en det som i någon annans ögon var vackrast. Komplimanger som trots allt fick en att le inombords då vi alla behöver uppskattning ifrån någon annan än våra föräldrar ibland.
Samtidigt bleknar de lika snabbt som känslan av få vara den som är den på en bögklubb. Dock fick jag i alla fall för en kväll, om än bara för en kväll, vara det. Och det var underbart.

Andreas skriver krönikor för QX.se, använder gärna Instagram och så bloggar han på Qruiser