Även om jag med all säkerhet var bög innan jag själv ens förstod det så var det först då jag förstod det, som min sexualitet egentligen blev ett dilemma för mig. Innan dess hade jag nämligen aldrig haft något problem med att jag föredrog Muskelsmurfen framför Smurfan.
Först i äldre tonåren kom jag plötsligt till insikt med att jag inte skulle kunna leva upp till heteronormen. Ett tungt erkännande vilket också gav ordet bög en betydelse. En betydelse i jagformpresens vilken fick mig att, obemärkt för min omgivning, börja ta illa upp då någon pratade illa om bögar. Med stigande ålder blev detta allt oftare.
Ord som bara kastades ut till höger och vänster, men som träffade mig rakt i hjärtat och fick mig att vilja dö lite inombords. Ord som fick mig att börja tvivla på dem jag annars alltid litat på – mina vänner och min familj. De som sa att de hatade bögar och därigenom indirekt sa att de hatade mig, även om de själva inte var medvetna om det.
I skolan, på jobbet, i hemmet och på träningen – var jag än befann mig, befann sig även dessa ord som fick en stor klump att växa i min mage. Ord som i sin tur gjorde mig så rädd för att bryta att jag inte våga böja. Ord som gjorde mig livrädd för att ”komma ut”. En obefogad rädsla, för när jag väl ”kom ut”, fick jag allas fullständiga acceptans – även från dem som en gång sagt att de hatade bögar…
…tyvärr var skadan dock redan skedd. För dessa ord från de personer jag älskade mest, släckte för ett par år min livsglädje och fick mig att känna som om jag levde på en ö av verkligheten i ett hav av diarré. Jag distanserade mig från dem jag älskade mest, byggde upp murar mellan mig själv och min omgivning, lärde mig, att i ren självbevarelse, älska på en armslängds avstånd.
Även om jag idag sedan länge ”kommit ut”, står murarna gentemot vissa personer fortfarande kvar. Framförallt gentemot min bror. Jag kan inte förstå hur jag kan känna mig så obekväm med någon som jag en gång brukade dela badkar med? Eller hur andra kanske känner samma sak för honom vars pung de en gång befann sig i, eller henne vars livmoder de en gång växte i.
Att ”komma ut” så tidigt som möjligt är därför enligt min mening fördelaktigt, i alla fall om man tenderar att bygga upp murar mellan sig själv och sin omgivning eftersom ju längre dessa murar står, ju stadigare blir de.
Andreas skriver krönikor för QX.se, använder gärna Instagram och så bloggar han på Qruiser
Uppdaterad 2024-09-03