”Jag blev blixtförälskad. Hon hade något”

Samtidigt som bygg-gubbarna är i fullfärd med att riva innandömet på det som en gång var restaurang Roxy, brudarnas tillhåll, kliver jag in på Urban Deli, i Stockholm. Ett flashy ställe som jag alltid har aktat mig för. Har tänkt att det inte är något för mig, utan för folk med stil.
Genom de stora nyputsade fönstren kan man begrunda de som sitter och käkar, eller de som fyller sina matvarukorgar med hummer, oxfilé, eller ostar med namn som Brillat Savarin och L’Etivaz.
Jag blir genast på gott humör när jag finner Roxy-Emma i ena delen av Urban Deli och fröken Siri Blackman i den andra. Hon som en gång bodde i samma småstad som jag och var Växjös coolaste brud, med det coolaste krullet.
Stället känns faktiskt riktigt fresh och mysigt och när jag får en halvdrucken ananas-mango-smoothie av ms Blackman känner jag mig som ett litet barn på julafton.

Foto: Sanna Sjöswärd

Någon som har en speciell kärlek till Urban Deli är Anna Benson. Det var här hon hade sina första dejter med den kvinnan hon kom att älska, som hon kallar C. De utvecklade en passionerad relation, med mycket passionerat sex och många kittlande hemliga möten.
Men relationen var allt annat än enkel. C var nämligen dubbelt så gammal som Anna och drabbades av bröstcancer. I januari 2012 släppte Anna boken C och i den beskrev hon deras förhållande.
– Min förläggare säger att hon aldrig varit med om att en bok har fått så mycket respons, i form av brev och mejl, som min bok fått.
Det är bland annat därför Anna nu släpper boken A, som är C:s uppföljare.
– Många undrar hur det gick med C och vår kärlek. Det fanns det ju inga svar på i första boken. Att skriva är också ett bra sätt att bearbeta.
A handlar om tiden efter att Anna blivit lämnad av kvinnan hon var djupt förälskad i.
Anna nickar mot ett hörn på Urban Deli och minns deras sista måltid.
– Där satt vi. Jag åt min entrecote med sallad och hon åt sin vanliga fisk- och skaldjurssoppa.
C hade svårt att äta, eftersom hon var svårt sjuk i cancer. Hennes beteende och sinnen var inte desamma.
– Fast jag minns att hon var ganska snäll då, för hon klappade mig på kinden, både en och tre gånger. Det där kunde växla väldigt snabbt och stundtals var hon elak, vilket var påfrestande.
Efter den måltiden sågs de inte mer. I december gick C bort.
– Det var fruktansvärt, men också skönt att hon slapp lida mer. Jag kan inte föreställa mig hur det är att bara gå och vänta på att man ska dö.
I boken beskriver Anna också sitt möte med A, en kvinna som arbetar på Urban Deli. De utvecklade en sexuell relation, som var betydelsefull för Anna.
– Även om det inte fanns känslor på samma vis som det gjorde för C, så hjälpte A mig att komma på fötter igen och gå vidare. Så dåligt som jag mådde, efter att ha blivit lämnad och fått veta att C skulle dö, har jag aldrig mått. Det var ett totalt mörker.
Anna skriver också om sin flört med ”Agneta” på Roxy, som hör och häpna inte träffades på Urban Deli för första gången.
Du har med ”Agneta” och ”Kajsa” från Roxy, och ”Klacken” från Momma, i boken. Det är ju ganska uppenbart vilka de är. Varför har de fått så roliga namn?
– De är sköna tjejer och jag tycker mycket om dem. Namnen är inte det viktiga … Det jag vill ha sagt, finns med i boken.
Varför behövs den här boken?
– Jag tror att målgruppen är bred. Du kan läsa den om du är yngre eller äldre, om du är hetero eller homo. Men självklart är den extra kul för kvinnor som gillar kvinnor. Det behövs verkligen mer litteratur för oss. I början plöjde jag allt som gick att plöja. Men jag fick inte nog!
I samband med att hon släpper boken, anordnas en vernissage och färglada cyklar med nakna kvinnor på (inte levande, utan ditmålade) kommer att visas. Anna är konstnär och målar tavlor i starka färger. Motivet är oftast nakna kvinnor.
– Sen kanske jag kommer att måla några pingisbord med nakna kvinnor på också. Tänk att få smasha pingisbollen på musen. Det vore grymt kul!
Ja! Det vore ju något …
– Och visst, borden kommer att vara dyra, men de är ju för en särskild målgrupp. I en Djursholmsvilla vill man kanske inte ha ett grönt pingisbord, då vill man nog ha ett pingisbord som är ett konstverk i stället. Det jag gör har alltid en röd tråd. Jag har vunnit SM i bordtennis och därför är det logiskt med pingisbord.
Kommer dina böcker att bli film?
– Ja, det har varit på gång länge. Men det brukar ju ta många år innan en film blir klar. Det händer mycket just nu och jag har möjligheten att arbeta med några av Sveriges bästa skådisar. Jag tror att det kommer bli en stor grej!
Vilka erfarenheter har du haft sedan du kom ut?
– Det har varit som en helt ny värld för mig och jag minns särskilt Momma-tiden. Att bara gå in genom dörren där, det var som en egoboost. Jag fick mycket uppmärksamhet för att jag var ny och det flörtas mer öppet. Fast samtidigt som den nya världen blev en räddning för mig, hade jag också dåligt samvete, eftersom jag visste att C skulle dö.
I början verkade du ha svårt att visa att du gillar kvinnor. Du skriver i boken att du hade en utställning med nakna män, för att ingen skulle fatta att du var inne på kvinnor.
– Ja, jag hade en sådan vernissage för att täcka upp. Jag fick många frågor om varför jag målade nakna kvinnor och om jag var gay, men jag var inte riktigt redo att berätta. Tavlorna med män sålde inte slut. Det gjorde däremot de nakna kvinnorna. De flesta vill ha nakna kvinnor på väggarna.
Jag trodde man ville ha dem i sängen?
– Haha! Har du någon i sängen?
Nej, tyvärr.
– Men det sa du ju förra gången vi träffades också. Nu får du ta och skärpa dig!
Har du några tips till mig?
– Det frågade du ju förra gången också! Ut och stöka!
Hänga på Urban Deli kanske? Det verkar vara här man träffar kvinnor.
– Ja, det är väldigt många tjejer här, speciellt nu när Roxy har stängt.
Anna verkar ha rätt, för hon träffade nämligen sin nuvarande flickvän, J, här. En kvinna med en smilgrop på höger kind, som fick Anna att gå i taket.
– Jag blev blixtförälskad. Hon hade något och hon har verkligen varit ett stort stöd för mig.
Tredje gången gillt verkar det som.