Buddhistmunk och makeupartist – det är en sällsynt kombination men för Kodo Nishimura var det en självklarhet. Han blev nyligen utsedd av tidningen TIME till Next Generation Leader och föreläser om hbtq-acceptans. Med sin nya bok This Monk Wears Heels hoppas han sprida goda budskap och göra världen både lite lyckligare och lite vackrare.
Kodo berättar för QX.se hur han växte upp i ett tempel i Tokyo med båda föräldrar som munkar, och tidigt insåg att han var fabulös – vilket krockade med omvärldens förväntningar.
– Som barn älskade jag rollspel och klädde ut mig till Disney-prinsessor. Jag älskade Ariel och Askungen. Men ju äldre jag blev desto mindre kunde jag vara mig själv på grund av samhällets förväntningar. Jag förväntades vara som en pojke, och mina närmaste förväntade sig att jag skulle följa den traditionella bilden av en buddhistmunk. Munkar förväntas vara minimalistiska, utan begär, utan makeup och utan glamour.
Jag var rebellisk, full av tvivel och började hata buddhismen.
– Jag var rebellisk, full av tvivel och började hata buddhismen. Jag kämpade med min sexualitet. Efter high school flyttade jag till USA för att hitta en plats där jag kunde vara mig själv. Där kunde jag äntligen uttrycka mig på ett annat sätt med högklackat och med smink. Det var där jag lärde mig makeup.
Men du återvände ändå och blev buddhistmunk. Hur gick det till?
– När jag var i New York gick jag på designskolan Parsons, en känd skola med elever från hela världen. För att hitta min unika styrka, något originellt som fick mig att sticka ut, kom jag att tänka på buddhismen. Jag hatade ju buddhismen, men bestämde mig för att studera den för att utvecklas och lära mig mer.
– Jag trodde inte att buddhismen kunde stödja homosexualitet eller att jag bar smink, men ”ok, låt mig se”. När jag så började träna inför att själv bli munk insåg jag att buddhismen stödjer hbtq-personer – alla är egentligen lika mycket värda. Min mästare berättade också att en buddhistmunks mål är att hjälpa människor bli fria.
– Det är vad jag kämpar för. Jag vill visa alla människor att vi är lika mycket värda och vi behöver inte känna oss underlägsna på grund av våra olikheter.
Du släpper snart din bok med titeln This Monk Wears Heels. Vad handlar den om?
– Det är som en självhjälpsbok. Jag presenterar många av de buddhism-lärdomar som hjälpte mig att bli mig själv. Buddhismen hjälpte mig att följa mitt hjärta. Där finns många citat men också personliga erfarenheter av både munkträningen och mina makeup-studier i New York. Den handlar om hur jag kunde omfamna min sexualitet trots den homofobi jag har upplevt. Jag vill förmedla det modet till andra.
Vad är ditt bästa livsråd till våra läsare?
– Jag gillar ett citat som handlar om ”rena land” som är som himlen i buddhistläran. Där finns en damm med lotusblommor. ”Blå lotusblomman ska skina i blått, gula lotusblomman ska skina i gult, röda lotusblomman ska skina i rött och vita lotusblomman ska skina i vitt.”
– Det betyder att mångfald är vackert. Att alla skiner i sina egna färger anses vackert inom buddhismen. Vi ska inte tvingas att vara någon annan utan visa upp våra egna, unika styrkor. Det är ett vackert buddhistiskt budskap som verkligen lyfter upp hbtq-personer.
Du utsågs nyligen till en Next Generation Leader av magasinet TIME. Vad betydde det för dig?
– Jag såg det som en stor bekräftelse. När jag var ung tyckte många att jag var galen, eller för feminin. Jag passade inte in. Så när TIME utsåg mig till ”Next Generation Leader” var det ett bevis på att jag gör något rätt. Jag kan inspirera andra till att tänka om. Vi lever i en tid då vi kan välja vår egna väg och göra det vi älskar.
Vi lever i en tid då vi kan välja vår egna väg och göra det vi älskar.
Vilka förutfattade meningar om buddhistmunkar brukar du möta på?
– Främst att folk tror att vi buddhistmunkar måste utplåna alla begär. Inga pengar, inga fina kläder… Att ha inga begär verkar vara målet. Men det är felaktigt. Det kan vara en lösning i situationer som är hopplösa. Om du verkligen vill ha ett jobb som du sedan inte får, kan det hjälpa att glömma det begäret och gå vidare.
– Om jag använder smink så är det inte för att jag är beroende av det. Jag använder det för att få makt och ge andra makt.
I höstas var du med som talare på den första internationella Queer Buddhist Conference. Vad pratade du om?
– Jag pratade om min uppväxt och mina erfarenheter av att leva som gay i Japan. Media och anime framställer oss som perversa eller som skurkar. När buddhismen stöttade min sexualitet lyfte det verkligen upp mig. Religion kan vara ett stort hinder för hbtq-personer ute i världen, och jag sprida ett budskap om att man kan tänka om. Jag vill upplysa andra munkar om att vi kan ge folk hopp och kunskap. Jag vill att andra munkar ska tycka om mig, och vara stolta över att vi stöttar hbtq!
Och samtidigt jobbar du som makeupartist. Vad är det roligaste du har fått göra inom det yrket?
– När jag var i Los Angeles fick jag sminka musikduon Chloe & Halle. De ligger under Beoyncés skivbolag. Och Halle Bailey ska ju spela Ariel i nya ”Den lila sjöjungfrun”-musikalen. Som barn älskade jag verkligen Ariel, så att få sminka en riktig Disney-prinsessa var verkligen magiskt! Det är en av mina mest spännande erfarenheter.
Vad lockade dig till makeupvärlden?
– Jag brukade hata mina ögon. De var för små. För att gilla mig själv mer ville jag testa makeup. Vid sminkdisken i Japan blev jag alltid tillfrågad ”letar du efter något till din flickvän eller mamma?” Jag fick inte experimentera fritt. Men i USA var det lättare. Och wow! Mina ögon kunde plötsligt bli tre gånger större.
– Likadant var det med min mentalitet. Jag brukade tro att jag som homosexuell, eller asiat i USA, inte kunde bli älskad för den jag är. Men om jag kan förändra mitt utseende som jag vill, kanske kan jag också förändra min syn på mig själv? Smink hjälpte mig även att bli mer självsäker.
Boken heter This Monk Wears Heels som sagt. Går du dagligen i högklackat? Vad är ditt favoritmärke?
– Det gör jag! Haha. Favoritmärket…? Jag älskar verkligen Christian Louboutin.
Uppdaterad 2022-03-20
