Hon är straight! Skriker Mian Lodalen i ett försök att dissa motståndet Kanada. Alla vi andra asgarvar. Vi sitter ett gäng hos Lodalen och ser finalen i OS mitt under pågående Pride-festival i Stockholm. Det riktiga landslaget är på god väg att vinna guld, de leder med ett mål över Kanada och vi är supernervösa men glada och skrattar. Någon pekar ut att en av Kanadas spelare ser ut som Lady Gaga. ”Där kommer Lady Gaga igen!”. Varje gång Kanadas coach Bev Priestman syns i bild, skriker Mian ”Hon är straight!” Varje gång tjuter vi andra av skratt. Detta är ju drömmen. Att få sitta i ett sällskap, där den värsta kommentaren är av sorten: Hon är straight! Jo, men säger vi andra. Kolla hennes hår, hennes kostym, hon är ju lesbisk! Nej, hon är straight! skriker Mian igen. Vi garvar igen. Det är på skoj. Vad är en matchstund tillsammans utan lite käbbel och tjafs? Men jag är ju tävlingsmänniska, till slut tar jag fram Priestmans Instagram, och visar upp hennes queera familj. Mian tar en titt och sen säger hon: Det är en bluff! Hon fejkar, dundrar Mian på och återigen, garvar vi.
Det var ju det lilla roliga man hann med, innan, matchen gick helt jävla åt helvete. Ursäkta språket, men av alla kommentarer jag läst, tyckte jag att Lindahl formulerade det bäst. ”Vi sjabblar bort det. Vi hade kunnat vinna den här matchen på 90 minuter. Det är vi som förlorar guldet”, sa Hedvig Lindahl till Radiosporten. Ja visst var det så. Det var otroligt dramatiskt med förlängning och straffläggning och det kunde gått åt vilket håll som helst, men det skulle ju inte gått så långt. Trots att laget spelat så otroligt bra under turneringen.
Finn ett fel säger jag. Och det är inte Bev Priestman. Det är skägget, med munskyddet på hakan.
En gång hörde jag på en tränare, som också arbetat med Pia Sundhage. Att coacha ett självspelande piano, det är enkelt. När laget vinner, så är arbetet inte så tungt. Att coacha ett lag som har det tufft, kräver att man visar sin sanna potential. Jag önskar att vårt självspelande piano till riktiga landslag, hade haft en bättre coach när det väl gällde. Lisa Dahlqvist kommenterade att det var fel att ta ut Jonna Andersson till straffläggning, och att hon valt ut Hanna Bennison.
Om man ändå önskar en ny coach, kan vi inte önska en… lesbisk coach? Det har ju gått rätt så bra för dom. Jill Ellis för USA, Silvia Neid för Tyskland, Pia Sundhage för USA, Sarina Wiegman för Holland. Vill man norpa någon, från de senaste mästerskapen så har vi ju nu sett.
Bev Priestman. Stolt öppen förbundskapten med skön lesbisk frisyr, kostym och ja, ingen annan flata har nånsin fått de där örhängena att se så butch ut. Eller varför inte försöka värva Emma Hayes? Ja, de kanske inte har fru och barn alla de där kvinnorna men om de råkar ha en oqueer familj så säger jag som Mian: De fejkar!
Författare till bland annat boken Det riktiga landslaget (2015), dessutom komiker och stand up.
