Mohammed fick hiv direkt efter studenten: ”19-åringar tror de är odödliga, men det är inget skydd”

– Testet visar negativt för alla könssjukdomar, utom hiv, säger sjuksköterskan.

Mohammed blir förvånad. Sen börjar han skratta. Inte för att han är glad, utan för att hans kropp är i chock över det besked han nyss fått. Då var han 19 år gammal, bosatt i Stockholm, hade precis tagit studenten och som många andra i den perioden, redo att ge sig ut i världen. 

– Som jag upplever att många andra hiv-positiva sagt, tänkte jag “Nu kommer jag dö”. Att vara ung och handskas med det kändes inte lätt.

Idag, tre år senare har Mohammed flyttat tillbaka till hemstaden Östersund. Han hade då aldrig tidigare testat sig. Men han hade haft en del oskyddat sex och tyckte att det var dags, så han gick till ungdomsmottagningen tillsammans med en vän. Han trodde åtminstone att han skulle ha klamydia, det fanns inte på kartan att han skulle fått hiv.

– Jag tänkte att sånt här finns inte i Sverige. Dessutom tror 19-åringar att de är odödliga. Att inget drabbar dem. Men de tankarna ger inget skydd direkt.

Året efter han fick diagnosen mådde han inte bra, perioden var intensiv. Han sjukskrev sig, sade sedan upp sig och däremellan lades tiden på diverse sjukhusbesök.

– “Vad händer med livet nu? Kommer någon vilja ha mig? Hade jag själv velat vara ihop med någon som är hiv-positiv?”. Man resonerar inte logiskt överhuvudtaget.

Läger för hiv-positiva blev vändningen

Vändpunkten kom när han fick kontakt med andra unga hiv-positiva på ett läger som Region Stockholm ordnade tillsammans med Karolinska sjukhuset.

– Alla där var mellan 18-27 år. Jag knöt fina kontakter, som jag har kvar än idag. Vi vänder oss till varandra med frågor och funderingar. Är man ung och hiv-positiv tycker jag att man ska vända sig till en sån grupp direkt. Den har varit allt.

När Mohammed fick hiv tillhörde han den åldersgrupp som i minst utsträckning får hiv. Knappt över 20 personer, under 20 år fick hiv 2019, enligt statistik från Folkhälsomyndigheten. I jämförelse med åldersgruppen 30-39, där motsvarande siffra var 150.

Idag är Mohammed del av ett mentorskapsprogram via Karolinska sjukhuset och United Sisters. Det är ett sätt för unga hiv-positiva att dela erfarenheter och få stöttning av andra som gått igenom samma sak.

– Man möter inte många yngre som har hiv idag. Varken ute i verkliga livet eller på sociala medier. Speciellt inte så många homosexuella heller. Jag kände mig väldigt ensam och nu vill jag kunna erbjuda den gemenskapen jag fått, till andra.

”Ska jag ha ett one night stand, nej då kanske jag inte berättar”

En hiv-positiv idag som har omätbara virusnivåer behöver inte säga att hen har hiv i samband med sex, eftersom det räknas som en kronisk smittfri sjukdom. Förutsatt att en läkare lyft informationsplikten.

– Det är positivt på många sätt. Dels är det upp till mig om och hur jag vill berätta. Dessutom bidrar det till mindre stigma. Det är otroligt viktigt idag att vi är medvetna om att en välfungerande hiv-behandling inte kan smitta.

Hur gör du, berättar du?
– Ibland gör jag det, ibland inte. Ska jag ha ett one night stand, nej då kanske jag inte berättar. Men om det är en person jag vill ha en längre relation med, då berättar jag. Det är ändå en del av mitt liv, och det tycker jag att den jag är ihop med ska få veta.

Men trots att man idag genom välinställd behandling, är helt smittfri och kan ha oskyddat sex, möts Mohammed av en del fördomar.
– Om jag är på Grindr eller om någon sett på Instagram att jag är hiv-positiv finns det de som skrivit “Vi kan inte fortsätta prata för du är hiv-positiv”. Jag tycker det är en väldigt ignorant inställning. Uppenbarligen är man inte påläst då.

Foto: Alfred Jansson

Vilka upplever du är mest fördomsfulla?
– Utan tvekan straighta killar. Dem har jag behövt läxa upp flera gånger. Annars är det äldre bögar, jag upplever att de fortfarande tror att hiv är livsfarligt. De yngre, i alla fall de jag stött på, är ofta väldigt pålästa om att hiv inte smittar. 

Två gånger om året åker Mohammed och tar blodprov i Stockholm på Venhälsan, även om han nu är tillbaka i sin hemstad Östersund. Enkelresa är 55 mil, så det blir en del åkande. Anledningen är trygghet.

– Jag har haft samma sjuksköterska sedan jag fick min diagnos. Dessutom är de inriktade på män som har sex med män och är otroligt kompetenta. Det är också skönt att ha kvar kopplingen till Stockholm. Jag flyttade dit när jag var 16 och bodde där i tre år. Mamma bor i Rinkeby och min bror i Alby, att åka hit betyder att jag kan hänga med dem också.

Kom ut som bög och hiv-positiv på samma gång

Mohammed tycker att det viktigaste är att vara transparent, att han som ung hiv-positiv kan hjälpa till att minska stigmat som finns idag.
– Det har varit gånger när jag introducerat mig med “Hej, jag heter Mohammed och är hiv-positiv”. Det är en bra ice-breaker! Om jag är öppen bidrar det till att sprida medvetenhet. Har man några frågor är det bara ställa dem.

Var du lika transparent mot din familj?
– Inte riktigt, men nästan. Jag berättade för min bror ungefär tre veckor efter att jag fått min diagnos. Han tog det bra. Det tog lite längre tid att berätta för min mamma. Jag hade inte ens berättat att jag va bög, så det blev två flugor i en smäll(skrattar). Jag berättade efter ungefär tre månader.

Hur gick det?
– Det gick bra, men mamma har en annan kulturell bakgrund. Hon kommer från Sovjet och Irak, hon kollar heller inte upp så mycket information själv. Även fast det gått snart tre år, finns det fortsatt mycket frågetecken.

Men som Mohammed tidigare nämnt, vill han i största möjliga mån vara så transparent som möjligt. Även inför sin familj.
– Jag har sagt att vi ska gå till Venhälsan ihop någon gång. Då får hon vara med när jag är på rutinkontroll och förhoppningsvis kan hon få svar på frågor från en läkare.

Det var tre år sen Mohammed fick reda på att han har hiv och tänkte, “Nu kommer jag dö”. Idag känner sig han mer levande än någonsin, mycket tack vare de människor han träffat.

– Mitt liv har förändrats jättemycket de senaste två åren, jag mådde väldigt dåligt innan. Nu firar jag livet och uppskattar människor i min omgivning på ett annat sätt, hur klyschigt det än låter. Jag har också lärt mig otroligt mycket om mig själv. Det utbytet jag fått av alla härliga människor jag träffat senaste åren skulle jag inte byta bort för någonting, det har format mig till den personen jag är idag.

Det är World Aids Day idag, brukar du uppmärksamma det?
– Inte så mycket. Däremot firar jag alltid min hiv-årsdag sen beskedet, det har blivit tradition och jag ställer alltid till med en stor fest. Varför skulle jag inte fira det? På flera sätt har hiv gjort mig rikare.