Superchefen: ”Som att bli skolans Lucia”

Hans kontorsdörr står alltid öppen och han får folk att känna sig delaktiga – samtidigt som han ser till att de går hem vid halv fem. Inte konstigt att Joachim Andersson, 37, är Årets ledare i Malmö stad.

– Det är väldigt hedrande, en bekräftelse på att fler än jag själv tycker att jag gör ett bra jobb. Det där lät kanske lite förmätet men det är sällan man får någon bekräftelse på det man gör. Det här känna lite som att bli vald till skolans lucia, säger Joachim Andersson.

Totalt basar han över 17 socialsekreterare och fyra assistenter på enheten för ekonomiskt bistånd inom individ- och familjeomsorgen i stadsdelen Centrum. Vart prispengen på 50 000 ska gå till bestämmer de tillsammans.

– Espressomaskin blir det i varje fall inte, inom kommunen dricks det endast vanligt hederligt bryggkaffe.

Själv har Årets ledare inte haft några föredömen att följa genom livet.

– Det finns däremot en hel massa ledare som verkligen varit riktigt dåliga. Allt från simtränare och lärare till präster.

När han inte chefar renoverar han sin och sambon Jonas nya gård utanför Ystad, tar hand om border collien Thea eller ägnar sig åt fågelskådning.

– Naturen är ett stort intresse. Men jag skulle aldrig klara mig utan min tv.

Trots att han är en omtyckt chef, är det inte alltid som Joachim Andersson är rätt person att ge befälet.

– Bara att välja vilken lunch jag skall äta kan vara en riktig utmaning. Det faktum att Jonas och jag har varit förlovade i snart elva år och inte tagit nästa steg är väl kanske också en aning karakteristiskt.

Hur berättade du för första gången om Jonas på din arbetsplats?
– Jag har turen att ha en familj och vänner där min homosexualitet aldrig varit något man reagerat nämnvärt på och nu jobbar jag på en arbetsplats som bara består av socionomer. Det är sällan en socionom höjer på ögonbrynen för något så trivialt som ett samkönat förhållande.

Nu ser paret fram emot en traditionell jul hemma på gården, där bådas hela familjer samlas under ett och samma tak.

– Jag är hur traditionell som helst när det kommer till julfirande, med julotta och slötittande på alla julspecialer på TV.

Vad måste finnas på julbordet?
– Jag måste ha champagne, marshmallows och brysselkål för att jag skall bli nöjd. Gärna korv också, hemmastoppad är ju att föredra men jag är inte så petig.

Vad önskar du dig i present?
– Skulle uppskatta om jag fick några gjutjärnssmörknivar från Skeppshult designade av Ernst Kirchsteiger eller kanske en weekendresa till Tel Aviv.

Vad är det snällaste du gjort i år?
– Jag drog upp en kalv som gått ner sig i ett dike i somras, då kände jag mig som en riktigt god människa.