Dennis Valencia är frilansande inredare. Han har gått en dekoratörsutbildning och arbetat som inredare på Ikea, men det var först efter en avslutad tjänst som assistent till inredarna på tidningen Sköna Hem som tog det fart berättar han.
När började ditt intresse för inredning?
– Min familj kommer från Chile och pappa ville lära oss så mycket vi kunde om svensk historia när vi var barn. Vi kuskade runt och gjorde en hel del utflykter till olika slott i Göteborgs-trakten där vi bodde. Jag var väl runt fem år och det var då jag började intressera mig för inredning.
Vilket inredningsprogram får dig att stänga av tv:n?
– Alla inredningsprogram gör att det kryper under skinnet på mig så jag kollar aldrig på dem.
Har du någon speciell inredningsstil som du gillar?
– Jag gillar futuristisk 60-talsinredning, lite ”spaceage”, som i filmen 2001 med herrar i snygga kostymer och för korta byxben och där kvinnorna har för mycket eyeliner. Regissören Almodòvars knasiga färger och inredningar älskar jag. Jag har en faiblesse för övermöblerade rum och intensiv färgsättning.
Inredningar som känns ingrodda och inbodda är en annan favorit.
Hur ser det ut hemma hos dig?
– Det är mycket färg, jag gillar inte vitt men måste erkänna att vi har vitmålade golv och vita köks-luckor med blåbrunrandigt kakel. I vardagsrummet är det gulgröna väggar med en stor väggfast hylla i jakaranda. På den har vi samlat alla småsaker, böcker och tavlor för att ge mer luft åt andra ställen. Ytterdörren är orange medan hallens väggar och tak är rosa. Sovrummet har blågröna väggar med lejongula sammetsdraperier. Jag är supernöjd med färgkombinationen i hela lägenheten. Herre-gud, skulle man ångra sig är det ju bara att måla om. Folk i allmänhet är alldeles för försiktiga.
Vem är det som bestämmer hur det ska se ut hemma hos dig och din sambo Yonas?
– Jag tar de flesta initiativen. Till en början säger Yonas oftast nej, men när han får se slutresultatet brukar det lösa sig. Han köper småsaker, senast igår, och jag placerar ut dem och adderar till det vi redan har. Sedan plockar han bort saker som han inte tycker passar och jag plockar fram… (skrattar)
– Vi tycker båda om färg, Yonas drar mer åt turkos-blåfärger och jag åt orange och rosa.
Bästa inköp?
– Hmmm, det är nog mattan vi ropade in på Bukowskis Market. En gammal sliten ullmatta med romber, liknande Viola Gråstens mönster Oomph. Den är stor och tar upp större delen av vardagsrummet. Vi var två som budade på mattan vars pris aldrig tycktes sluta stiga. Jag ringde min kompis Hanna, som har samma smak som jag, och frågade om det var hon som budade, och det var det!. Gentleman som man är fick hon köpa den för jag vet att hon tröttnar på saker och ting ganska snabbt. Så nu ligger mattan hemma hos oss.
Nästa inredningspryl ni kommer att köpa?
– Vi måste ha en ny soffa! Om den vi har inte hade sett så nedsutten och sliten ut skulle vi ha haft den kvar, men den måste bort. Den nya soffan blir antingen orange, turkos eller gråbrun. Vita soffor säger mig ingenting, de blir osynliga för mig.
Blir du någonsin trött på inredning?
– Det är så dubbelt det där, jag gillar inte saker och framförallt inte att köpa. Paradoxalt nog är det hur roligt som helst att titta, klämma och arrangera dem fint i bild.
Vad är det värsta du vet inom möbler och inredning?
– När det blir för tillgjort och stylat. Stjärnor, flaggor och New england-looken är en typisk sådan stil. En annan skräckis är Memphis-stilen. Möblerna är hemska har konstiga dimensioner och gräsliga färgkombinationer, men vem vet, vi kanske har den typen av möbler innanför vår dörr fortare än vi tror.

Är du nyfiken på Dennis, gå in på hans hemsida, dennisvalencia.se