Den ”lesbiska ligan” som de kallades i media handlar om den då 44-åriga Eva och hennes kvinnor. Hon grips av polis 1943 på Grev Turegatan 75 efter ett ovälkommet besök hos exet Margit där hon stöter på vännen och gamla ligget Gunvor på dyschatellen. Då dras en omfattande polisutredning igång som kartlägger Evas ”lesbiska nätverk” och leder till den första omfattande domen av kvinnor som gjort sig skyldiga till Otukt som mot naturen är i Sveriges historia. Allt detta endast några månader innan homosexualitet avkriminaliseras.
Dokumenten som berättar historien om Eva och kvinnorna finns på Stockholms stadsarkiv, några våningar ner i den skyddande Kungsklippan. När jag kommer dit har arkivarie Johanna Törnros plockat fram polisrapporten, protokollet från rättegången, ett kaxigt handskrivet brev till rådhusrätten från den då misstänkt lesbiska Gunvor och Skyddsvärnets förundersökningar om respektive kvinna i ”den lesbiska ligan”.
Johanna, som håller föreläsningar om händelsen, säger att dokumenten berättar något unikt för att de handlar om lesbiska kvinnor vid den här tiden. En grupp som vi i ett historiskt perspektiv vet lite om eftersom deras liv levdes i det fördolda.
Den stora lesbiska stjärnan i berättelsen är Eva, dotter till en tunnelarbetare, som föddes i januari under 1800-talets sista år. Hon växte upp på Malmgårdsvägen på Södermalm med sina föräldrar och fyra syskon, ett stenkast från det idag queertäta Nytorget. Hon var en arbetare och hann vara anställd på ett flertal restauranger och fabriker.
Hennes föräldrar behandlade henne mer som en dåtidens pojke än en flicka. Själv misstänkte hon att det var en av förklaringarna till att hon attraherades av kvinnor.
Eva hade något speciellt. I en förundersökning om hennes person som gjordes av Skyddsvärnet konstateras det att andra kvinnor kände en dragning till henne, samt att hon utan att tveka inledde erotiska förbindelser med kvinnliga kollegor redan i ungdomsåren när hon var fabriksanställd på Tobaksmonopolet.
Även om homosexualitet var olagligt i Sverige ber Eva inte om ursäkt för sin läggning, inte ens när hon 1943 grips som första kvinnan i Sverige misstänkt för brottet ”Otukt som mot naturen är”. Hon är självsäker och beskriver sig som ”utpräglat sensuell”.
Trots att hon är på det klara med att hon gärna har erotiska relationer med kvinnor så gifter hon sig med källarmästaren Gösta när hon är 28 år. Under tiden som förlovad fortsätter hon med sina lesbiska eskapader, men efter de sagt ja till varandra beslutar hon sig för att ”stryka ett sträck över sitt föregående”.
De första åren som gift är hon lycklig. Paret arbetar tillsammans och Gösta tycker att hon sköter hemmet ”mönstergillt”. Men Eva börjar känna sig sexuellt otillfredsställd och vill återuppta sina relationer med kvinnor. Efter fem år avslutar de äktenskapet.
Gösta hade under de sista åren förstått att hon ”hade en dragning till sitt eget kön”. I förhör vittnar han om hustruns alltmer ojämna och lättretliga humör men han är inte arg för att Eva är lesbisk. Istället säger han att han tyckte synd om henne som hade ”en sådan börda att bära”.
Att skiljas har nyligen blivit lättare tack vare 1920 års giftermålsbalk. Möjlighet till skilsmässa öppnar upp för ett nytt slags liv för kvinnor där man kan bo och arbeta för sig själv. Och just det gör Eva.
Hon flyttar in i en etta med kokvrå på Krukmakargatan och jobbar. På fabriksgolven på ställen som Tobaksmonopolet och Ammunitionsfabriken finns vid den här tiden många kvinnor, och för Eva fungerar de som en mötesplats.
På Ammunitionsfabriken får hon ett dåligt rykte. Enligt arbetsgivaren har det pratats öppet om Evas ”perversa läggning” och de var ”inte glada över att ha henne anställd”. De beskriver också hennes eldiga temperament som besvärligt.
Här träffar hon pälssömmerskan Anna-Lisa som var nyskild och ensam. Äktenskapet hon lämnat var ett brutalt sådant och hon hade tvingats flytta tillbaka in i föräldrahemmet.
I polisförhör får vi veta att Eva bjöd hem Anna-Lisa till Krukmakargatan där hon bjöd på sprit. Eva drack en del och i dokumenten beskrivs hon ofta som onykter, så också den här kvällen.
De kysstes och kramades men när de skulle ”gå till sängs” somnade den berusade Eva, och romansen fick plockas upp på morgonkvisten. I polisrapporten kan man läsa: ”De började kyssa och krama varandra varvid Anna-Lisa fick känslor. Därefter kliade de sig själva på könsorganen, till dess de båda fingo utlösning. De blev sedan alltmera intima vänner”.
Eva blev vansinnigt förälskad i Anna-Lisa och bad henne att flytta in i lägenheten på Krukmakaregatan. Men problemet var att Eva sedan fem år tillbaka redan hade flickvännen Sonja boende hos sig.
Eva och Sonja träffades när de båda var anställda på Restaurang Fjäderholmarna sommaren 1935. Vänskapsrelationen tog en romantisk vändning efter att Sonja fått ett nytt jobb inne i stan och Eva bjöd in henne att dela lägenhet. De sov i samma säng och inledde en relation.
Eva var Sonjas första erfarenhet med en kvinna och hon anförtrodde sig om relationen till gemensamma väninnan Gunvor, som även hon arbetat på Restaurang Fjäderholmarna.
När Eva ville byta ut sin sängkamrat mot Anna-Lisa var Sonja förkrossad. I förhör berättar Sonja att hon var kär i Eva och sökte tröst hos Gunvor.
Gunvor erbjöd Sonja att flytta hem till henne på Brännkyrkagatan. Här delade de säng men relationen kom inte att bli mer än vänskap och ett mindre bra engångsligg, ja dessa fanns alltså även i början av 40-talet.
Borta på Krukmakaregatan stormade relationen mellan Anna-Lisa och Eva. I förhör med polisen vittnar Anna-Lisa om Evas festande och om allt mer exhibitionistiska önskemål på deras sexliv. Det leder till att hon flyttar ut från Eva.
Ett halvår senare, våren 1942 ringer Evas telefon. På linjen är en kvinna som presenterar sig som Margit. Hon har fått Evas nummer från exet Anna-Lisa och bestämde sig för att ringa eftersom hon kände sig ensam.
Margit och Eva pratar allt mer över telefon och det framkommer att Margit är sjuk. Hon har både astma, tbc och lider av ”dåliga nerver”. Hennes liv har varit svårt och på grund av hennes förflutna är hon livrädd för män.
Efter pingst samma år bestämmer sig telefonvännerna för att ses. Margit bjuder hem Eva till sin lägenhet på Grev Turegatan 75. Samma lägenhet som Eva mindre än ett år senare kommer att gripas i.
Första dejten lämnar Margit med en känsla av besvikelse. Evas person är inte den hon hoppats på. Trots det får hon sova över, men mer än så blir det inte.
Ett par dagar senare bjuder Eva över Margit till Krukmakaregatan för att äta middag. Eva tog hand om Margit som var sjuk under kvällen, stoppade om henne på soffan och lät henne äta maten liggandes. När spårvagnarna slutat gå erbjöds Margit att stanna kvar, och i polisrapporten kan vi läsa att: ”Eva började klappa och smeka Margit på kroppen, varvid Eva även talade om att Margit hade en vacker kropp och var välväxt samt att Margit var skapad att göra en mankvinna lycklig”. Det framkommer även att Margit fejade orgasm den kvällen medan Eva ”skrek som en slaktad gris” i 15 sekunder.
Trots att det inte klickade, i alla fall från Margits sida, fortsatte de att träffas. Romansen pågick över sommaren och in i hösten 1942. Slutligen försökte Margit att dra sig undan från Eva utan större framgång. Enligt Margit själv började Eva att förfölja henne och ska ha yttrat hot om att lura henne till lägenheten på Krukmakaregatan för att ”låsa in henne i en vecka och knulla ihjäl henne”. Något som Eva själv inte bekräftar.
Medan Margit och Evas relation fortfarande var varm presenterade Eva för Margit restaurangkollegan Gunvor, som vid den tiden inte längre bor med Sonja.
Margit och Gunvor börjar träffas utan Eva och en kväll delar de på en flaska vin. De inleder en affär och i förhören beskriver de båda vad som utifrån kan tolkas som ett mer givande sexliv än det Margit delar med Eva.
Torsdag den 1 april 1943 har Margit bjudit över Gunvor till sin lägenhet på Grev Turegatan 75. Gunvor som inte mådde bra ska ha lagt sig på dyschatellen för att vila när telefonen ringer. Det är Eva som ville ses. Margit ljög och sa att hon skulle träffa en läkare för att Eva inte skulle få för sig att komma till lägenheten och få syn på Gunvor.
På andra sidan linjen uppfattar Eva det som att Margit svarar ”egendomligt” på frågorna och bestämmer sig för att gå hem till henne. När hon knackar på dörren öppnar Margit, men säger att hon inte får komma in.
Enligt Margit tar Eva tag om hennes arm och tränger sig in i lägenheten för att hitta Gunvor liggandes på dyschatellen. Margit tror att Eva tänker misshandla Gunvor så hon springer till grannfamiljen och larmar polisen.
Klockan 19 anländer konstaplarna Ernst och Oskar till lägenheten. I polisrapporten kan vi läsa om gripandet:
”Då konstaplarna anländer till lägenheten var Margit i en närliggande lägenhet emedan hon icke vågade vara i sin egen. Då konstaplarna kommo in i lägenheten lågo Gunvor och Eva tillsammans på en dyschatell varför konstaplarna fingo den uppfattningen, att de voro perversa.” Eva förnekar dock bestämt att hon och Gunvor ska ha gjort något ”perverst” när polisen kom in.
Polisen griper Eva och tar med henne till polisstationen. Det här blir starten för en omfattande polisutredning där det bevisas att Eva, Margit, Gunvor, Sonja och Anna-Lisa har gjort sig skyldiga till Otukt som mot naturen är. Särskilt intresserade verkar polisen vara på hur brotten, alltså det lesbiska sexet, har gått till i praktiken.
Gripandet uppmärksammas och i Aftonbladet skrivs det om Eva och kvinnorna.
”En synnerligen ruskig historia, som på ett skrämmande sätt avslöjar den tilltagande sedeslösheten i Stockholm. Man har nämligen för första gången avslöjat en hel liga av homosexuella kvinnor”.
Den 9 september 1943 döms alla, utom Margit, skyldiga till att vid olika tillfällen ha haft homosexuellt sex. Att Margit inte döms beror på att hon vid tiden är svårt sjuk och därför förklaras målet vilande. Eva får sex månaders straffarbete, hon har legat mest, och resten döms till fyra månader straffarbete.
Den ”lesbiska ligan” behöver dock inte sitta av straffet som omvandlas till villkorlig dom. Några månader senare, våren 1944, avkriminaliserar homosexualitet i Sverige.
