Under måndagen meddelade Loui Sand att hon tänker avsluta sin karriär till anledning av könsdysfori, detta rapporterar SVT Sport. Hon har nu brutit sitt kontrakt med det franska klubblaget Fleury.
– Idag blir det officiellt att jag lägger handbollsskorna och livet som Loui Sand, handbollsspelerskan, på hyllan efter 8 år, säger hon i sin podd.
I podden berättar hon att hon alltid älskat sport och att hon trivs i den jargongen. Hon beskriver sig som en lätt träningsnarkoman. Att ta detta beslut har inte varit lätt, men hon gör det för sig själv. Efter att ha fått diagnosen könsdysfori så börjar man gå på hormoner och en kontinuerlig kontakt med läkare inleds.
– Jag har ständig kontakt med läkare och psykologer om vad man vill operera och inte operera. Jag är väldigt klar med vad jag ska göra men det väntar jag med att berätta tills tiden är kommen, berättar Sand till SVT.
Innan beslutet togs och nyheten blev offentlig så berättar Loui Sand att processen var jobbig.
– Hade en helt anonym 26-åring ställt sig i kö för könsdysfori så hade det säkert gått de flesta obemärkt förbi. Men detta kommer jag aldrig undan med, hur jag än vrider och vänder på det. Medier kommer få reda på det och journalister kommer ringa mig, vare sig jag vill eller inte. Därför väljer jag att gå ut med det, på mitt egna sätt, med mina egna ord, säger hon i sin podd.
Fått massa kärlek
I samband med att hon meddelade varför hon valde att avsluta sin handbollskarriär lade hon ut inlägg på både Instagram och Facebook. Där har hon mötts av mycket kärlek. Hon skriver att hon i framtiden planerar att hålla föreläsningar där hon kan prata fritt från hjärtat.
– Tack för all kärlek! Jag ska sätta mig ner i dagarna och försöka svara så många jag kan, detta är helt otroligt vad fina ni är, skriver hon på sin Facebook.
I kommentarsfältet på hennes Facebook skriver personer och stöttar henne. Några vill önska lycka till, en annan minns tillbaka när hon mött Louis Sand på handbollsplanen och hur viktigt det är för hbtq-personer att hon finns som en förebild.
– Vi får väl se hur allt blir. Men det är första gången jag ser en framtid. Jag blickar framåt och det känns underbart att jag äntligen ska få leva mitt liv som jag alltid velat innan, säger hon till SVT.
Uppdaterad 2019-01-09
