Tjejpar som har varit tillsammans i två år eller mer kan få hjälp att bli gravida på något av Sveriges universitetssjukhus. Först behövs en remiss från en läkare och därefter hamnar man i kö för att få behandling. Väntetiden varierar och i Stockholms län är det inte ovanligt att par får vänta i över ett år.
Till QX berättar Gina och Malin om väntan, beslutet om vem som ska bära barnet och frustrationen när det inte fungerar.
Har ni alltid velat ha barn?
Malin: Jag har alltid velat ha barn. Det har varit mitt största mål i livet och jag kan inte tänka mig ett liv utan barn. Jag skulle verkligen vilja uppleva en graviditet, det verkar helt fantastiskt.
Gina: Jag har varken tänkt det ena eller andra eftersom jag tidigare varit tillsammans med personer som jag inte velat uppfostra ett barn med. Det var först när jag träffade Malin som det kändes helt självklart.
Varför landade beslutet på insemination via landsting?
– Landstinget erbjuder oss sex stycken gratis inseminationsförsök vilket vi tyckte var väldigt generöst. Vi hoppas att det ska räcka och annars får vi stå för ytterligare försök själva.
– En annan stor anledning till att vi går via landsting är att Gina då blir förälder direkt. Om vi skulle gå via Danmark och göra IVF där skulle Gina behöva adopterar barnet när det är fött. Det innebär att hon blir adoptivförälder, och inte en juridisk förälder.
Hur bestämde ni vem som skulle bära barnet?
– I bådas huvud var det självklart vem som skulle bära första barnet men vi hade inte berättat det för varandra. Vi tog risken och räknade till tre och sa namnet på den personen vi tänkte samtidigt. Lyckligtvis sa vi samma namn och det blev Malin. Sen var det ingen mer diskussion kring det, allt kändes så självklart.
Berätta om processen att bli godkända som mottagare av donerade spermier!
Gina: I det stora hela så har vi blivit bemötta väldigt bra men det har varit mycket att stå i. Malin har fått gjort flera fysiska undersökningar för att se så allt ser bra ut.
Malin: Att ligga i en gynstol och fläka ut sig har blivit vardag efter den här tiden, haha.
– Kuratorsamtalet var nog den jobbigaste delen under hela utredningen. Även om vi visste att vi kommer bli världens bästa föräldrar så var vi oroliga att en enda människa kunde sätta stopp för vår dröm efter att ha träffat oss i en timme. Gina blev även diagnostiserad med bipolär sjukdom någon månad innan och det gjorde oss ännu mer orolig. Men allt gick jättebra, vi träffade en bra kurator som inte hade nekat någon och hon tyckte också att det var lite löjligt att vi ska behöva genomgå samtalet.
Hur var det att äntligen få börja med inseminationsförsök?
Malin: Vi hade möjlighet att genomföra vår första insemination december 2017. Vi var så otroligt exalterade och tänkte att nu blir det barn direkt. Jag hade fått höra att min kropp var helt perfekt och att jag hade superbra förutsättningar för att kunna bli gravid så vi trodde verkligen att det skulle gå. Men detta gjorde istället att min kropp la av, den pallade inte stressen och pressen och jag fick inte ens en ägglossning den månaden. Vi blev jätteledsna och det kändes som en evighet till nästa månad. Men vips så var det nästa månad och den här gången fick vi ett positivt ägglossningstest och åkte till Umeå och gjorde en insemination. Tyvärr tog den inte och vi började förstå att den här resan kanske inte kommer bli så enkel.
Vart i processen är ni nu?
– Vi har gjort två inseminationsförsök som inte tagit. Det har varit ganska påfrestande och därför har vi valt att pausa någon månad för att landa och ta nya tag till nästa försök. Vi försöker att inte ha så bråttom och istället lägga krut på vårt bröllop som sker i augusti.
Ge tips till par som funderar på att skaffa barn på samma sätt som ni!
– För oss har det varit väldigt skönt att vara öppen med vår process. Det har gjort att vi kan ta stöd ifrån många istället för att hålla det hemligt.
– Gå med i Facebookgrupper där människor i samma situationer befinner sig, där får man nästan alltid svar på sina frågor och funderingar. Exempelvis ”Regnbågsfamiljer i väntan” och ”Regnbågsfamiljer”
– Var beredd på att det kommer ta tid. Det är skitjobbigt men det kommer vara värt det i slutändan.
– Ställ in er på att det kommer att ta många försök. Vårt tankesätt när det negativa gravtestet kommit har varit ”Nehe, då var det väl nåt skitägg vi ändå inte ville ha!”.
Gina och Malin delar också med sig av sin resa på Youtube.
