Fredrick Federley och Johnny K Federley har i sommar varit gifta i sex år. Tillsammans med sina två Great Danes hundar Elsa och Nancy, katterna Rut och Knut och sexåriga dottern Ida-Li delar de sin tid mellan gården i Dalarna, Bryssel och en villa i utkanten av Stockholm.
Hur blev ni ett par och en regnbågsfamilj?
Johnny: Vi träffades komiskt nog på Qruiser för lite över sju år sedan. När vi träffades hade Fredrick och hans väninna försökt skaffa barn i tre-fyra år och det var rätt klart att ett barn var på väg.
Det var ju lite speciellt eftersom man inleder med att dejta och lära känna varandra, samtidigt som man är medveten om att ett barn finns med i bilden. Då måste man vara säker på sin sak. Speciellt om och när man går in och blir alltmer seriös i relationen.
Har ni alltid velat ha barn?
Johnny: Så länge jag kan minnas, ja. Det har inte varit självklart av uppenbara skäl men känslan har alltid funnits där.
Fredrick: Ja alltid. Jag skulle gärna vilja ha fler men det händer inte så mycket med surrogatfrågan, vilket då skulle vara alternativet.
Hur har ni sett på möjligheterna att bilda familj? Det är ju kanske inte alltid så enkelt som hbtq-person.
Johnny: 50/50 skulle jag svara på den frågan. Idag finns en rad möjligheter för de som vill bilda familj, vilket är fantastiskt. Utvecklingen går framåt, i alla fall i västvärlden. Med det sagt så kan det ju vara mycket krävande finansiellt sett beroende på vilken väg man tar.
Fredrick: Att vilja ha en större familj är inte det enklaste. Även om det inte finns några garantier så hoppas jag att vi får se en öppning med ett införande av surrogatmoderskap i Sverige.
Hur skulle ni beskriva ert sätt att bilda familj?
Johnny: Fokus på möjligheter! Vi ger vårt barn allt det behöver och lite till, och vi ger oss själva möjligheter att förverkliga oss och vara så bra föräldrar som vi kan.
Fredrick: Både Johnny och jag kommer från trebarnsfamiljer så vi är vana med mycket folk som är nära i familjen. Det är så det är även i dag för oss – med ett starkt nätverk runt barnet av oss föräldrar men också våra vänner. Lillans mamma har vi daglig kontakt med på olika sätt och vi gör saker tillsammans. Vi har väl snarast blivit ännu starkare för lillans skull med hennes mors fantastiska kille. Ganska nyligen sa jag till lillan att det nog är dags att kalla honom pappa också.
Vad finns det för fördelar/nackdelar med just detta sätt?
Johnny: Nackdelen är att man saknar sitt barn när det inte är hos en. Fördelen, se ovan. Man hinner med så otroligt mycket och är lycklig vilket också gör en till en bättre förälder.
Fredrick: Ja, nackdelen är saknaden. Det är tomt varannan vecka även om vi aldrig haft det på något annat vis. Fördelarna är många. Den största är att vi har fått denna fantastiska tjej i våra liv. En annan är att vi är så många som alltid kan finnas där för henne. Vi löser också saker gemensamt när det kommer till resor med jobb, sjukdagar och annat. Ibland undrar jag hur de som inte har starka, nära relationer kring barnet får ihop livet.
Hur fungerar Sveriges lagstiftning för er typ av familjebildning?
Johnny: Det finns helt klart utmaningar…
Fredrick: Det värsta är ju för Johnny och mammans kille. Johnny hade inga föräldradagar där han fick vara med Ida-Li. Nu saknar hon också ett formellt skydd och rätt till mammans kille och Johnny om vi skulle gå ur tiden, separera eller något annat obehagligt.
Man ska komma ihåg att det är lika delar lillans rätt att kunna upprätthålla sina nära relationer liksom för de som är föräldrar, även om de inte är biologiska föräldrar, att kunna behålla relationen till barnet.
Ni är ju fyra vuxna och ett barn. Blir det någonsin rörigt med så många kockar?
Johnny: Det upplever jag inte. Vi är rätt strukturerade i vårt sätt att leva så vi har scheman för det mesta och vår dotter tillbringar varannan vecka hos respektive hushåll. Snarare löser vi vissa röriga situationer genom att vi kan vara på plats om något händer eller om schemat inte riktigt håller.
Fredrick: Vi har en del olika regler mellan de två hushållen. Ida-Li vet exakt vad som gäller vart. Vi blandar oss heller inte i ordningen i det andra hushållet. Ida-li är en supertjej och mår bra. Hon är enormt trygg i sina relationer och i världen. Hon tar världen med en sådan självklarhet att jag tror vi har gjort en hel del rätt, så här långt.
Har ni några förhållningsregler?
Fredrick: Inte mellan hushållen men det är klart vi har regler hemma. Vi är noga med tider och mat. Att vi äter gemensamt när alla är hemma. Personligen accepterar jag ingen form av gnäll. Ungar kan prata och då finns ingen anledning att gnälla fram sin vilja.
Semestrar ni alla tillsammans?
Johnny: Vi tillbringar högtider ihop som till exempel jul och påsk. Sedan reser vi ihop ibland, och ibland på egen hand. Vi trivs väldigt bra ihop.
Vad kan ni ge för tips till de som funderar på att bilda familj på samma sätt som ni?
Johnny: Fundera noga igenom vad som är viktigt för just dig och hur du vill bygga upp din vardag. Skapa förutsättningar för att kunna vara en bra förälder och samtidigt leva livet till fullo. Lättare sagt än gjort men försöka ska man!
Fredrick: Det viktiga är att man ska känna sig säker i relationen till de andra vuxna. Den relationen kommer att vara livet ut. För förhoppningsvis går vi ur tiden före våra barn.
