Samtal på Fars dag

Under min dagliga enkla espresso- utflykt tar jag denna dag del av följande diskussion. En välklädd pappa (tror jag) i 35-40 års ålder som samtalade med sin 5-6åriga dotter (tror jag).

– Han som går där, han har tjej- kläder, viskar dottern och pekar mot en transvestit på andra sidan gatan.
– Ja det har han, instämmer pappan och fortsätter läsa sin morgontidning.
– Varför har han det? frågar dottern.
– Han tycker nog att de är fina, kanske vill han vara en tjej egentligen, svarar pappan med ett lugn.
– Eller så ska han på maskerad! förslår dottern.
– Nej det tror jag inte, han brukar ha tjejkläder på sig. Det är helt okej, man får ha på sig vilka kläder man vill, svarar pappan.

Medan pappan forsätter att läsa sin tidning sjunker dottern för en stund ner i sina egna tankar. En knapp minut går innan hon åter igen tar till orda.

– Det är modigare att ha tjej- kläder när man är kille än kill- kläder när man är tjej, förklarar dottern.
– Varför då? frågar pappan.
– Jo alltså, fortsätter dottern. Johan och Emma. Om Johan har på sig tjej- kläder är han modigare än om Emma har på sig kill- kläder.
– Hur kommer det sig? frågar pappan med sin trygga röst.

Pappan låter tidningen vila i knät medan dottern tar sig tid att fundera.

– Jo alltså, jag har ju på mig byxor som killar också har. Det har Emma också, förklarar dottern.
– Ja det ligger nog något i det, instämmer pappan. Det är nog vanligare att tjejer har kill- kläder än tvärt om. Men vet du, det finns nog inte kill- och tjej- kläder egentligen.
– Varför då, frågar dottern.
– Det är bara något som vi hittat på. Du vet, det finns något som heter kilt. Den ser ut som en kjol men är till för killar, förklarar pappan.
– Ja, svarar dottern.

De båda fortsätter med vad de gjorde innan samtalet tog vid. Pappan läser sin tidning medan dottern pillar på det bandage som sitter lindat kring hennes högra hand. Båda uttrycker ett lugn. Ingen av dem gör uttryck för att något känsligt överhuvudtaget har diskuterats. Själv sitter jag, likt den tjuvlyssnare jag är, och imponeras. På plats bestämmer jag mig för att om jag någonsin blir pappa så ska jag minsann också kunna diskutera lika vant med mitt barn.