”Tjejer stöter på mig mer och mer” – Proffsboxaren Mikaela Lauren har Pride i vardagen

Mikaela Lauren är simmaren som blev boxare. Efter två år som proffsboxare tog hon hem sin första VM-titel och har idag gått 31 proffsmatcher och segrat i 27 av dessa. Hon har tagit hem hela fem världsmästartitlar och är idag rankad 1:a i världen i Light Middleweight klassen.

Den 30 september går hon en ny VM-match i Solnahallen och inför den studerar hon sin konkurrents gamla match- och träningsklipp.
– Man kollar svagheter, ska man kontra vid attack, är det en offensiv eller defensiv boxare, och så.

Mikaela Lauren har fått en stämpel som den coola och kaxiga atleten som gärna piskar upp en hård jargong mot sina motståndare innan matcherna. En roll som hon ändå är rätt nöjd med.
– De som känner mig vet att jag är rätt ödmjuk egentligen. Men man vill inte vara nära polare med den man ska fightas med. Det är hon eller jag som ska ner i backen. Och det får upp intresset, ingen vill se två bästa polare gå en match.
– Jag har ofta spätt på lite för att få uppmärksamhet, och det har ju funkat. På grund av mig har damboxning fått rubriker, och jag har heller folk som hatar en än att ingen vet vem man är. Nu börjar jag däremot tona ner lite, nu vet de flesta vem jag är (skrattar).

I snitt tränar Mikaela tolv pass i veckan, men har ledigt på söndagar. Då försöker hon att låta bli att tänka på idrott.
– Man behöver ladda batterierna, både fysiskt och psykiskt. Så jag njuter av livet, träffar vänner och gör andra saker som får mig att må bra. Jag tycker det finns för många idrottsnördar som bara dricker rawjuicer och äter ris och kyckling. Jag tycker det är jätteviktigt att kunna njuta av en god bit kött och bearnaisesås och ta ett glas vin. Njuter du av livet kommer du kunna prestera som bäst. Det gäller att hitta en bra balans, för man lever bara en gång och sporten kan inte ta över.

Du var tidigare framgångsrik simmare, saknar du bassängen?
– Ja, men jag har tappat känslan. Boxning och simning är två totalt skilda sporter och även om jag kan vara i grym form för boxning så är det totalfel för simningen. Så numer ser man bara mig i bassängen utomhus sommartid, då njuter jag av simningen.

Hur mycket Pride har du i din vardag?
– Två av mina bästa killkompisar är gay, så dom umgås jag med hela tiden. Och den finaste presenten jag fått är det här smycket (Mikaela visar upp ett halssmycke bestående av två silvriga boxningshandskar) av Efva Attling. Hon har gjort det här själv. Henne träffar jag ofta, eftersom jag är hennes PT i boxning. Hon älskar boxning och är en av mina största förebilder. Hon är ascool.

Hur var det när du var yngre och hörde att någon som var gay?
– Jag har aldrig någonsin reagerat över det. Alla måste ju får följa sitt hjärta, man kan inte hjälpa vem man blir kär i. I simningen var det ändå en del som var gay, så jag är uppvuxen med det. En av mina bästa killkompisar gick ut väldigt tidigt med att han var gay, och det var verkligen ingen grej alls. Det är roligare att umgås med gaykillar för dem kan man vara mer öppen med.

Stöter tjejer på dig när du är ute?
– Mer och mer (skrattar). Det händer ganska ofta. Många kommer fram och frågar om jag är gay eller bi, frågar rakt på sak om vi kan gå hem. ”Nej, jag har pojkvän” svarar jag. ”Jamen, han kan få vara med också” svarar dom då (skrattar). Det är ganska vanligt att folk skriver på Facebook att de önskar att jag vore gay, och att jag ska höra av mig om jag blir det i framtiden.
– Förut var jag tillsammans med en kille som var min tränare och han ville inte att jag skulle gå ut med att vi var tillsammans, så under sju års tid gick jag inte ut med att jag hade en pojkvän. Och när man höll på med boxning, som är en ganska maskulin sport, och var kaxig och grov i munnen, och inte hade en synlig pojvän, trodde många att jag var gay.

Har du alltid varit säker på att du är straight?
– Ja. Men jag kan tycka att tjejer kan vara både sexiga och snygga, och har inga problem med att ge komplimanger. Tjejer är snyggare nakna, och har vackrare kroppar. Men jag har aldrig tvivlat på min egen sexualitet.

Har du varit på Pride?
– Faktiskt aldrig. Det har inte blivit så, jag har ofta varit bortrest eller haft andra åtaganden. Men i år har jag lovat mina killkompisar att gå!