Jag möter upp Elisabeth utanför hennes nya arbetsplats, TV4-huset. Inte alls lika pampigt som Slottet så klart, men solen skiner och vi sätter oss på uteserveringen på en restaurang ett stenkast därifrån. Hon är stiligt klädd i ljusa byxor, vit kortärmad tröja och en ljus tunn jacka.
– Va skönt att komma bort lite, säger hon. Det blir lätt lite stimmigt i matsalen på jobbet. Och här får vi ju njuta av solen. Där är ett bord, ska vi ta det?
Vi slår oss ner, beställer dagens rätt och börjar direkt prata om hennes ”nya” jobb på TV4 där hon ska vara rådgivare och expert inför det stundande bröllopet mellan Victoria och Daniel. Efter mer än 30 år vid hovet har hon självklart ovärderlig kunskap och insikt i kungahuset. Elisabeth anställdes av hovet tre månader efter att Kungen och Drottningen gifte sig 1976. Då rådde samma ”hype” kring kungahuset som det gör idag.
Ja, det råder ju bröllopsyra i hela Sverige, hur känns det?
– Det är självklart jättekul, det är så mycket omkring också, det är inte bara media som engagerar sig. Hela Stockholm bjuder till fest. Man ser en chans att visa upp sig. Nu hoppas vi bara på; A. Bra väder och B. Att arrangemangen runt om i stan håller den kvalitet som man eftersträvar.
Hur kommer TV4 bevaka bröllopet?
– Vi hårdsatsar de två veckorna före bröllopet. Det blir både morgon och kvällsprogram. På morgonen har vi en ”slot” i Nyhetsmorgon varje dag där vi ska bjuda på dagsaktuellt kungligt material. Jag tycker mycket av bevakningen av Kungahuset har varit så ytlig genom åren, ingen har riktigt orkat sätta sig in i kungahusets historia eller varför vi har ett kungahus. Det hoppas jag att vi ska lyckas med i TV4:s bröllopsbevakning. Min roll är att vara rådgivare och även hoppa in som kommentator i studion. Men själva bröllopet får jag gå på.
Du är bjuden på bröllopet?
– Ja.
Vet du vad du ska ha på dig?
– Ja.
Elisabeth ler nöjt och hemlighetsfullt. Vad hon ska ha på sig får bli en överrakning. Hon berättar inget.
När kom inbjudan?
– Efter påsk i mitten av april, det glädjer jag mig väldigt åt. Det är många som ska bjudas och jag gick inte händelserna i förväg. Men när jag fick inbjudan blev jag väldigt glad. Jag har ju följt kronprinsessan Victoria sedan hon var nyfödd. Första gången jag såg henne på riktigt var i samband med hennes dop. Drottningen gick i östra valvet i pelargången på Slottet med Victoria på axeln, det var sol ute och det blir så vackert ljus då i pelargången. Jag gick bakom henne och såg världens största bruna ögon som tittade enormt efterforskande på mig. Den bilden har jag fortfarande på min näthinna, och de bruna ögonen finns kvar än och de är lika stora och utforskande nu.
Har du fortfarande kontakt med kungahuset?
– Ja, det har jag.
När pratade du senaste med någon i kungafamiljen?
– Det var ett par veckor sedan, det blir mest mail och sms. Alla har mycket att göra nu, man vill inte störa i onödan.
Känner du att du slutade för tidigt på hovet?
– Jag vet inte… Nej jag ångrar inget, man ska sluta när saker och ting går bra. Jag kände ändå att jag gjort det jag kunde göra och när jag fick erbjudandet från Qatar så kände jag att det var så unikt. Något liknade skulle aldrig komma i min väg. Jag tror på ödet, nu eller aldrig.
I Qatar anställdes Elisabeth som rådgivare när det gäller internationella kontakter, statsbesök och annat, vid emiren Hamad bin Khalifa Al Thanis hov. Elisabeth stannade i ett år.
Tyckte inte Kungen det var trist när du slutade på hovet?
– Kungen blev nog förvånad när jag berättade om erbjudandet i Qatar.
Men han blev inte sur på dig?
– Nej inte vad jag har märkt.
Är du Victorias mentor nu?
– Kronprinsessan har väl egentligen behov av en mentor nu när hon har Daniel vid sin sida, så den frågan får du ställa till henne. Men jag finns som bollplank vid behov.
Du måste ju veta mycket om kungahuset som du inte kan använda i jobbet, hamnar du inte i en jobbig situation ibland?
– Nej, man har ju alltid insikter och inblickar, men det innebär inte att man tutar ut allt man vet. Däremot ska man inte ljuga. Det är en balansgång, men den balansgången har jag alltid varit utsatt för.
Blev du nära vän med kungafamiljen under dina år på hovet?
– Nja, jag känner att det finns en tydlig gräns, jag var ju anställd. Det var grunden för mina kontakter med familjen. Visst kom jag dem nära i och med det jobb jag hade, men att räkna sig som vän kan kännas pretentiöst från min sida.
Men du har inte bjudit hem dem en lördagskväll på Melodifestivalen och beställt pizza?
– Haha, nej, men däremot har jag ätit middag med dem även utanför jobbet. Och på sommaren när jag varit där på jobb har jag ibland stannat kvar. Då har jag tagits om hand på samma sätt som deras gäster, men jag gick inte därifrån och kände ”nu är jag vän med kungafamiljen”.
Vad var ditt första intryck av Daniel?
– Första gången jag träffade honom var på Solliden i samband med kronprinsessans födelsedag. Och mitt intryck av Daniel var att han var som Victoria, väldigt öppen, intresserad, artig. Han fann sig väl tillrätta utan att vara påträngande och utan att vara hämmad. Han tog plats på rätt sätt.
Tänkte du då ”det här kan bli vår näste prins”?
– Jag förstod att det var allvar, kronprinsessan hade känt honom i ett år då.
Hur gick diskussionerna på Slottet när Victoria presenterade Daniel som sin pojkvän?
– ”Vänta och se”, tror jag de tänkte. Ge honom chansen att förstå vad det var han skulle ge sig in på. Jag har alltid upplevt Daniel som väldigt mån om kronprinsessans välbefinnande, dessutom har han respekt för ämbetet och håller låg profil. Det tror jag har varit bra.
Vad hade hänt om Victoria blivit kär i en kvinna, och ville gifta sig med henne?
– Oj, det vet jag inte. (Elisabeth tänker) Vad jag funderar på är om det står något i grundlagen som skulle förhindra det. Men det står bara att regeringen måste säga ja efter hemställan från kungen till kommande äktenskap. Det skulle bli en regeringsfråga helt enkelt.
Kungahuset har ju tagit ställning i många frågor om mänskliga rättigheter och även tagit ett tydligt ställningstagande i fråga om utanförskap, men de har aldrig uttalat sig i HBT-frågor. Och de har tackat nej till att inviga EuroPride, dela ut pris på Gaygalan och till intervju i QX. Är detta en känslig fråga för dem?
– Jag är inte talesman för Kungahuset men jag minns de gånger HBT-relaterade inbjudningar kom under den tid jag satt med vid planeringsmöten. Då det tackades nej var det av tidsskäl, andra engagemang låg redan i vägen helt enkelt. Jag har inte upplevt det som att det skulle vara något problematiskt eller känsligt område.
Carl-Philip sa en gång att det märkligaste rykte han hört om sig själv var att han skulle vara gay. Har dessa rykten påverkat honom?
– Kan han kanske ha syftat på att han hade flickvän sedan länge, då var det ett märkligt rykte. Men jag kan inte svara på om han har påverkats av det, det är inget vi pratat om. Varför tror du förresten att han så populär bland gaykillar?
Han är väldigt stilig och så vill man nog så gärna att han ska vara gay, och så sa han en gång att ”mamma är kvinnan jag beundrar mest”. Det behövs inte mer för att få fart på ryktena. Men det är nog mer önsketänkande än rykten.

Vi beställer varsin kaffe, ”jag funderar på att ta en kardemummakaka, vill du dela med dig” undrar Elisabeth. ”Det här är min last, jag har en sweet tooth.
Det märks inte. Hur håller du dig i form?
– Jag går ut med hunden, jag har delad vårdnad, kan man säga, om vår tax. Annars är jag just nu dålig på att röra på mig. Tycker inte att jag hinner.
Vad gör du på fritiden?
– Jag tar hand om hunden, jag läser mycket, men tyvärr alldeles för sakta. Jag lyssnar mycket på radio och så gillar jag att laga mat. Det blev litet tomt och tyst i huset när min yngsta dotter flyttade ut i höstas så jag funderar på om jag ska skaffa en mindre bostad. Det går åt mycket tid åt att ta hand om ett hus.

I höst väntar ytterligare en stor fest…
– Haha, nej det blir ingen stor fest.
(Elisabeth fyller 60 år den 15 september.)
Så det blir större den 19 juni…
– Absolut haha. Jag har inte haft tid att tänka för egen del. Det får vänta till efter den 19 juni.
Du har ju en del homosar i din vänskapskrets, har homosexualitet aldrig varit något märkvärdigt för dig?
– Nej, jag har aldrig tänkt så. Det är ju människor det handlar om.
Har du varit på gayställe någon gång?
– Nej, eller jo, jag var ibland och åt lunch på Chokladkoppen i Gamla stan med arbetskamrater. Där finns världens största kanelbullar.
Om jag säger ”Hey Baberiba”, blir du arg då?
– Nej då skrattar jag. Det var mycket som var kul i serien, andra saker var inte så bra.
Tyckte du imitationen av dig var kul?
– Ja ganska, förutom när Rickard Sjöberg söp mig under bordet. Där kände jag inte igen mig själv om man säger så.
Du sa att du lever ensam, dejtar du?
– Jag har inget fast sällskap men många vänner.
Du kanske träffar någon trevlig singelman vid middagsbordet den 19 juni?
– Haha, ja, det vore ju något.