I år har inget blivit som vanligt. För oss som är äldre är det direkt livsfarligt att träffa andra. Att träffa andra är samtidigt livsviktigt för oss.
Att Stockholm Pride i år genomförs digitalt, på grund av coronapandemin, kan vara både positivt och negativt för oss äldre hbtqi-personer. För de som förstår sig på teknik och har tillgång till bra uppkoppling kanske de digitala seminarierna och mötesplatserna blir mer tillgängliga än de har varit innan, då man inte behöver ta sig till en specifik plats för att delta. För oss som bor på mindre orter som inte har något Pridefirande blir tillgängligheten till seminarier och mötesplatser högre. Men för alla oss som inte förstår oss på exempelvis Zoom eller inte hör så bra vad som sägs i hörlurarna blir det kanske extra ensamt i år.
RFSL:s seniornätverk syftar till att skapa mötesplatser för äldre hbtqi-personer och att sätta seniorers frågor på agendan. Vi genomförde en enkät i slutet på förra året. Vi fick svar från 582 äldre hbtqi-personer. Av de som svarade var cirka 8 procent transpersoner. De flesta som svarade var män, vilket tyvärr återspeglar att det är svårare att nå kvinnor och att äldre män idag känner sig mer inkluderade i hbtqi-rörelsen än äldre kvinnor. Enkätsvaren visade att de flesta har det ganska bra. Många blir mer ensamma när de blir äldre, men det skiljer sig inte jättemycket mellan hbtqi-personer och andra äldre. Cirka 20 procent anger dock att de sällan eller aldrig är öppna med att de är hbtqi-personer för andra.
Det finns en stor vilja att träffa andra hbtqi-personer bland de svarande. 65 procent anser att deras liv skulle bli bättre om de fick umgås med andra hbqti-personer i högre utsträckning. 61 procent skulle gärna flytta till ett boende med hbtqi-profil nu eller i framtiden. Det är tydligt att det finns ett behov av att träffas och att få uppleva sig själv som norm. Vi behöver fler mötesplatser för äldre hbtqi-personer i Sverige och fler boenden med hbtqi-profil samt gärna även fler platser och sammanhang där äldre och yngre kan träffas i gemenskap.
Vi får inte glömma vår historia och hur hbtqi-rörelsen skapades och växte fram. Många andra länder har LGBT History Month som ett komplement till Pride, där hbtqi-personers historia lyfts fram och berättelser från oss som var med och skapade rörelsen får höras och stå i centrum. I Sverige finns inte detta. Vi saknar ett forum inom hbtqi-rörelsen där våra erfarenheter tas till vara. För oss som kanske inte orkar gå en hel Prideparad eller festa i glitter hela natten är det svårt att hitta platsen där vi får synas och glittra vi med. 30 procent av de som svarade på seniornätverkets enkät anser att deras erfarenheter inte speglas på ett bra sätt i media, konst, film och litteratur. Vi behöver bli bättre på att lyfta fram vår historia, skapa förebilder och låta många olika berättelser, också de om oss äldre hbtqi-personer, få synas och ta plats. Låt oss börja nu!
