Transfrågor alltid på vår agenda

Öppna moderater är ett HBT-nätverk inom moderaterna och vi arbetar aktivt för att vara steget före partiet i HBT-frågor. Vi har under alla år haft material om transfrågor när vi varit representerade på stämmor och konferenser med Moderaterna och vi har ordnat seminarier om transfrågor och gått ut med breda inbjudningar i partiet. Vi har även svarat på remisser.

Tydliga förslag på åtgärder och reformer fanns med i vår artikel om transfrågor. Vi vill gärna förtydliga och upprepa dessa på nytt. För tydlighetens skull vill vi också påpeka att begreppet transfrågor av många uppfattas som något enkelt och entydigt och som bara rör personer som tidvis eller ständigt, delvis eller fullständigt lever i eller vill leva och porträttera motsatt det kön individen själv fötts till. Detta är nu inte särskilt enkelt. Transfrågor är bredare och mer mångfasetterat än så. Vi har därför valt att koncentrera oss kring de frågor som rör transsexuella och deras rätt till vård och behandling för att kunna leva med den könsidentitet man inte ansett sig ha fått genom födseln.

Vi har för det första koncentrerat oss kring den nuvarande namnlagen, som när det gäller förnamn ställer till förtret för såväl transvestiter som transsexuella; de senare innan den nya könsfastställelsen getts. Vi anser lagen i dag vara förmyndande och frihetsberövande. En uppluckring är dock på väg. Efter en dom i Regeringsrätten kan Skatteverket numera medge namn som ur könssynpunkt kan anses motstridiga under förutsättning att personen behåller minst ett av sina tidigare namn. Detta har medfört att namnlagens §34 till viss del förlorat sin verkan. Vi har dock påtalat att namnlagen bör göras mindre stelbent och att bestämmelsen om namn som kan leda till obehag eller i övrigt anses olämpliga bör strykas ur lagtexten. Däremot kan vi tycka att frekvensen namnbyten bör hållas tillbaka eftersom det önskade namnet är avsett att bäras under överskådlig tid.

När det gäller lagen om ”Fastställande av könstillhörighet i vissa fall” och kravet på att vara ogift, svensk medborgare och 18 år finns en del övrigt att önska. Känslan att tillhöra ”fel” kön dyker hos flertalet transsexuella upp redan före 10-årsåldern. Hur och med vilken styrka varierar. Önskan om att få sin könstillhörighet tillrättalagd kan inte avgöras av lagstiftning utan bör vara en fråga för den medicinska sakkunskapen. Åldersgränsen 18 år bör därför avskaffas och lagtexten i stället tydligt klargöra att processen om ändrad könsfastställelse kan påbörjas efter bedömning av sakkunnig läkare och i förekommande fall i samråd med föräldrar, och med ett medgivande av den omyndige själv. Dock anser vi att den fullständiga korrigeringen ska avslutas efter det att transpersonen fyllt 18 år. Vi tar helt avstånd från det nu nya och framlagda lagförslaget när det gäller kastreringskravet. Var och en måste själv kunna få avgöra hur den kroppsliga könsidentiteten ska matcha den själsliga identiteten.

För en transsexuell person är inte alltid den kirurgiska korrigeringen men väl den hormonella av avgörande betydelse. För en ung person med en önskan om en framtid med en partner och ett familjeliv kan dock den kroppsliga justeringen vara av avgörande betydelse. Därför menar vi att det under utredningens gång det är den sökande själv som avgör hur och i vilken utsträckning den kirurgiska och medicinska behandlingen ska utföras.

Vi vill ha moderata lösningar på problem som rör transpersoner och vill inte sitta fast i dagens reglerade politik, som försvårar människors tillvaro och önskemål. Vi vill öppna för att utredning och behandling ska kunna ske snabbare och på det sjukhus transpersonen själv önskar. Transsexuella som själva bekostar sin behandling utomlands måste också lättare kunna erbjudas en ny könsfastställelse och nytt personnummer när de väl kommer tillbaka till Sverige.

Tidigare inlägg i debatten: