Detta innebär att hela svenska kyrkans vigselceremoni kommer göras om så att även vid heterosexuella ceremonier kommer strofer som ”till man och kvinna” bytas ut mot ”till din avbild”.
Det är därför med viss bestörtning som man läser att RFSL:s ordförande Sören Juvas och andra delar av gayvärlden anser att detta inte var tillräckligt. Man välkomnar beslutet, men anser att ”det är tråkigt att kyrkan inte tog steget fullt ut och tvingar präster att viga homosexuella”.
Personligen anser jag att detta var att ta steget fullt ut. Homosexuella får numera vigas i kyrkan. Punkt.
Att tvinga präster att handla mot sin övertygelse är inte ett önskvärt scenario. Istället anser jag att det nu är vår tur att visa tolerans för enskilda individers trosuppfattningar. Självklart är det tråkigt att vissa präster lever i en medeltida världsuppfattning. Men jag anser att de som individer måste ha full rätt att agera på sin övertygelse och tro; att kräva motsatsen är trångsynt och intolerant.
Att kyrkan som institution har övergivit sin institutionella diskriminering är en stor seger för gayvärlden och kan inte ses som något annat än ett naturligt steg för en kyrka som vill stå på människors och kärlekens sida.
Men detta måste ses i kontrast till individers rätt att ha en egen övertygelse. Om argumentet hittills har varit att kyrkans agerande inte bara påverkat dem själva utan även oss som söker sig till den, måste gayvärlden nu ta en funderare över var gränsen för vårt inflytande över enskilda troende går.
Juvas huvudargument är att vigselrätten är en form av ämbetsutövning och som myndighet bör kyrkan behandla alla lika. Men det här är inte en diskussion som kan lösas genom att Svenska kyrkan (och andra religiösa samfund) helt enkelt fråntas vigselrätten. Även om så skulle ske, vilket kanske vore bra, kommer homosexuella par vilja gifta sig i kyrkan eftersom vi kan anta att de som gör det också vill ha någon form av andlig välsignelse. Om man ändå inte är troende kan och bör man gifta sig borgerligt. Jag vill inte gifta mig inför en präst som skrivit brasklapp ”till detta är jag nödd och tvungen”. Skulle en präst göra klart att hon eller han har problem med homovigslar får jag väl lyfta på hatten och hitta en annan präst. Som tur är har Svenska kyrkan tagit hand om också det, då är församlingen nämligen skyldig att erbjuda en annan vigselförrättare.
Det finns anledning för somliga att ta en funderare över var gränsen för er övertygelse ska gå och jag hoppas att svaret blir någonstans innan att tvinga andra att handla emot sin tro.
Jag tror att det här grundar sig i en naiv önskan att alltid få bekräftelse av alla. Men gayvärlden borde vara starkare än så vid det här laget, det har bland andra RFSL sett till. Vi behöver inte stå utmed gator och torg med mössan i hand. Om en enskild präst inte bekräftar vår läggning är det väl dennes patetiska ensak.
Låt honom gå i frid och tjäna sin trångsynta Herre med glädje.
På Qruiser: SwingWhenYouAreWinning
Uppdaterad 2016-11-15
