Vid Malmö Högskolas påbyggnadskurs i sexologi för socionomer, sjuksköterskor och andra yrkesgrupper inom vård och sociala frågor är nästan alla sökande kvinnor. En av lärarna på kursen är socionomen Niklas Eriksson, doktorand vid Hälsa och samhälle. Och han är bekymrad.
– Är det en kille per kurs så är jag glad. Kommer det två så blir jag överraskad över att det är så många.
Niklas är bög och understryker hur viktiga flators, bögars och transpersoners erfarenheter är inom yrken där man arbetar med sexuell hälsa och sexualitet. Men eftersom så få killar jobbar med detta måste han som homosexuell man ofta fokusera på heterosexuella killars situation i undervisningen, berättar han.
– Ibland är det bara jag som pratar för heteromännen. Det kan gälla problem i vårdnadstvister och att män har svårare att hävda sin rätt om hela socialtjänsten bara består av kvinnor. Det är inte så att kvinnor är elaka, men män kan faktiskt hamna i underläge i frågor om sexualitet generellt och föräldraskap i synnerhet. Varken kvinnor eller män tänker på att män faktiskt ibland är i ett normativt underläge.
Niklas Eriksson säger att det han som homosexuell kan tillföra i sexologisk undervisning är bland annat ett perspektiv från sidan som får heterosexuella att tänka till. Men samtidigt behövs även heteromän med sexologiska kunskaper inom socialtjänst, som skolkuratorer och i andra människovårdande yrken.
– Varför söker sig inte killar – oberoende av sexuell läggning – till påbyggnadsutbildningen inom sexologi? Finns det ett motstånd från kvinnlig personal mot att släppa in män?
– Nej. Man saknar männen! Jag vet kvinnliga kuratorer som med ljus och lykta letar efter män till ungdomsmottagningar och skolor.
– Vad behöver göras för att få fler män att utbilda sig inom sexologi?
– Kanske att få dem att förstå hur de med bara en liten påbyggnadskurs faktiskt blir mer konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden! Och att de är efterlängtade. Kommuner och landsting satsar mycket på sexuell hälsa.
Jack Lukkerz arbetar som sexolog vid Rfsu i Malmö och har läst sexologi i både Göteborg och Malmö. Han bekräftar Niklas Erikssons bild av att det är få män på kurserna inom universitet och högskola.
– Ja, det är illa oavsett var man pluggar. I Göteborg var vi tio män av 120-130 studenter första terminen. En var gay förutom jag. På slutet var det fem män av 35 stycken.
– Ni som pluggat sexologi, vad tillför ni till era yrkesområden?
– Det finns många stereotypa föreställningar om manligt och kvinnligt inom människovårdande yrken, som att kvinnor är mer relationsbundna och män mer driftsstyrda. Den bilden kan vi män nyansera på utbildningen samtidigt som vi också kan erkänna att vi är kåta, att vi har en sexualitet, att vi kan ha knullkompisar. Kvinnor har ofta svårare att stå för ett direkt sexuellt perspektiv. Och det blir roliga diskussioner. Sen kan heterosexuella kvinnor ha lättare att prata med en gaykille om sexualitet.
– Men kan inte alla vara lika bra sexrådgivare oberoende av kön och könsidentitet?
– Det är klart att man kan. Jag har aldrig förstått det här med manliga förebilder i bemärkelsen tuff och kaxig. Man ska ha så bred mångfald som möjligt när det gäller sexuell läggning, hivstatus, könsidentitet… och man måste behandla alla lika oberoende av sexualitet. Olika människor med olika bakgrund underlättar det!
– Varför ska man läsa sexologi vid Malmö Högskola då?
– Det är forskningsinriktat och med bra samlad kompetens. Framtiden inom sexologi finns här!
Uppdaterad 2016-11-16
