– Grattis, beskriv hur du känner dig nu?
– Glad, jag kunde knappt sitta still när jag fick beskedet. Det känns jättekul. Och nu finns det dessutom tre Kammarrättsdomar i Sverige som säger samma sak. Det roliga är att samma Kammarrätt som sa nej i en dom från 2001 nu har sagt ja till att jag får heta Tina.
– Hur länge har du kämpat för det här?
– Jag började i augusti förra året, så det har varit en lång resa. Jag fick nej från både Skatteverket och från länsrätten.
– Vad var deras motivering?
– Att män inte ska heta kvinnonamn. Men när domen från Kammarrätten kom framgick att det inte står någonstans i lagtexten att man kan förbjuda en man att ha kvinnonamn och viceversa. I min dom står det också att namnet är av yttersta betydelse för min personlighet.
– Vad betyder din seger för andra transpersoner?
– Jag vet att det betyder mycket. De känner sig ofta väldigt kränkta. För många transpersoner är namnfrågan lika viktig som äktenskapsfrågan är för homosexuella. Det här är en viktig delseger för alla transpersoner i Sverige.
Om Tina-Håkan
53 år gammal.
Gift och har fyra barn.
Driver eget företag som säljer damkläder till långa kvinnor.
Håller föreläsningar på skolor och på företag och inspirerar människor till att våga vara sig själva.
Från Tina-Håkans hemsida
”Som transvestit representerar jag en ofta osynlig grupp människor, osynlig eftersom detta faktum inte syns när jag är klädd som Håkan, men det är inte det att jag ibland använder damkläder som är kontroversiellt, nej det som är kontroversiellt är det faktum att jag bryter mot normen för hur en man får se ut! Det finns ju inget kontroversiellt med damkläder i sig, eller hur!”
Uppdaterad 2016-11-15
