Handlingen baseras på boken Egalias döttrar. I boken är det kvinnorna som på morgonen läser tidningen och pussar männen adjö innan de drar till jobbet. Männen har hand om hushållet och barnen. Huvudperson i boken är Petronius, vars högsta dröm är att bli sjökvinna och att få bli omhändertagen av en kvinna. Han eftersträvar ett jämställt samhälle och startar en mansrörelse.
I pjäsen Egalia utspelar sig handlingen i en fiktiv värld där det inte finns några karaktärer, utan man är antingen bara man eller kvinna.
– Vi vill skildra ett strukturellt problem och vi vill inte gå in på individnivå, säger regissören Maja Björkquist.
Genom språket lyfts de könsstrukturer som finns fram. Istället för människor heter människorna kvinniskor.
Hur gestaltas ni män och kvinnor?
– Kvinnorna och männen är ganska lika och enda skillnaden är att männen klär på sig sin manlighet och kvinnorna bara är.
Tycker du att samhället ser ut så i dag, fast omvänt?
– Ja, som kvinna blir man kritiserad för att man inte faller in i kvinnonormen. Man kan få höra att man som kvinna tar alldeles för mycket plats, eller att man är äcklig om man inte rakar benen eller armhålorna.
Vilka problem tar ni upp i Egalia?
– Vi försöker lyfta fram att kvinnan i dag lever i en värld där hon inte får göra det hon vill, där hon har höga förväntningar på sig och där hon inte känner att hon räcker till. Där hon inte blir lyssnad på och tas på allvar. Fast i den här pjäsen är det ju mannen som inte tas på allvar.
Är världen perfekt när kvinnan styr?
– Nej, verkligen inte. Det är samma makthierarkier och patriarkatet är omvänt. Så en perfekt värld är det knappast.
Föreställningen visas också under Pride.
Uppdaterad 2016-11-15
