Annons
Annons

Retropop

Vad gör du nu för tiden? Jobbar du med musik?
– Just nu håller jag på att skriva låtar tillsammans med olika människor. Bland annat med Sussie (Päivärinta), som skrivit en jättebra låt. Vi började skriva lite smått förra året och skickade in låtar till Melodifestivalen men dom kom inte med…

Hur låter Ankie Bagger 2007?
– Man känner igen mig tycker jag. Jag flirtar lite med 80-talet eftersom jag gillar musiken jag gjorde då. Men det är ändå ”Up-to-date” och fräscht.

Blir du ofta igenkänd?
– Ja, det händer då och då. Dom flesta som kommer fram säger att dom gillade mig när dom var små. Och det har ju gått ett par år sedan jag syntes i större sammanhang (skrattar).

Finns det någon av dina låtar du gillar mer än de andra? Nån du är trött på?
– Nej, jag gjorde ju en lång paus med musiken och nu har jag fått tillbaka gnistan. Oftast vill folk höra ”Where were you..” och ”People say its in the air”, och jag gillar båda.

Hur kommer det sig att ”People say its in the air” blev debutsingel?
– Ola Håkansson och gänget hade ju gjort den till Herreys fast på svenska (”Varje liten droppe regn”), men det blev ingen hit då. Så vi gjorde om den och spelade in den på engelska och så slog den. Jag hade faktiskt aldrig hört Herreys version…

Fast egentligen var det inte din debutsingel. För jag har sett att du släppte en singel redan 1985, ”Vågar du älska/I want you? Vad var det?
– Åh, det var Sussie Tapper som skrev den svenska texten till en Tina Turner-låt. Men det blev inte så bra. Vi gjorde om den för mycket…

Du körade bakom Tommy Nilssoni Melodifestivalen 1989, men du själv var aldrig med…Var det på tal att du skulle vara med i Melodifestivalen nån gång?
– Ja, jag fick faktiskt förfrågan om att sjunga ”Som om himlen brann” 1992, men tackade nej. Jag var så nojig för att misslyckas eftersom jag skulle släppa en platta senare under året. Det kanske inte var det smartaste beslutet, men ibland fattar man beslut som känns rätt för stunden…

Och så körade du bakom Lili & Susie och dom har du kontakt med idag?
– Ja, Susie och jag hörs ofta. Vi gick i samma klass från fyran och framåt. Vi och Lili startade faktiskt ett band ihop innan de slog igenom, och var ute och sjöng. Men sen kände deras brorsa en kille som behövde två körtjejer och då hoppade dom in och så blev de upptäckta av skivbolaget EMI. Så där splittrades vi kan man säga. Men under Lili & Susies första turné, innan de slog igenom, skadade Lili armen och blev sjukskriven och då hoppade jag in som ”Lili” (skrattar).

Vet du om att ”Where were you last night” ofta spelas på gayställen och att nästan alla kan sjunga med?
– Ja, jag har hört det (skrattar). Mina gayvänner, som är rätt många, brukar rapportera om det.

Märkte du av att du hade gayfans redan när du jobbade aktivt?
– Ja. Jag hade en väldigt blandad publik och många av fansen var homosexuella. Vissa kunde komma fram och prata rätt länge om sina liv. Och jag lyssnade…

Två album släppte du. Var det nåt mer på G?
– Nej, det kan man inte säga. Mitt andra album kom precis i en övergångsperiod då skivbloaget Sonet blev Stockholm Records och plattan hamnade lite i kläm. Sedan blev jag gravid och kände mig trött efter flera års turnérande. Så jag gjorde en massa annat, bland annat utbildade jag mig till personlig tränare och producerade ljudböcker. Sen startade jag en tidning med Gert Fylking som ges ut i vissa städer i landet. Där är jag fortfarande skribent och intervjuar kända människor.

Vad är du mest stolt över, karriärmässigt?
– Jag hade alltid drömt om att sjunga och dansa. Och trots att folk ofta sa att man borde satsa på en utbildning och fundera på ett ”riktigt jobb” så satsade jag på musiken. Det är jag stolt över….och att det faktiskt gick rätt bra.

Fanns det utlandsplaner för dig när du var som mest aktiv med musiken?
– Ja, plattan släpptes bland annat i Holland och Tyskland, där jag var och uppträdde lite. I Finland gick det jättebra och där hade jag många fans. Sen höll jag ju på precis innan det här så kallade ”svenskfenomenet” i Japan och missade hela det tåget. När jag höll på ville dom bara ha mina låtar på japanska, så två japanska systrar sjöng in ”Where were you last night”-plattan och släppte den där. Jag var rätt sur över att dom gjorde det, jag ville ju slå där…

Du stavar Ankie med ett e på slutet men folk verkar inte lära sig det…?
– Nej (skrattar). Och det känns stympat annars ju! Det är ju inte jag utan E:et på slutet.
–
Så, vad ska du sjunga på lördag?
– Det blir en hel del gamla godingar som ”Where were you last night”, ”People say its in the air” och ”I was made for loving you”. Men jag ska också testa en helt ny låt….


Club & Grill, Västerås, 1 december
ENTRÈ: 80 kr (mellan 21-22,00. därefter 100:-) Smedjegatan 7

Ankie Bagger-klubb på Qruiser

http://www.qruiser.com/clubs/club.php?id=95888

Källa: Club KAK på Qruiser

Publicerad: 2007-11-29 18:00:00