Debatt

Avrättningar i Iran. Hot om stening i Nigeria. Kravaller mot Riga Pride i Lettland. Polistrakasserier och rättslöshet från Nicaragua till Nepal.

Listan kan göras lång över de kränkningar som pågår i världens länder mot lesbiskas, bögars, bisexuellas och transpersoners allra mest grundläggande rättigheter. Även om vi har mycket att göra också på hemmaplan har Sverige gradvis blivit ett av de länder som är liberalast i synen på HBT-personers rättigheter. Därför har vi också ett extra stort ansvar att bry oss om läget i andra länder.

Vi lever inte i någon skyddad oas här i Sverige. Terrorn och förföljelsen mot HBT-personer i världens länder påverkar oss på många sätt – inte minst när det handlar om länder som Sverige har täta kontakter med. Det är självklart att Sverige också måste vara ett land som tar emot sexualpolitiska flyktingar och ger en fristad åt den som förföljs för sin kärlek eller könsidentitet.

I dag talar Sverige för tyst och för försiktigt om kränkningarna av HBT-personers rättigheter i internationella sammanhang. Det är till exempel sorgligt att Sveriges nuvarande regering inte har velat lyfta angreppen mot Riga Pride till EU-nivå, utan har valt att bara diskutera direkt med den lettländska regeringen.

För oss liberaler är försvaret av demokrati och mänskliga rättigheter en hörnsten i Sveriges utrikespolitik. Det gäller också försvaret av HBT-personers rättigheter. Vi är beredda att göra satsningar för att se till att Sverige håller en hög profil internationellt i försvaret av alla människors lika rättigheter.

Det handlar om att förstärka UD:s bevakning, att utbilda ambassadpersonal i HBT-frågor och att noga bevaka situationen för HBT-personer i de länder som Sverige ger bistånd till. Vi i folkpartiet har också föreslagit att Sverige ska ordna en regeringskonferens om HBT-personers mänskliga rättigheter. Det skulle i sin tur vara ett första steg mot en internationell konvention om HBT-frågor.

I dag är det svårt att få en samlad bild av utvecklingen för HBT-personer i olika länder. Det försvårar den internationella granskningen, vilket utnyttjas av förtryckarstaterna för att bagatellisera övergrepp som begås. Därför behövs ett tätare samarbete mellan demokratiska länder som Sverige och olika människorättsorganisationer som bevakar HBT-frågor.

Sverige borde också ta initiativ till ett HBT-index, en årlig sammanfattning av hur situationen för lesbiska, bögar, bisexuella och transpersoner har utvecklats i vart och ett av världens länder. Det finns redan liknande index, till exempel det ansedda institutet Freedom Houses årliga granskning av alla länders demokratiska mognad när det gäller medborgerliga friheter.

Sådana index betyder oerhört mycket för att väcka en internationell debatt kring om utvecklingen går åt rätt eller fel håll i enskilda länder. Arbetet med indexet gör också att det byggs upp ovärderliga kunskapsbanker. Sverige skulle säkert inte hamna i toppklassen i ett sådant index, eftersom vi ännu inte har jämlika lagar (äktenskapsbalken är det allra tydligaste exemplet). Vilka som hamnar i botten är ganska lätt att räkna ut: Iran, Saudiarabien och andra skurkstater. Men hur skulle övriga länder placera sig på ett index? Många stater är enkla att placera, men andra länder kan bjuda på överraskningar när man granskar dem närmare.

Ett HBT-index med en tydlig betygsättning av läget i varje land skulle väcka rejäl debatt, och säkert också reta upp en hel del regimer. Det är det som är poängen! Sverige ska inte jamsa med när människors rättigheter kränks, utan vi ska våga tala högt och tydligt. Därför kan HBT-indexet bli en startpunkt för en bredare debatt länder emellan. Det banar också vägen för fler satsningar, som den regeringskonferens och HBT-konvention som vi nämnde tidigare.

Sverige ska vara en blåslampa för HBT-frågor i internationell politik. Låt oss se till att vi blir det!

Martin Andreasson (fp), riksdagsledamot
Birgitta Ohlsson (fp), riksdagsledamot

Martin på Qruiser:Martin Andreasson
Birgitta på Qruiser:BirgittaO

Publicerad: 2006-09-15 13:27:29