Debatt

För många år sedan var jag på besök i Sydafrika. Min första upplevelse där var att gå på toaletten, på en toalett för vita. Inte långt därifrån fanns det en toalett för svarta. Det gjorde mig illa berörd. Fel! Skrek hela mitt inre.

Men, det var ju ingen som hindrade de svarta att få uträtta sina behov. De hade ju till och med fått sina egna toaletter. De borde väl vara hur nöjda som helst? Under apartheidtiden var Sydafrika ett samhälle som generöst lät alla sina medborgare uträtta sina behov.

Det låter befängt, eller hur? Hela omvärlden skrek till ordentligt om apartheidsystemet. Sydafrika bojkottades och hör och häpna, Svenska kyrkan stod i spetsen för att kämpa emot apartheiden.

Samma kyrka håller idag på att aktivt införa en segregation mot mig som homosexuell. Istället för att likställa homosexuella och heterosexuella vigslar håller man aktivt på att snickra på en alldeles egen ”vigsel” för homosexuella.

Och vi homosexuella, en del av oss hjälper till och med till i snickrandet av denna segregerande ceremoni och vidhåller med sitt agerande att segregationen är en god sak. Jag skulle inte känna mig trovärdig om jag applåderade ett sådant agerande.

Det går inte att som kyrka låta sig representeras på Pride och ta emot folkets jubel och sedan gå hem och snickra på ”lösningar” som jag och många med mig upplever som kränkande och segregerande.

Vi är inga offer som står med mössan i hand och tackar och bugar. Jag, som homosexuell man, vill inte ha en separat ceremoni. Lika för alla. Ska det vara så svårt?

Jag tror inte det går att tvinga fram att kyrkor och samfund ska viga homosexuella par på samma villkor. Därför tror jag den framkomliga vägen handlar om att den juridiska vigselrätten tas ifrån oss. Kyrkan får bita i det sura äpplet och inse att den inte kan leva upp till en icke-diskriminerande lagstiftning.

http://www.qruiser.com/?id=403588

Källa: Ulf Lidmans sida på Qruiser

Publicerad: 2005-10-25 17:53:44