Festival mot mansväldet

Festivalen Queertopia pågår i tre dagar med start 22 juli. Campingområdet ska dränkas i rosa och svart. Queertopia blir alltså den första queerfestivalen med campingområde.

Med festivalen vill arrangörerna rucka på vad de kallar mansväldet inom musikindustrin. Man pekar på att sommarens övriga större festivaler endast har ett fåtal kvinnor bland de 25 största akterna.

– Musikindustrin är ett forum för män att hylla män. Queertopia är den enda festival där kvinnliga artister är i majoritet. Vi har även valt att presentera artisterna i bokstavsordning, istället för efter storlek, säger Therese Johnson, en av arrangörerna bakom Queertopia.

Är det viktigt vilket kön artisten har?
– Utopin vore en värld där kön inte har någon betydelse, men när det är en såhär grov snedfördelning, vill vi ändra på det.

Sedan tidigare är Yo Majesty och tyska Chicks on Speed klara, och tillsammans med nytillkomna Emil Jensen, Kumbia Queers och Billie the Vision and the Dancers är de festivalens stora dragplåster.

Liksom Stockholm Pride innehåller programmet även performanceteater och seminarier. En viktig fråga är varför queer-rörelsen idag domineras av vita akademiker.

– Vi vill göra queer mer tillgängligt, säger Therese Johnson.

Finns det någon tanke med att ligga veckan innan Pride?
– Nej, men vill man se Queertopia som en förfest innan Pride är det helt ok, Norberg ligger ju bara två timmar från Stockholm. Skillnaden är att Pride är mer gay, vi är mer queer. På Pride festar man och visar upp sig, vi är mer arga och ifrågasättande. Normen är i fokus, inte läggningen. Visst diskuteras queerfrågor på Pridehouse, men vi tycker inte att det är tillräckligt.

Men trots sommarens billigaste festivalpass – 600 kronor fram till juli då det höjs med en hundralapp – har försäljningen gått trögt. Festivalen har fått 180 000 kronor i bidrag, och behöver 2000 betalande besökare för att gå runt.

– Allt över det är bonus som går till arbete med HBTQ-frågor utomlands. I nuläget är vi rätt långt ifrån den siffran, men det brukar vara så med festivaler, att det rasslar till mot slutet. När vi var i Berlin var det många som såg fram emot festivalen. Vi är inte oroliga, säger Therese Johnson.