”Hetero” är temat för årets Pride. Oavsett om vi är homo, bi, trans, queer, unga, gamla, från Sverige eller andra delar av världen så har de flesta av oss har någon gång i livet bestämt oss för att säga hejdå till att vara hetero. Vi har kommit ut. För föräldrar, för våra barn, för våra arbetskamrater eller idrottslaget.

Annons
Annons

Men varje historia är unik. Hur var det för dig? Jag vill se din berättelse tillsammans med nio andra på ett stort uppslag i QX augusti – årets tjockaste nummer! För att läsa min berättelse samt få tips på hur du kan skriva, bläddra längre ner.

Såhär gör du:
– Maila din berättelse – mellan 800 och 1500 tecken inklusive blanksteg – till mig på [email protected]. För att ta reda på hur många tecken du skrivit markerar du texten i Word, klickar på ”Verktyg” i menyn och sedan ”räkna ord”.

– Skicka också en porträttbild i formatet .jpg till samma adress. Bilden ska tryckas, så det är viktigt att den är högupplöst. En bild tagen med en vanlig digitalkamera som du inte har redigerat på datorn funkar fint.

– Skriv även ditt förnamn, ålder, stad och qruisernick.

OBS! SKICKA DITT BIDRAG SENAST FREDAGEN 10 JULI. LYCKA TILL!

Skrivtips:
– Tänk att du skriver till en kompis. Ett formellt språk med svåra ord kan funka i en uppsats, men här blir det bara segt och opersonligt.
– Vad är viktigt? Detaljer är bra, men bara om de är viktiga för historien. Vad måste vi få veta, och vad klarar vi oss utan?
– Skriv ut texten och läs den högt för sig själv. Då märker du när flytet blir konstigt eller om något ord låter fel.
– Var försiktig med namn! Du kan inte nämna någon vid namn utan den personens godkännande.
– Ha kul! Tänk inte på stavfel – vi fixar dem åt dig.

Själv blev jag kär i en snubbe i en annan stad, på andra sidan landet. Kär. Det bara slog mig. Sådär att det gjorde ont.
Det här var sommaren 2007, samma sommar som jag brände exakt alla mina pengar på Hultsfredfestivalen och på att se en tjock dansk lappa till en domare i Köpenhamn och ta Sverige till EM-slutspel i fotboll.
Allt det kändes rätt värdelöst när jag med åtta spänn på kontot insåg att vad jag verkligen ville var att hålla om någon som jag då bara kände som en röst och ett par foton.
Den insikten skrämde skiten ur mig.
Jag har alltid svingat åt alla håll, men att varenda centimeter i kroppen värkte av längtan efter en annan kille sådär kändes… ruskigt bögigt. Obehagligt. Rätt, på ett rätt jobbigt sätt.
”Är det nåt? Du är så tyst.” Jo, det var något, och ja jag var tyst. I ett dygn, sen brast det.
Jag låg på rygg på en gräsmatta. På besök hos en vän, men asocial. Mobilen i handen och tummen på ”send”.
”Fan, man, jag har gått och blitt kär i den där snubben i götet. Har inte en spänn. Vad gör jag?”
Klick.
Trettio sekunder ångest.
Beep, beep!
”Har fört över 3000 till dig – åk ner imorn”

Så, det där var min story på 1100 tecken. Nu vill jag höra din.